|
 Att
vi skulle få se det som vi sett och uppleva det vi upplevt kunde vi aldrig
tänka oss, inte ens i vår vildaste fantasi. Vi tackar och prisar Herren
för denna oförglömliga resa Han givit oss och vi tackar även er för era
böner. Det tråkigaste i hela resan var faktiskt dagen då det blev dags att
åka tillbaka till Sverige. I samma stund som våra bröder och systrar steg
upp till morgonens gudstjänst gick vi med tunga och sorgefulla steg ner
till taxin som skulle ta oss till flygplatsen.
Vemod började växa inom oss. Det kändes tungt och motsträvigt att lämna
denna kärleksfulla plats för att återvända till Sverige. Vi ber till Gud
om att få återvända dit.
Med Fairuz ljuvliga stämma och alla våra vemodiga tankar som bedövade våra
huvuden närmade vi oss flygplatsen. Vår vistelse hemma i Syrien hade kommit
till sitt slut. Hur beskriver man känslorna som uppstår då man börjar inse
att resan tog slut alldeles för tidigt?
Nu i efterhand när man börjar vänja sig i det gamla vardagslivet känns hela
vistelsen i Syrien som en vacker dröm. Det vardagsliv vi lever här i Sverige
liknar inget av det vardagsliv man lever i Syrien. Här i Sverige lever flertalet
under ständig stress och hinner inte ens ägna 1 timma av 24 åt Gud – vår
skapare, medan man där och andra heliga platser ägnar man 23 timmar åt Gud
och kanske 1 timme till annat. Börjar ni förstå skillnaden?
Än en gång tackar och prisar vi Gud för de minnen vi fick ta med oss och
de vägar Herren öppnade för oss. Med oss har vi, mer eller mindre obegränsat
med material att presentera här på denna hemsida. Om Gud vill, kommer ni
kunna ta del av det under en lång tid framöver.
 Ett
irriterande oväsen väckte plågsamt upp oss den tidiga morgonen. Vad är det
för något?! jaha, det var en av eleverna som gick runt och viftade med en
bjällra - dags att stiga upp till morgonbönen, med andra ord. Vi klädde
på oss och gick till kyrkan som fanns belägen en våning upp.
Utanför klostrets huvudbyggnad finns även en större kyrka (St. Petrus o
Paulus) som används efter behov.
De två körerna sjöng väldigt vackert. Fyra gånger om dagen under vår vistelse
kunde vi njuta av de underbara bönerna och gudstjänsterna. Morgonbönen varade
i ungefär trekvart.
 Ni
ska träffa Hans Helighet Seidna Patriarken nu! Ropar en broder. Plötsligt
kändes det som att man fick en knut i halsen och andetagen blev allt tyngre.
Vår Heliga Fader, våran heliga kyrkas Fader vill träffa oss!! Vilken ära!
Vi hade knappt vågat tänka tanken att få sitta med Hans Helighet – och nu
skulle det bli verklighet...
Med nervösa steg börjar vi närma oss Seidna Patriarkens gästrum – och samtidigt
börjar vi känna hur den andliga friden och kärleken växer i luften för varje
steg vi tog.
Så som ett barn blir överlyckligt av att öppna presenter, blev också vi
glada över att få äran att träffa med Hans Helighet!
 Vi
fick välsignelse av Hans Helighet och satte oss ner. Vi pratade lite allmänt
och sedan om vårt arbete för ungdomarna. Hans Helighet hade redan hört om
arbetet och var mycket positiv och glad för det vi gjorde. Hans ord stärkte
oss inifrån och ut på ett sätt som är svårt att beskriva - om man själv
inte upplevt det.
Med Hans Helighets välsignelse fortsatte vi vår resa – och vilken resa det
skulle visa sig bli... Gud visade vägar, öppnade dörrar och lät oss se saker
som många aldrig får se.
Ingen text eller bild kan vittna om vilken resa vi fick uppleva, men vi
ska ändå göra vårt bästa för att ge er en liten smak av det hela.
På den andra dagen väcktes en tanke hos oss. Varför finns det ingen bönbok
på svenska? Ett par dagars hårt jobb senare var ett utkast klart! Och då
hade vi utöver de vanliga bönerna även översatt böner för bl.a. vid svåra
situationer, vid ångerfullhet, vid uppväckelse från sömnen och bön innan
det dagliga arbetet.
