|
I den eviga självexisterande nödvändiga
existensen av den Allsmäktige,
H.H. Moran Mor Ignatius Zakka I Iwas
Patriark av Antiokia och hela Östern och Överhuvud för
Syrisk Ortodoxa Kyrkan i hela världen
 5
feb, 2006
Predikan, Sann ångerfullhet har översatts från den engelska
publikationen, 1997.
Vi vill upplysa om vår reservation till ordet ”repentance” eller "tyobuto",
där det svenska språket saknar korrekt motsvarighet. Vi har dock valt att
använda ordet ”ångerfullhet”.
”Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd
er, ty himmelriket är nu här.” (Matt 4:17)
Människan, med hela sitt förstånd kan inte begripa djupet i Guds kärlek
till människosläktet och inte heller förstå dess kärna. Ty Han (Gud) har
även älskat dem intill döden, döden på Korset. Det Heliga Evangeliet förklarar:
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin Enfödde Son, för att den
som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16).
Kärleken var den största andledningen till att Gud skickade sin Enfödde
Son till vår värld. Han inkarnerades genom den Helige Ande och av Jungfru
Maria. Han blev korsfäst för vår skull och Han dog och blev begraven och
uppstod på den tredje dagen, enligt Hans vilja, som det står i den Niceanska
bekännelsen (Glädjekällan,
Andra utgåvan s. 38). Således friköpte Han oss som trodde på Honom och Han
försonade den ursprungliga synden som vi ärvde från våra första föräldrar
samt våra personliga synder som begåtts innan vi blev döpta i Hans Namn
och emottog frälsning och så fullbordades Hans gudomliga löfte:
”Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men
den som inte tror skall bli fördömd.” (Mark 16:16). Eftersom
vi var döpta i Hans Namn, blev vi födda genom vatten och Ande en andra födsel
från himlen. Och vi blev rättfärdiga och helgade till att bli Hans barn
i Hans Nåd och arvtagare av Hans himmelska kungarike. Detta är den ultimata
anledningen till inkarnationens mysterium och försoningen. Om detta sade
Aposteln Paulus: ”Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa
syndare – och bland dem är jag den störste.” (1 Tim 1:15). Följaktligen,
när Herren Jesus offentligt påbörjade det gudomliga uppdraget i köttet genom
att förkunna Hans upphöjda himmelska budskap, Ångerfullhetens Evangelium
sade Han: ”Omvänd er, ty himmelriket är nu här.”
(Matt 4:17). Han sade också: ”Tiden är fullbordad
och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!” (Mark
1:15). Aposteln Petrus sade också till dem som var bedrövade i sitt hjärta
efter att ha hört hans predikan på den femtionde dagen när de frågade honom
och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?”
Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi
namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som
gåva.” (Apg 2:37-38). Således är försoningens budskap som vår Herren
Jesus Kristus gett oss, att förbereda människan för det eviga livet genom
att acceptera Honom som världens Frälsare. Detta genom att bli döpta i Hans
Namn och genom att lyda Hans gudomliga lagar. I detta avseende säger vår
Herre Jesus till Hans himmelske Fader: ”Detta
är evigt liv att de känner Dig, den ende sanne Guden, och den som Du har
sänt, Jesus Kristus.” (Joh 17:3).
Ja, Gud den Allsmäktige vet att vi är svaga människor, alltid lockade till
svåra frestelser och att vi slutligen faller ner till gropen av synder så
länge vi är i denna mänskliga kropp. Men, eftersom vi har blivit döpta i
vår Herres Heliga Namn och den Helige Ande som vistas i oss, har Gud förberett
en väg till ångerfullhet för att vi ska kunna återvända till Honom efter
att vi har bekänt våra synder och ångrar de överträdelser som vi begått.
