|
UNDER 1900-talet började ett nytt fenomen dyka upp inom den kristna
kyrkan. Några protestantiska kyrkor började insätta kvinnor som präster,
en tjänst som tidigare bara innehållts av män. 1947 införde den Danska
folkkyrkan och 1958 den Svenska kyrkan kvinnliga präster. 1992 följde
den anglikanska kyrkan i samma spår. Idag har de flesta protestantiska
kyrkor kvinnliga präster och till och med biskopar. Kort kan vi nämna
att den Svenska kyrkan i denna fråga, samt i många liknande frågor, inte
har styrts av sina troende medlemmar utan av staten och dess politiska
agenda. Men detta har också påverkat medlemmar utanför den Svenska
lutherska kyrkan, till exempel ungdomar inom den syrisk-ortodoxa kyrkan.
Denna artikel har som syfte att bearbeta detta ämne och ge svar till de
ungdomar inom den syrisk-ortodoxa kyrkan som undrar varför vår kyrka
inte har kvinnliga präster. Målet är att artikeln skall vara fri från
kvinnoförtryck och annat nedlåtande och nedvärderande utav kvinnor, som
tyvärr många män under historiens gång har orsakat (och fortfarande
orsakar) kvinnor. Men vi ska även se att detta inte är något argument vi
kan använda för att viga kvinnor till präster. Bara för att vi lever i
ett demokratiskt samhälle, där kvinnor spelar en ovärderlig roll,
betyder inte att vi kan öppna upp kyrkans heliga sakrament och behandla
det som om de vore ett vanligt jobb eller yrke, som vem som helst kan
söka sig till.
Vad är egentligen ett prästämbete?
Prästämbetet grundades i det Gamla förbundet när Gud sa till Mose: ”Du
skall låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur
kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig” (2 Moseboken
28:1).
Vi kan lära oss mycket om prästämbetet genom att läsa Guds Ord i det
Gamla Testamentet. Till exempel dog två av Arons söner, Nadav och Avihu,
när de bar fram otillåten eld inför Herren: ”Nadav och Avihu tog var
sitt fyrfat, lade glöd och strödde rökelse ovanpå och bar fram otillåten
eld inför Herren, annan eld än han befallt. Då gick det ut eld från
Herren och förtärde dem…” (3 Mosebok 10:1-2). Detta är ett exempel på
hur noggrann Gud är med sina gudstjänstordningar, vi människor kan inte
ändra dem efter vad vi tycker är bäst.
Ett annat exempel är Korachs uppror mot Mose och Aron. Korach
accepterade inte det faktum att Gud faktiskt utvald Mose och Aron till
Hans särskilda tjänare, Mose som sitt språkrör och Aron som sin präst.
Korach ville själv bära fram rökelseoffret, något som enbart Aron och
hans söner fick göra. Det slutade med att Korach och hans familj, samt
alla som tillsammans med Korach som inte var giltiga präster men i alla
fall offrat rökelse, dog: ”Och eld sköt ut från Herren och förbrände de
250 män som hade offrat rökelse” (4 Moseboken 16:35). Här är ett annat
exempel på att ingen kan ta sig prästämbetet som en rättighet eller
kräva fram det, prästämbetet är en gudomlig nåd Gud ger till dem Han har
bestämt: ”Jag ger er (Arons släkt) prästämbetet som ett privilegium.
Varje obehörig som befattar sig med det skall dödas” (4 Mosebok 18:7).
Hur är det då i det Nya Testamentet?
Den heliga Bibeln undervisar oss och säger att den enda egentliga
prästen är Jesus Kristus själv: ”… nu har Kristus kommit som
överstepräst för det goda som vi äger… Därför är Kristus medlare för ett
nytt förbund” (Hebreerbrevet 9:11-15). Jesus Kristus är den fullkomlige
prästen och därför säger vi att våra präster idag har del av Jesu Kristi
enda prästämbete och hämtar all sin kraft och auktoritet från Jesus
Kristus, Vår Gud och världens frälsare. Detta ”delande” av Jesu Kristi
prästämbete började när Jesus andades på sina heliga lärjungar: ”Då kom
Jesus och stod mitt ibland dem och sade… ’Som Fadern har sänt mig sänder
jag er’ Sedan andades han på dem och sade: ’Tag emot den Helige Ande! Om
ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon
i hans synder så är han bunden’” (Johannesevangeliet 20:19-23).
