|
Bröder och systrar i Kristus, denna artikel kommer att handla om något
mycket grundläggande i det kristna livet – dopet. Ibland påverkas Syrisk-Ortodoxa ungdomar av andra kristna personer och kyrkor, vilket
ibland kan vara positivt, men ibland också negativt. Denna punkt är ett
exempel hur andra kristna har haft en negativ påverkan på ungdomarna.
Det handlar om barndop och om det är giltigt eller inte.
Frågan kommer oftast från våra protestantiska bröder, pingstkyrkan och
har orsakat förvirring ibland vissa av våra ungdomar.
Avsikten med denna artikel är att försvara barndopet som ett heligt och giltigt
sakrament.
Vi ska enkelt och kort bevisa att denna ”tradition” kommer från
Apostlarna själva och att både Heliga Bibeln och andra viktiga kyrkliga
dokument bevisar detta:
De argument som våra protestantiska bröder har är att Jesus säger att:
”gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och
Sonens och den Helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har
befallt er.” (Mat 28:19). De menar att man måste vara troende
före dopet och eftersom barn inte kan tro (efter vad
pingstvännerna menar vara tro) så kan inte heller barn döpas.
Att tolka dessa ord från vår Herre, Jesus på detta sätt är enligt kyrkans
tradition ett missförstånd. Vi måste komma ihåg att Jesus sa detta till
sina egna lärjungar som skulle gå ut till världen och förkunna
evangeliet, men Han sa de INTE till människor som redan var kristna och
levde i familjer. Detta måste vi förstå innan vi drar några slutsatser
av vår Herres ord. Jesus gjorde en skillnad mellan kristna och icke kristna,
men INTE mellan vuxna och barn.
Jesus säger själv att: ”Låt barnen komma till
mig och hindra dem inte!” (Mat 19:14). En tysk professor, Joachim Jeremias,
som har skrivit en vetenskaplig undersökning om barndopet under de
första 400-århundradena skriver: ”Nya Testamentet är skrivet utifrån en
missionssituation. Det bör därför inte överraska oss, när vi till att
börja med måste fastslå, att samtliga ställen i Nya Testamentet som
avser dopet hänför sig till övergångs dop (d.v.s. icke-kristna som blir
kristna)” (Barndopet under de första 400-århundradena, sid. 13). När vi
nu gjort detta klart för oss, kan vi gå vidare med att bevisa barndopets
giltighet.
Lyssna på dessa ord från aposteln Paulus: ”Stefanas familj (egentligen
hus) har jag också döpt” (1 Kor 1:16). Varför detta är så
viktigt, ska vi nu titta närmare på. Det ord som vi ska titta närmare på
är hus – grekiska oikos – som ibland också översätts ”familj”. Joachim
Jeremias sammanfattar: ”Begreppet hus ”oikos” har samma innebörd som i
det gamla testamentet, det vill säga det omfattar spädbarn. Självklart
innebär det inte att varje gång det talas om dop av hela ”hus”, att
spädbarn verkligen fanns i dessa familjer. Men det som däremot gäller är
att Paulus och Lukas skulle aldrig kunnat använda ”oikos” om de hade
velat säga att bara vuxna fick döpas” (ibid. 16).
Andra exempel från Bibeln är:
Lydia. ”Och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det
som Paulus predikade. När hon och alla i hennes familj hade
blivit döpta…” (Apostlagärningarna 16:14-15) Fångvakten. ”Och han (fångvaktaren) och de som hörde till hans
familj döptes genast” (Apostlagärningarna 16:33).
Vi har alltså minst 3 exempel från Bibeln som stöder barndopet. För att
ge ytterligare stöd kan vi citera Aposteln Petrus ord: ”Omvänd er och
låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.
Då skall ni få den Helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era
barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud
kallar” (Apostlagärningarna 2:38-39).
Slutligen kan vi hänvisa till ett mycket vikigt dokument från
fornkyrkan: ”Den apostoliska traditionen”, skriven av Hippolytos av Rom.