Många av bönerna har vi handplockat från olika bönböcker och "Shimo". Om
Gud vill kommer ni inom snar framtid att hålla denna vackra och ovärderliga
bok i er hand.
På den tredje dagen började vi göra små utflykter. Vi började med Maahlula,
som är känd för dess helgon, heliga Takla. För övrigt är området känt för
det språk de talar – arameiska. Där finns ett berg som är kluvet i två delar.
Gud hade öppnat en väg åt heliga Takla när hon flydde från sin far (kung)
och hans soldater som ville döda henne för att hon trodde på vår Herre Jesus
Kristus. Mor Sarkis o Backus kyrkan finns också i Maahlula.
Nästa tur blev Saydnaya, här besökte vi den plats där heliga Jungfru Maria
hade uppenbarat sig för en prins som var på jakt och fick syn på en ren.
Efter att ha jagat den till den plats där jungfru Maria ville ha honom -
längst upp på berget så uppenbarade hon sig för honom och begärde att han
ska bygga en kyrka för henne.
 På
lördagen en vecka senare åkte till det gamla patriarkatet i Homs. Här skulle
det visa sig att Gud ville visa oss otroliga saker. Vi fick med detsamma
bra kontakt med den unge biskopen där – Seidna Solanos.
 Seidna
Solanos tog emot oss med öppen famn och tillbringade mycket tid tillsammans.
Senare på kvällen fick vi lov att gå upp och hälsa på Seidna Barnaba. Vi
satte oss först med några av våra kärleksfulla äldre och drack gott kaffe.
Sen kom det magiska ögonblicket då vi fick gå in till rummet bredvid.
 Där
låg helgonlika Seidna Barnaba. Vilket helgonlikt och otroligt vackert
ansikte! Jo, vi hade hört talas om Seidna Barnabas leende, det är mer eller
mindre ett begrepp numera. Men vilket leende det var! Seidnas leende tog
direkt en mycket speciell plats i våra hjärtan. Gud lät oss också bevara
Seidna Barnabas leende åt eftervärlden på bild.
 Efter
Gudtjänsten dagen efter bar vägarna åt Sedad. Denna stad finns omnämd två
gånger i bibeln:
Från berget Hor skall ni dra den fram till Levo-Hamat, och den skall
löpa ut vid Sedad. (4 Mos 34:8). Detta är landets gränser: I norr går gränsen
från Medelhavet via Hetlon, Levo-Hamat, Sedad, (Hes 47:15).
Sedad är en orörd by mest lik våra byar i Tur Abdin. Vid första anblick
kändes som att man var hemma Tur Abdin. Några ögonblick senare skulle det
visa sig att vi ju var HEMMA. Gud ville att vi skulle hälsa på vårt hem
i Sedad. Vi togs emot som deras egna barn och likt en son som varit bortrest
en längre period och återvänt hem. Vilken upplevelse!
Gud lät oss också att delta i kvällsbönen tillsammans med lokalbefolkningen,
som inte minst lämnade ovärdeliga minnen hos oss. Må Gud bevara er! Efter
kvällsbönen blev det bråttom hem. En tretimmars bilfärd väntade och solen
hade redan börjat lägga sig. Men Gud hade planerat annat för oss. Vår kärleksfulla
och rättfärdige Abouna Afrem insisterade på att bjuda hem oss i hans enkla
bostad för god mat. Abounas värme fick oss att ännu mer känna att vi var
hemma. Vår chaufför verkade till en början lite irriterad över att vår vistelse
i Sedad drog ut på tiden, men det gick snart över. Han förstod att vi bara
följde Guds planering...
Andra platser som vi besökte och kommer att återkomma till inom snar framtid
om Gud vill, är Mosa el Habbashi - ett kloster som beläget högt uppe på
ett berg och är ett av våra kloster som blev övergivet till en katolsk munk
som tog över den för ca 20 år sedan. Mor ellio som ligger i närheten av
Mor Afrem Suryoyo klostret, är ett kloster som är byggd på den plats där
Mor Elio flydde från drottningens soldater.
|