Men Nya förbundets präster ska inte bara binda eller lösa människorna
från deras synder, utan först och främst frambära det offer Kristus
själv bar fram i och genom Nattvardens mysterium. Aposteln Paulus
skriver: ”Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: den
natt då Herren Jesus blev förråd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det
och sade: ’Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till
minne av mig’. På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:
denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av
den, gör det till minne av mig” (1 Korintierbrevet 11:23-25).
Kyrkan förvaltar sakramenten, men bestämmer inte över dem – det gör
Jesus Kristus
Sammanfattningsvis kan vi säga att prästerna i det Nya förbundet, Jesu
Kristi präster, förvaltar de sakrament Jesus Kristus själv instiftade
och/eller helgade:
1. Dopet
2. Moron smörjningen/konfirmationen
3. Nattvarden
4. Äktenskapet
5. De sjukas smörjelse
6. Bikten
Själva prästvigningen (7) är förbehållet Biskoparna, som är apostlarnas
efterträdare. Aposteln Paulus skriver till apostlalärjungen Titus, som
vigts till biskop,: ”När jag lämnade dig kvar på Kreta var det för att
du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste
efter mina anvisningar” (Titusbrevet 1:5).
Kyrkan, genom Patriarken/biskoparna och prästerna, förvaltar sakramenten
men kan inte själv bestämma hur ett sakrament ska gå till. Till exempel
kan en präst inte fira nattvard med knäckebröd och saft, för Jesus
instiftade nattvarden med bröd och vin. Således är brödet och vinet krav
på att nattvardens sakrament ska firas på ett giltigt sätt. Om en präst
skulle använda – Gud förbjude! - knäckebröd och saft i en Gudstjänst
skulle den ”nattvard” som då firades betraktas som ogiltig och prästen
själv skulle synda mot Gud eftersom prästen hittat på egna sakrament
(kom ihåg vad som hände i Gamla testamentet när Arons söner, Nadav och
Avihu, ändrade rökelsen).
Med detta i åtanke kan vi gå in i prästvigningens sakrament och se
varför kyrkan inte anser sig ha rätt att viga några kvinnor till detta
heliga ämbete. Jag ska försöka redovisa och klargöra argumenten för och
emot för att tillsist komma med en sammanfattning.
Kvinnlig förebild för alla kristna
Först vill jag peka på en kvinna vars betydelse är ovärderlig för den
Kristna tron och som är ett föredöme för alla kristna kvinnor (men också
män). Den kvinnan är den heliga Jungfrun Maria, Guds moder. Jungfru
Maria har en central roll och kallas av många vara ”bron mellan Gamla
och Nya testamentet”, men hon var inte präst. Jungfru Marias
fullständiga överlåtelse till Guds vilja: ”Se, jag är Herrens
tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt” (Lukasevangeliet 1:38)
är den främsta förebilden för ett Kristet liv. Jungfru Maria tog emot
Guds Ord i sitt hjärta och bokstavligt talat i sin mage, för att sedan
ge detta Ord vidare till människornas frälsning.
Moderna argument för kvinnliga präster
- ”Kvinnans roll i samhället har förändrats.”
Många förespråkare för kvinnliga präster flyter på vågen av jämställdhet
som började växa sig stark i Sverige på 50-talet (Svenska kyrkan införde
kvinnliga präster 1958). Man använder sig av ett icke-kristet argument
för att rättfärdiga att kvinnor vigs till präster. ”På Jesu tid hade
kvinnan en lägre status i samhället, nu är det annorlunda”.
Detta argument håller inte av flera skäl:
-
På Jesu tid fanns det faktiskt andra
religioner/sekter som hade kvinnliga präster. Judendomen var
utmärkande just för att man inte hade några kvinnor som tjänstgjorde
i templet. Om Jesus därför hade velat viga kvinnor till präster hade
det varit fullt möjligt ur ett socialt perspektiv. Att Jesus hade en
kärleksfull och respektfull inställning till kvinnor är uppenbart i
texter som t ex Johannesevangeliet 4 som beskriver mötet med Jesus
och den samaritiska kvinnan.
