Som ung, syrianska, ortodox och engagerad i kyrkan fick jag en ”once in a life time opportunity” att närvara och delta på Kyrkornas Världsråds konferens i Aten 9-16 maj 2005. Konferensen ”Conference on World Mission and Evangelism” (CWME) som denna gång hade temat:

”Kom Helig Ande, hela och försona: Kallade i Kristus att vara försonande och helande gemenskaper” hade samlat ca 600 deltagarna (10 från Sverige) från 105 länder i hoppet om att vi ska bli en helande och försonande gemenskap.

För mig, som fick delta under en sådan otroligt intressant vecka i Grekland, har jag på bästa möjliga sätt försökt dokumentera denna händelse för att informera och inspirera andra att arbeta inom kyrkan. Det jag har fått uppleva ska jag nu också försöka förmedla till er genom denna artikel samt den dagbok jag skrivit och de bilder jag tagit.

Resan för mig började nästan ett år tidigare, juni 2004 då jag fick samtalet från Svenska Missionsrådets (SMR) generalsekreterare Göran Sturve som berättade om denna konferens och undrade om det verkade intressant för mig. Syrisk Ortodoxa Kyrkans patriarkaliska ställföreträdarskap är medlem i SMR och som SOKUs ordförande fick jag äran att få denna förfrågan. En sådan möjlighet kunde jag inte tacka nej till utan tackade naturligtvis ja. Från den dagen började resan inför det stora mötet med världens alla kristna. Konferensen skulle för första gången hållas i ett land där majoriteten av invånarna tillhörde den ortodoxa kyrkofamiljen.

Jag hade fått ärkebiskop Mor Dioscoros Benjamin Atas välsignelse inför denna resa. Jag fick även i mars månad ta emot lyckoönskningar inför denna resa från Hans Helighet Moran Mor Ignatius Zakka I Iwas då jag åkte till Syrien för att närvara under munkvigningen av Milad Issa till Munk Samuel. Vår patriark är en av Kyrkornas Världsråds (KV) åtta ordföranden som har en representativ roll inom organisationen. Läs ordförandenas brev under följande länk: (http://www2.wcc-coe.org/pressreleasesen.nsf/index/pr-05-16.html )

Jag förberedde mig genom intervjuer med ärkebiskop Mor Dioscoros, Fader Malke Mourad i S:ta Marias församling i Norrköping och även samtal med serbisk ortodoxa prästen Fader Misha Jaksic som innehar stora kunskaper om Kyrkornas Världsråd. Jag är djupt tacksam för att de samtliga tagit sig tid att hjälpa mig besvara de frågor jag hade inför denna resa.

Konferensen var gigantisk och förberedelserna hade pågått i flera år. Två gånger dagligen möttes vi i våra ”homegroups”, hemgrupper, och läste stycken ur Bibeln genom metoden Lectio Divina samt berättade om våra upplevelser under dagen. Vi hade samtliga olika kyrkliga bakgrunder och det var intressant att få höra personernas missionsarbete. Syrisk ortodoxa delegater var få på konferensen, men vice talare, Fader George Mathew Nalunnakal, som varit engagerad i KV i många år, var faktiskt från Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Indien.

Den inledande ceremonin för konferensen var väldigt unik. Långa tåg av människor marscherade i grupper med var sin flagga som symboliserade en tidigare missionskonferens någonstans i världen.

Ett fyra meter högt träkors av olivträd hade transporterats på en båt till denna konferens och anlände till stranden för öppningsceremonin. Vi sjöng den specialskrivna psalmen ”Come Holy Spirit, Heal and Reconcile”.

Dagligen hade vi plenary, en föreläsning som introducerade dagens tema. Därefter fick vi gå på två synaxis, som på grekiska betyder samling av människor, för att mer i seminarieform lyssna och delta.

Ärkebiskop Hans Nåd Christodoulus från Aten välkomnade alla med ett mycket fint tal om ekumenik och den Grekisk Ortodoxa Kyrkans framtida samarbete och engagemang i ekumeniska frågor. Han talade om att Grekland blev påverkad av apostolisk mission, dvs. av aposteln Paulus som predikade i Aten på just Areopagen som vi senare under veckan skulle få besöka. Han nämnde också att för den ortodoxa kyrkan är mission liturgin efter liturgin. Helande och försoning finns i samtliga av våra sakrament.

De olika synaxis jag kunde närvara var inom flera områden och hade olika perspektiv på missionsarbetet. Exempelvis på seminarium var Mission and Youth in the age of globalization, The Orthodox Church and the World Mission, Women and Mission, HIV/AIDS, Emigrant churches där den senare blev extra intressant för just mig. Seminariet handlade om emigrerande kyrkor där Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Sverige hamnade i fokus. Församlingen i Jönköping, Råslätts kyrka har genomfört en ekumenisk gudstjänst med den Svenska kyrkan som föreläsaren Darrell Jackson hade besökt i början av året. Darrell berättade hur den Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Råslätt genomfört en gemensam gudstjänst med den Svenska Kyrkan även om de både kyrkorna inte har nattvardsgemenskap. Församlingarna delar en och samma byggnad för att fira gudstjänster. De hade av sina respektive biskopar fått godkännande att genomföra detta och en noggrann liturgi hade skrivits inför detta tillfälle. Det togs delar ur de båda församlingarnas mässor och vid nattvarden gick medlemmarna fram till den församlingspräst de tillhörde. Detta tycktes för Darrell vara mycket unikt. En ortodox kyrka i Sverige som har en gemensam gudstjänst med Svenska Kyrkan som är protestantisk. Jag själv blev väldigt stolt att detta hade uppmärksammats.