Innan Kristi himmelsfärdsdag gav Han Hans rena apostlar och rättfärdiga
lärjungar makten att binda och lösa synder genom att säga:
”Tag emot den Helige Ande. Om ni förlåter någon
hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är
han bunden.” (Joh 20:22-23). Genom denna gudomliga makt beviljar
Herren nådigt syndernas förlåtelse för de troende som bereder en sann ångerfullhet
till Gud, därför att synd är uppror och överträdelse emot den Allsmäktige
och leder till främlingskap mot Honom. Profeten Jesaja säger: “Nej, det
är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder
döljer Hans ansikte för er, så att Han inte hör er.” (Jes 59:2). Aposteln
Johannes beskriver synden som en överträdelse: ”Var och en som gör synd
bryter mot lagen” (1 Joh 3:4). Detta lagbrytande är brist på harmoni
mellan tankarna och orden i människans gärningar samt Guds bud. Genom att
synda bryter han lagen, rebellerar mot Gud och lyder Satan som på samma
gång är Guds fiende och människans. Ty Satan är frestaren som försöker fånga
och snärja honom till olydnad. Vidare anses all slags synd vara lagbrytande
emot Guds bud, Hans bud och allt Han förbjuder, som om det vore begått direkt
mot den Allsmäktige. Detta är vad som manade profeten David, han som
begick en hemsk synd, att vädja till Gud sägande: “Det är mot dig jag
har syndat och gjort det som är ont i dina ögon.” (Ps 51:6). För att
vidare förklara att denna synd var personlig och att han även ärvde den
ursprungliga synden, tilläger han: "Se, i synd är jag född, och i synd
blev jag till i min moders liv." (Ps 51:7)
Synd är verkligen en förskräcklig handling och den leder till evig död.
Aposteln Jakob sade: "När så begäret har blivit havande föder det synd,
och när synden är fullmogen föder den död." (Jak 1:15). "Ty syndens
lön är döden" (Rom 6:23). Därför, när synd tar plats hos en person blir
han tyngd med insikt, ängslan, skuldkänsla och instabilitet. I rädsla av
bestörtning förväntar han att tjäna sitt straff som en konsekvens av vad
han har begått. Men lovad vare Herren som skickade Hans Son som blev en
försoning för oss genom Hans död på Korset och därmed utplånades synden
genom Hans uppståndelse från de döda. Genom att göra så, försonade Han oss
med Hans himmelska Fader, Som vill att vi ska vara i frid med himmelen för
att vara värdiga att ärva Guds rike. Ty vi har blivit rättfärdiga från den
ursprungliga synden när vi blev begravna med Kristus i Dopet även till döden
och steg upp med Honom till ett nytt liv. Vi är trots allt människor och
alltid lättmottagliga till synd, men på Domedagen kommer Herren inte att
fråga: - Varför syndade du? Utan snarare: - Varför ångrade du inte dina
synder?
Ångerfullhet är en väg tillbaka till Gud samt en lydnad till Hans gudomliga
lagar. När en syndare genomsöker sin själ grundligt, djupt, uppriktigt,
ärligt och jämför hans bedrövliga och sorgsna tillstånd i synd med det glada
tillstånd som föregick hans fall i synd och orättfärdighet, med när han
i sin Faders boning med ett rent samvete och i frid; kommer han att bekänna
sina synder och känna ånger över hans missgärningar och överträdelser mot
Guds lagar och ivrigt bestämma sig för återvända till Gud genom ångerfullhet.
Han bör inte vara belåten med att enbart göra så, men bör även efterlikna
den Förlorade Sonen som sade: "Jag vill stå upp och gå till min far och
säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte
längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare."
(Luk 15:18-19). Mycket riktigt gick han (den Förlorade Sonen) med hans utslitna,
smutsiga kläder och många synder till hans fader och se, han fann honom
otåligt väntande på hans återkomst. "Sonen sade till honom: Far, jag
har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas
din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa
dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans
fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara
glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är
återfunnen." (Luk 15:21-24).
Allt detta uttrycker Guds kärlek till syndaren och Hans förväntan för honom
att återvända välbehållen till hans hem. Vidare, Herren som är den Gode
Herden söker alltid efter det förlorade fåret. Och när Han finner honom
bär han honom på Hans axlar och tar tillbaka honom till fårfållan. På samma
sätt återställde fadern den förlorade sonens rang och ställning och klädde
honom med en ny dräkt för att bli en ny man med ett nytt liv. Han satte
en Förbunds ring på hans finger och således förnyade han Förbundet och tilliten
till honom. Han höll också en fest för det lokala folket så att de kunde
glädjas med honom och jublande välkomna den förlorade sonens återvändo till
deras samhälle.
