|
 Denna
fasta som vi fastar inför vår Herre Jesus Kristus Uppståndelse – Påsken
– kallar vi även 40-dagarsfastan. Man vet inte exakt när denna fasta fastställdes
i Kyrkan, men den har sin grund i de 40 dagar som Moses och Elia fastade,
liksom vår Herre Jesus Kristus när Han fastade i öknen i 40 dagar för att
sedan sättas på prov av djävulen (Matt 4:1-11). Men efter vår Herre Jesus
Kristus är fastan nu 48 dagar (7 veckor): den tillagda veckan är Stilla
veckan till minne av Jesus passion, alltså Hans lidande och ödmjukelse för
oss.
Mor Afrem (S:t Afrem Syriern) som avled år 373, har nämnt kyrkans 40-dagarsfast
i sina hymner, varför den måste funnits tidigare än så. Och dessutom fastställdes
ett antal regler för fastan vid ett kyrkomöte i Latkia år 364. Man beslöt
att det då inte skulle få hållas några nattvardsmässor på onsdagar och fredagar
utom onsdagen som infaller i mitten av fastan. Denna onsdag firas tillsammans
med åminnelsen av det heliga korset, kungen Abgar den svarte samt
våra martyrer som fick sätta livet till under svärdets år (Seyfo).
År 1946 förkortades den Stora fastan under Hans Helighet patriarken Mor
Ephrem I Barsoum. H.H. Mor Ephrem var kunnig och vis ledare för Kyrkan under
Herrens nåd. Han visste att det var väldigt viktigt att fasta och för att
folk skulle klara av att fasta enligt de bestämmelser som de tidigare kyrkofäderna
satt för att undkomma förbannelser, kortade H.H. ned fastan. Man gav därför
under Kyrkomötet i Homs, Syrien 1946 tillåtelse för den troende att fasta
första och sista veckan, samt varje onsdag och fredag.
Under stilla veckan, speciellt på långfredagen var det inte tillåtet att
äta sött och ej heller att kyssa varandra på kinden, eller att pussa prästens
hand. Detta p.g.a. att sättet som Judas förrådde vår Herre Jesus Kristus på,
var med en kyss.
Varje vecka i den Stora fastan har även sin betydelse: söndagarna hänvisar
till exempelvis Bröllopet i Kana, Den spetälske mannens söndag, Den gode
samariten, etc.
Det är viktigt att säga att den Stora fastan inte bara handlar om avhållsamhet
från mat. Som alla fastor handlar det om avhållsamhet från det onda: från
orena tankar, tal samt gärningar. I detta steg är avhållsamheten från maten
i tre aspekter: att kunna behärska sig och kontrollera sitt begär, att försvaga
kroppen genom mindre mat så att anden blir stark samt att hysa medlidande
för de fattiga, hungriga och de som befinner sig i nöd. Väldigt viktigt
är att fastan är avhållsamhet från mat samt orena tankar, tal och gärningar.
Men detta skall naturligtvis ersättas med rena tankar, fint tal och goda
gärningar i Herrens namn. Avhållsamhet från kroppslig föda skall ersättas
med andlig mat: mata anden med Guds ord – Bibeln! Ett väldigt bra exempel
på detta är att istället för två bröd äta ett, och istället för ett kapitel
ur Bibeln läsa två!
Må Gud mottaga och välsigna fastan, samt stärka var och en av oss.
Källa: Biskop Mor Philexinos Mattias Nayis
|