Under veckan fick jag möta många människor. De ortodoxa kvinnorna på konferensen träffades vid ett tillfälle och presenterade sig inför varandra. Även samtliga ortodoxa träffades för att dela med sig av sina upplevelser av konferensen. Jag fick en nära kontakt med vännerna från Finsk Ortodoxa Kyrkan i Espoo utanför Helsingfors. Fader Heikki, Riina, Aino och Soili. Redan i Grekland började vi tala om vidare samarbete genom att skicka en av SOKUs körer till Finland på ett läger. Detta kände jag var en mycket bra idé och ett fint fortsatt arbete på den interortodoxa dialog som under våren började föras tack vare Studieförbundet Bilda.

Jag byggde upp kontakter med representanter från den Koptisk Ortodoxa Kyrkan som i mina ögon var väldigt engagerade i konferensen och med sitt missionsarbete på hemmaplan. De hade flera presentationer om deras Hope Centre i Kenya där de hjälper fattiga att få sjukvård speciellt gällande HIV/AIDS.

Dagligen fanns morgon-och kvällsböner där de olika kyrkotillhörigheterna fick turas om att hålla i bönestunderna. Den avslutande dagen lästes denna lilla berättelse upp som jag tycker är väldigt fin.

”Låt mig berätta för dig en historia om en liten kyrka i en liten stad. Hela landet hade lidit mycket efter ett långvarit krig. Många byggnader hade förstörts. Till och med den lilla kyrkobyggnaden hade fått utstå mycket bombningar. När kriget äntligen var över började församlingen diskutera hur de skulle reparera kyrkobyggnaden. I kyrkan fanns en staty av Kristus med öppna armar, som hade tröstat dem tidigare. Men efter bombningarna såg inte statyn lika fin ut. De två händerna som hade sträckt ut till folket var förstörda. Församlingen diskutera över vad de skulle göra och såg två alternativ: att beställa en helt ny staty eller bara placera nya händer på armarna. På invigningsdagen kom många till kyrkan för att de var nyfikna över statyn. Skulle det bli en ny med perfekta händer eller åtminstone nya händer? Kyrkan var full med människor. Framför alla stod den gamla statyn. Den gamla statyn hade inte blivit ersatt, inte heller hade några nya händer placerats. Istället hängde en skylt runt Kristus hals med texten ”Jag har förlorat mina händer, må ni bli mina händer”.

Denna lilla berättelse tycker jag säger mycket om vad Gud vill att vi ska göra i våra liv. Vi ska hjälpa varandra och utföra goda gärningar.

Bönestunden avslutades alltid med Herrens bön. Denna dag ville en reporter från Schweiz spela in min röst när jag bad Fader Vår på arameiska. Hela församlingen bad tillsammans, var och en på sitt språk.

En liten röst bland hela den folkmassan bad faktiskt på arameiska, vår Herre Jesus Kristus modersmål. Jag bad den bön som vår Herre lärt oss på hans modersmål. Jag var lyckligt lottad. Jag tillhörde en kyrka som hade tagit tillvara på denna underbara skatt, detta historiskt betydelsefulla språk. Min fråga till mig själv var: hur förvaltar jag denna gåva som min kyrka har fått, på bästa sätt i mitt liv?

Söndagen började med ett besök i en av kyrkorna i Aten. Jag valde att besöka en Armenisk Ortodox Kyrka. Gudstjänsten var mycket intressant. Jag upplevde kyrkomusik mycket annorlunda om jag ska jämföra med den syrisk ortodoxa. I kyrkan mötte jag även en syrisk ortodox munk som läste i Aten och skulle själv förrätta gudstjänst strax efter armenierna för några syrianska familjer. Den armeniska församlingen hade bjudit på mat och efter gudstjänsten satt vi och pratade lite med övriga kyrkobesökarna. Jag överlämnade sedan en present till den armeniske biskopen Nareg Alemazian som blev överlycklig. Han fick bl.a. boken TurAbdin och då berättade biskopen att han länge planerat att åka till dit speciellt till Mor Gabriel klostret.

Senare under dagen befann vi oss på Areopagos, platsen där Paulus år 51 e.Kr höll sin välkända predikan inför atenarna: areopagtalet. Kvällen blev en fin avslutning med konsert och fina och kraftfulla tal av generalsekreterare Samuel Kobia med flera på den historiska platsen.

Dessa 600 delegater hade kommit var och med sitt mål. Mitt mål var att få en större inblick i det missionsarbete som pågår på olika håll. Att få ta del av detta i ett så stort ekumenisk sammanhang, på Kyrkornas Världsråds missionskonferens, är väldigt unikt. Jag fick inspiration, idéer, kontakter och mycket kunskap som jag kommer bära med mig under en lång tid.

Konferensen handlade om ”Kom Helig Ande, hela och försona! Kallade i Kristus att vara helande och försonande gemenskaper”.

Som vi alla kan se så är dagens samhälle i behov av försoning på alla plan. Varje människa behöver det oavsett ålder. Försoning mellan och inom människor, familjer, församlingar. Men det viktigaste och främsta är försoningen mellan individen och Gud.

Låt oss alla på olika sätt och på olika plan arbeta för helande och försoning. Låt oss genom våra gärningar visa att vi kan bli Guds händer här på jorden.

Hälsningar i Kristus till er alla bröder och systrar

Bilder och dagbok från konferensen finns att se och läsa under Aktiviteter / Konferenser eller på nedanstående länkar:

Bilder från Kyrkornas Världsråds konferens i Aten, maj 2005
Dagbok från Kyrkornas Världsråds konferens i Aten, maj 2005

Gunilla Togan, Förbundsordförande