Ilskan och bedrövelsen hos den äldre sonen vid hans broders återkomst representerar
fariséerna och de skriftlärdas hyckleri samt deras brist i deras anmodan
att rädda publikaner och syndare. De kommer inte in i Guds himmelrike och
de hindrar dem som försöker komma dit. Dessa skriftlärda och fariséer protesterade
även emot Herren Jesus för att Han befriade publikaner och syndare och satt
med dem och öppnade ångerfullhetens dörr för att de skulle uppnå frälsning
genom att säga: ”Det är inte de friska som behöver
läkare utan de sjuka. Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se
barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga,
utan syndare.” (Matt 9:12-13). Herren bekräftade detta när Han
accepterade de botfärdiga som kom tillbaka till Honom med en stark tro,
genom att förlåta deras synder. På liknande sätt förlät Herren Sackeus och
Mattias, publikanerna, Maria från Magdala, äktenskapsbryterskan, den samariska
kvinnan vid Jakobs brunn, aposteln Petrus, den skuldmedvetne rövaren och
andra. Herren Jesus, förlåter fortfarande alla botfärdiga som kommer till
Honom med en ren och fullständig ångerfullhet. Angående detta säger aposteln
Johannes: ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall
synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus
Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte
bara för våra utan också för hela världens.” (1
Joh 2:1-2)
Hur stor är inte Guds kärlek till världen! Hans barmhärtighet för syndare
och Hans önskan om deras återvändo till honom i ångerfullhet! Hon kommer
säkerligen att mottaga dem precis som fadern som omfamnade hans förlorade
son. Och hur förtvivlad är syndaren som ignorerar hans bedrövelse medan
han befinner sig i ett syndfullt tillstånd och inte har någon önskan om
att i ångerfullhet återvända till Gud. Syndarens envishet i hans synd och
hans tomma ursäkter för att försvara sig själv är enbart en förolämpning
gentemot den Allsmäktige Herrens långmodiga tålamod. Medan däremot sann
ångerfullhet frambringar andlig glädje som fyller den ångerfullas hjärta
med glädje över hans frälsning, genom att göra fred och försoning med Herren,
Gud. Även himmelen gläds med den ångerfulle. Herren Jesus säger: På samma
sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte
över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. Denna glädje riktas
till den sanna och yttersta tron som fyller hjärtat och förståndet.
Naturligtvis måste den ångerfulle som emottager syndernas förlåtelse från
Herren genom en laglig präst (befullmäktigad av Herren att lösa synder)
fortsätta sitt liv i hans förhållande som en son med den Himmelske Fadern
genom att leva dygdigt och därmed bära sådan frukt som hör till omvändelsen
(Mat 3:8). På samma sätt befallde Johannes Döparen de som kom till honom
att bekänna sina synder och han döpte dem med ångerfullhetens dop och gav
dem de goda buden om den eminenta ankomsten av Frälsaren, sägandes: ”Bär
då sådan frukt som hör till omvändelsen…”
En botfärdig person bör inte bara nöja sig med förlåtelsen av hans synder,
men han bör fråga Gud så som Profeten David, han som syndade och ångrade
sig, grät och bad Herren om förlåtelse sägandes: ”Gud, var mig nådig
enligt Din godhet, utplåna mina överträdelser enligt Din stora barmhärtighet…
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.
Förkasta mig inte från Ditt ansikte och tag inte Din helige Ande ifrån
mig. Låt mig åter få jubla över din frälsning och håll mig uppe med
en villig ande. Jag vill lära överträdarna dina vägar, så att syndare
omvänder sig till Dig.” (Ps 51:1, 10-13). En botfärdig person är i behov
av förnyelse, förnyelse av hjärtat så väl som samvetet. Han måste be till
Gud att den Helige Ande inte skall bli tagen från honom, därför att om den
Gode Helige Ande lämnar en person kommer den onda anden att ersätta den,
så som i fallet med Saul. David själv upplevde detta och bad om att den
Helige Ande inte skulle avlägsnas från honom, utan i stället leda honom
till rättfulla stigar så att han kunde kvarstå trofast i ett försvarligt
och rättfärdigande tillstånd: Det tillstånd, vilket blev återupprättat till
honom efter det att han kom tillbaka till Gud genom sann ångerfullhet.