-
Ett annat exempel är Lukasevangeliet 8, där vi
läser: ”De tolv var med honom och även några kvinnor… Maria, som
kallades Magdalena … Johanna ... Susanna och många andra som tjänade
dem med vad de ägde” (Luk. 8:2-3). Jesus hade alltså många kvinnor
bland sina lärjungar som han hade kunnat viga till präster, men han
gjorde det inte.
-
Dessutom är det mycket allvarigt att anklaga Jesus
för att följa sociala normer och lagar istället för Guds vilja. Tänk
er Jesus är Gud och skulle han verkligen avstå från att viga kvinnor
till präster (om Han ville det) för att samhällets regler inte
tillät det? Jesus gick själv emot Fariseernas lagiska hållning av
Sabbaten och Han botade människor på Sabbaten trots att den tidens
”sociala lagar” inte tillät det (se tillexempel Johannesevangeliet
9). Det stämmer inte med Jesus handlingsmönster att Han skulle följa
sociala lagar och normer av rädsla.
Dessutom bygger detta argument på att prästämbetet vore en rättighet:
”kvinnan har rätt till prästämbetet”, finns det en del som säger.
Den ortodoxe biskopen Kallistos Ware, skriver: ”prästämbetet är inte
något vi kan uppfatta i termer som ”yrke” eller ”jobb”, något som en
kvinna skulle kunna utföra lika väl som en man, något som hon har ”rätt”
till. Ännu mindre ska prästämbetet uppfattas i termer makt och
överlägsenhet, som om det vore ett privilegium som kvinnan orättvist
utestängts ifrån. ”Så skall det inte vara bland er” (Matt. 20:26).
Kyrkan är inte en maktstruktur eller ett företag, utan Kristi kropp;
prästämbetet är inte ett mänskligt påhitt som handlar om företagsamhet,
utan en gåva från Gud. Långt från att vara en ”rättighet” eller
”privilegium” är prästämbetet alltid en kallelse till att tjäna och
detta kall kommer från Gud. I kyrkan är allt en gåva, allt är nåd. När
en man är kallad till prästämbetet är detta en ovärderlig gåva från Gud…
Varje diskussion om kvinnliga präster som ställer frågan utifrån
”rättigheter” förstör hela diskussionen från första början eftersom det
är en felaktig uppfattning av prästämbetet” (Women and the priesthood,
sid. 45).
- Det finns ingen skillnad mellan kvinna och man i Kristus. ”Här är
inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i
Kristus Jesus” skriver ju aposteln Paulus i Galaterbrevet 3:28.
Detta bibelord, liksom alla andra bibelcitat, måste först och främst
tolkas i sitt sammanhang och kan inte användas för att förespråka
kvinnor till prästämbetet. Det som aposteln Paulus talar om i dessa
verser är dopets verkningar. I versen innan skriver han: ”Alla ni som
har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte
jude…”. Aposteln vill alltså lyfta fram att i och genom dopet är vi alla
likvärdiga inför Gud. Men det betyder inte att vi har samma uppgift
eller kallelse, eftersom det finns ”olika slags tjänster, men Herren är
densamme” (1 Korintierbrevet 12:5).
Aposteln Paulus skriver på andra ställen att en av förutsättningarna för
att kunna bli församlings ledare/präst är att: ”Han är en enda kvinnas
man… Han får inte missbruka vin eller vara våldsam… Han skall ta väl
hand om sin familj… Han ska också ha gott anseende bland de som står
utanför…” (1 Timoteusbrevet 3:2-7).
- Varför inte?
Som sista argument för kvinnliga präster nämner jag det kanske
vanligaste, men också svagaste. Många som driver kvinnoprästfrågan menar
helt enkelt att man kan ändra kyrkans heliga regler eftersom vi lever i
ett annat samhälle och måste anpassa oss. Den person som menar detta,
måste först förstå att prästämbetet är ett av det absolut viktigaste
inom den kristna tron och som Bibeln själv säger: ”om prästtjänsten
ändras måste också lagen ändras” (Hebreerbrevet 7:12).