Innan vi citerar Hippolytos ord måste vi först klargöra vem han är.
Hippolytos var en präst (och senare påve) i Rom under 200-talet. Han var
en lärjunge till Ireneaus av Lyon, en biskop som kommer att presenteras
närmare vid ett senare tillfälle. Ireneaus var i sin tur lärjunge till
Polykarpos och Polykarpos var aposteln Johannes lärjunge. Alltså blir
ledet från Jesus Kristus så här: Jesus -> Aposteln Johannes -> Polykarpus
-> Ireneaus av Lyon -> Hippolytos.
Hippolytos skriver: ”…Vi har, drivna av kärlek till alla helgonen,
kommit fram till traditionens väsen, som är den rätta för kyrkan. Detta
är så för att de som är informerade ska kunna bevara den tradition som
funnits tills nu, enligt den förklaring vi ger den och så att andra ska
kunna bli uppbyggda genom den…” (Den apostoliska traditionen, 1:2-3)
Vidare skriver Hippolytos om de som skall döpas: ”… Barnen skall döpas
först. Alla av barnen som kan svara (på biskopens frågor), låt dem
svara. Om det finns något barn som inte kan svara för sig själv, låt
föräldrarna eller någon annan i familjen svara istället för dem…” (Ibid.
21:4).
Fader Caesarius, docent i Nya testamentet och abbot vid Östanbäcks
kloster, skriver också: ”Ett argument som anknyter till den tydligt
tänkta ställföreträdande tron hos Hippolytos när der gäller barnen som
döps är Mk 2:1-12 med parr. Den lame får tydligt dopets gåva - syndernas
förlåtelse (jfr Nicenska trosbekännelsen) - pga vännernas tro -
ingenting står om hans egen!”
För att slutgiltigt besvara frågan om barndop är ok eller inte, citerar
jag Origenes (200-talet), en teolog från Alexandria. ”Kyrkan har
mottagit traditionen (att döpa barn) av apostlarna” (Barndopet under de
första 400-århundrandena, sid. 51).
Nu har vi alltså sett att barndop är giltigt och att Bibeln och andra
tidiga kristna dokument uppmanar oss till att döpa barn. Men en viktig
sak som kanske hamnar i skymundan i våra dagar är det krav som
gudfader / gudmoder har inför Gud. Det är en mycket viktig och helig uppgift att vara
dop fadder och alla som är det måste fråga sig själv om han/hon har
gjort allt för att uppfylla denna heliga uppgift.
Låt oss aldrig glömma bort Jesu barmhärtighet och låta Hans kärlek, som
vi tar emot genom sakramenten, förvandla våra liv.
”Då ni alltså har uppstått med Kristus (i dopet), sök då det som är där
ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är ovan,
inte på det som är på jorden… Döda därför era begär som hör jorden till:
otukt, orenhet, lidelse, lusta och girighet… Klä er därför som Guds
utvalda, heliga och älskade i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet,
mildhet och tålamod… Överallt detta skall ni klä er i kärleken, som
binder samman till en fullkomlig enhet” (Kolosserbrevet 3:1-14)
Religionsutskottet
Källor:
- Barndopet under de första 400-århundradena, Joachim Jeremias,
EFS-förlaget, 1959 – Originalet: Die Kindertaufe in den ersten vier
Jahrhunderten, Vandenhoeck & Ruprecht, Göttingen, 1958)
- The Apostolic Tradition of Hippolytus of Rome, www.bombaxo.com/hippolytus.html;
från böckerna: La tradition Apostolique: Sources Chretiennes, 11 bis.
Paris, Editions du Cerf, 1984 och Gregory Dix (The treatise on the Apostolic tradition of St. Hippolytus of Rome, Bishop and Martyr.
London: Alban Press, 1992
- Den Heliga Bibeln, Folkbibeln.
- Fader Caesarius, Benediktin abbot i Östanbäcks kloster, Sala.
|