Sannerligen har ondska spridits vilt i denna korrupta generation. Vi drunknar
i orättfärdighet och vi är i desperat behov av sann ångerfullhet som är
reflekterat av sorg och ånger över de synder som vi begått och är fast beslutna
att undvika. Återigen, låt oss efterlikna Profeten David genom att be om
förlåtelse från Gud och göra botgörelse till Honom. Och precis som den förlorade
sonen, får vi återvända till Faderns hem, med sorg och med ångerfullhet.
Låt oss vidare bekänna våra synder till en laglig präst så att vi kan berika
oss med hans andliga råd, likt en läkande och beskyddande medicin. Och genom
det Heliga Prästerskapets makt tillräknat honom av Gud kommer han att recitera
avlösnings (absolution) bönen. Genom detta förvärvar vi rätten att återvända
till vårt tidigare tillstånd av nåd som vi emottog från vår Frälsare och
Återlösare Jesus Kristus.
Kära älskade,
I denna ondskefulla generation när vi förbereder oss för att säga farväl
till nittonhundra talet och inleda tjugohundra talet, observerar vi hur
mänskligheten marscherar i mörker, förlorat sig i fördärvade vägar i denna
värld, förslavade under syndens tunga ok och efterliknar den förlorade sonen
som lämnade sin faders hus för att kasta sina pengar på ett slösaktigt liv.
Må den syndfulla troende efterlikna den förlorade sonen i hans sanna ångerfullhet
och rättfärdigt som återvände till hans faders hem, så att Fadern glädjefyllt
tar emot honom. Den Heliga Kyrkan är i behov av ett betydande antal av våra
ungdomar av båda könen som är Gudsfruktiga med renade hjärtan och förnyade
själar. Människor som gör sig själva till goda exempel för andra genom att
bevara Guds lagar och föreskrifter. Och som jämsides med detta lyssnar till
Herren Jesus och Hans gudomliga röst som kallar oss i dag, så som Han kallade
till människorna för tjugo århundraden tidigare och framtill nu genom Hans
präster: ”Guds rike
är nu här. Omvänd er och tro evangelium!”
(Mar 1:15). Om tiden är kommen för
ankomsten av vår Herre Jesus Kristus för tjugo århundraden tidigare har
fullbordats och alla profetior har uppfyllts och frälsningen är fullständig,
då närmar sig tiden för Hans andra ankomst enligt Hans sanna och gudomliga
löften. Han hade även fastställt detta sedan början. Därför, låt oss ångra
oss och tro på det Heliga Evangelium som Herren har befallt oss.
Må vi också lyssna till kallelsen från den Helige Ande när Han varnar och
tillrättavisar oss och säger: ”I dag, om ni hör Hans röst, så förhärda
inte era hjärtan” (Ps 95: 7-8). Och låt oss ångra oss omedelbart eftersom
vi inte vet när Herren kommer för att döma världen, eller när vi kommer
att lämna detta tillfälliga liv till det eviga. Om vi inte befinner oss
i ett ångerfullt tillstånd kommer det att vara för sent för sorg. Låt oss
därför vara redo, vakna och ängsliga inför vårt möte med Herren Jesus, så
att Han må göra oss värdiga till att vara med den gode rövaren i paradiset
av glädje.
Må Gud acceptera er ångerfullhet, ert fastande, era böner och offergåvor.
Må Han också vara barmhärtig mot era rättrogna avlidna och förbereda er
till att högtidigthålla Hans ärorika uppståndelse med andlig glädje och
lycka. Må Han även, efter ett fullt liv göra er värdiga att njuta av nåden
i Hans himmelska kungarike i sällskap av den trofasta ångerfulla, den rättvisa
och den rättfärdiga. Amen. Fader vår som är i himmelen… etc.
Från 1997 års encyklika av Hans Helighet
Moran Mor Ignatius Zakka I Iwas
Översatt och publicerad (till det engelska språket) av ärkestiftet i östra
USA.
|