Biskop Kallistos sammanfattar detta argument och motbevisar det på ett
mycket bra sätt: ”Tänk att vi köper att gammalt hus och när vi är på väg
upp mot vinden slår huvudet i en stor gammal träbjälke som kanske inte
verkar uppfylla en direkt funktion för att hålla taket uppe. Vi kan inte
direkt ge en förklaring till varför den finns där. Men vore det inte
dumt att slå bort denna bjälke utan att först ha tagit reda på varför
den finns där? Kanske skulle hela taket rasa om vi tog bort den ... Låt
oss först ta reda på varför bjälken är där. En ändring av prästämbetet
kanske skulle få större konsekvenser än vi anar: ”När prästämbetet
ändras, måste också lagen ändras” (Heb. 7:12)” (Woman and the Priesthood,
sid. 33).
Varför Kyrkan säger Nej
Detta leder oss till att gå igenom argumenten mot kvinnliga präster, en
förklaring till varför ”träbjälken” finns där. Vi kommer här gå igenom
de 3 starkaste: ikonargumentet, den heliga traditionen och den frukt
prästvigning av kvinnor orsakat i andra kyrkor.
- Ikonargumentet
”Liksom fadern har sänt mig, så sänder jag er” säger Jesus i
Johannesevangeliet 20:21. En präst agerar och representerar Kristus
Jesus själv. Detta gör att vi kan tala om församlingen som Kristi brud
och prästen som Kristus själv. Aposteln Paulus skriver om detta
förhållande som också en bild för förhållandet mellan man och kvinna i
äktenskapet: ”Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er
Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är
församlingens/kyrkans huvud – han som är frälsare för sin kropp. Som
församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna
sig sin man” (Efesierbrevet 5:22-24). Nu innebär detta givetvis inte att
mannen kan regera över sin fru. Aposteln Petrus skriver att männen skall
visa sin hustru ”aktning, som medarvingar till livets nåd, så att era
böner inte blir hindrade” (1 Petrusbrevet 3:7). Gud lyssnar inte till en
man som inte respekterar, älskar och vördar sin fru.
Prästämbetet är en kallelse till att ”tvätta fötterna” på sina
församlingsmedlemmar som Jesus gjorde med sina heliga apostlar i
Johannesevangeliet 13. ”Jag har gett er ett exempel för att ni skall
göra som jag har gjort mot er” (Joh. 13:15).
Eftersom Jesus var en man, följer det därför att prästen i Hans
efterföljd måste vara en man. Om vi skulle viga kvinnor till präster
skulle vi inte ha Kristi brud och Kristus som församlingsgrund enligt
ovan nämnda symbolik utan Kristi brudar. Var är då Jesus?
- Den heliga Traditionen
”Men hjälparen, den Helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han
skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er”
(Johannesevangeliet 14:26). Detta löfte som Jesus ger sina lärjungar är
grunden för den respekt som de Ortodoxa (och katolska) kristna har mot
den heliga traditionen. Den heliga traditionen är den undervisning som
Jesus gav sina lärjungar och som lärjungarna gav vidare till sina
lärjungar, som i sin tur gav den vidare till sina lärjungar osv.
Aposteln Paulus skriver i sitt andra brev till Tessalonikerna: ”Stå
alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller
genom brev” (2 Tess. 2:15).
Det faktum att Jesus själv inte vigde någon av sina kvinnliga
efterföljare till präster, gjorde att apostlarna inte vigde några
kvinnor till präster, vilket i sin tur ledde till att apostlarnas
lärjungar inte vigde några kvinnor osv. Denna heliga tradition, som
bygger på något mycket djupare och heligare än tron att kvinnan är
underlägsen mannen, måste tas emot som den Helige Andes vittnesbörd.
Jesus kallar den Helige Ande för ”sanningens Ande” (Johannesevangeliet
16:13), därför är det sanningen att Gud inte kallar någon kvinna till
prästämbetet och enligt Aposteln Paulus ska vi ”stå fasta” i denna och
alla andra sanningar som getts till oss.
- Frukten av vigning av kvinnor inom andra kyrkor
I det sista argumentet mot kvinnliga präster ska vi se vad som kan hända
när man ändrar på eller inte respekterar den heliga traditionen. 1958
infördes kvinnor som berättigade till prästämbetet inom den Svenska
kyrkan. Vi ska här inte gå igenom det faktum att sättet som det hela
genomfördes på var kanoniskt ogiltigt och inte hade något teologiskt
stöd från kyrkan. Än idag finns det en trogen grupp som fortfarande
håller fast vid den ortodoxa och katolska uppfattningen av prästämbetet
inom den Svenska kyrkan.
Men vi måste se i ögonen det faktum att den officiella Svenska kyrkan
har efter detta beslut kommit allt längre bort från klassisk kristen
tro. I slutet av 90-talet hölls en utställning vid namn ”Ecce homo”, som
utmålade Jesus Kristus som homosexuell. Detta möttes av förståelse och
sympatier hos den Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop K. G. Hammar.
Samma K. G. Hammar och andra framträdande präster inom den Svenska
kyrkan uttryckte sitt tvivel på det faktum att Jesus föddes av en
jungfru och/eller det faktum att Jesus Kristus verkligen har uppstått
från det döda i bokstavlig mening. Det hela kan tolkas symboliskt, menar
man. Detta trots att aposteln Paulus skriver att uppståndelsen är
grunden för den kristna tron: ”om Kristus inte har uppstått då är er tro
meningslös och ni är ännu kvar i era synder… Men nu har Kristus uppstått
från de döda som förstlingen av de avsomnade” (1 Korintierbrevet
15:17-20).
2006/2007 tog Svenska kyrkan även beslutet att man inte bara avstår från
Bibelns undervisning om den sexuella handlingen som endast tillåten inom
äktenskapet mellan en man och en kvinna, den officiella Svenska kyrkan
anser sig till och med ha rätt att välsigna denna relation. Även om det
fortfarande debatteras om ”välsignelseakten” av homosexuella ska kallas
äktenskap eller inte, så kvarstår det faktum att den officiella Svenska
kyrkan tror att sex är tillåtet också utanför äktenskapet mellan man och
kvinna – i strid med Bibelns undervisning: ”Fly bort från otukten! All
annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige
syndar mot sin egen kropp” (1 Korintierbrevet 6:18).
Frukterna av vigning av kvinnor till prästämbetet är alltså inte en
djupare och intensivare tro på Guds uppenbarelse i Bibeln och den heliga
Traditionen, utan har lett till att man relativiserar hela
sanningsbegreppet och tolkar allt lite hur som helst. Jesus säger: ”På
deras frukt skall ni känna igenom dem” (Matteusevangeliet 12:33). Den
frukt kyrkor som öppnat dörrarna för kvinnliga präster skördar är ateism
och misstro på grundläggande kristna sanningar. Frukten är inte bra,
alltså är detta inte från Gud.
Sammanfattning
Aposteln Paulus skriver: ”ty liksom kroppen är en och ha många delar och
alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med
Kristus… Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten
säger: ’Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen’, så hör den
likafullt till kroppen. Och om örat säger: ’jag är inget öga jag hör
inte till kroppen’, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen
var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då
av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i
kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev
det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp”
(1 Korintierbrevet 12:12-20).
Med denna symbolik från den mänskliga kroppen vill Aposteln Paulus att
vi ska förstå att vi alla fyller en mycket helig funktion i kyrkan. Bara
för att man inte kan bli präst, betyder inte att man inte har en helig
funktion. Alla människor, i synnerhet alla kristna, är kallade att vara
”Guds avbild” och uppenbara Guds kärlek för världen. ”Varje gudomlig
kallelse är ett sätt för människan att uppenbara Gud i Kristus genom den
Helige Andes kraft… Att kyrkans vigda biskopar och präster har en
särskilt sakramental relation med Gud Fadern, Jesus Kristus |
