H.H. Påve Shenouda III
om Kroppen

Andra Predikningar...

17 Oktober, 2005
Artikeln är sammanfattad och översatt från:, El Karaza 16/9-2005, H.H. Påve Shenouda III nr. 27,28

Kroppen är en underbar och enastående varelse som vittnar om Guds allsmäktighet…
Se bara på hur hjärnan fungerar och dess relation till alla andra organ. Om hjärnan skadas kan ingen läkare läka den, hur duktig han än är! Om vi observerar hjärtat och hur det fungerar, dess relation till hjärnan och relationen av dem vardera med livet! Eller om vi studerar den exakta prestationen av njurarna, levern eller nervsystemet och även organen för matsmältningen, ämnesomsättningen, blodet och relationen av vardera med kroppen! Vi häpnas över underverken och vi förhärligar Skaparen som skapade kroppen i en sådan extraordinär exakthet…

Det var av denna anledning det undervisades medicin för i tiden vid teologiska seminarier eftersom vetenskapen om varje organ och alla organ tillsammans påvisar äran för Skaparen…

Trots vad som sägs om kroppens relation till synden kan vi försäkra er om att kroppen i sig inte är en synd…

Detta är uppenbart, eftersom om kroppen var en synd i sig själv; skulle Gud aldrig ha inrättat den från början. Tvärtemot, när Gud hade avlutat skapelsen av mannen: ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” (1Mos 1:31). Adam och Eva var så enkla och rena när Gud skapade dem och de är ett exempel på hur Gud skapade den absolut första kroppen…

Om nu kroppen i var en synd i sig själv, skulle inte Jesus Kristus ha tagit form i kroppen och vi skulle inte heller vörda kroppar tillhörande helgonen eller bygga Kyrkor på deras reliker, vilka vi behandlar var för sig som en stor välsignelse.

Om kroppen var en synd skulle inte aposteln säga: ”Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar?” (1 Kor 6:15, 19),  ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?” (1 Kor 3:16).

Om kroppen var en synd, skulle den inte föddas i dopet, fri från synd och bli helgad! Och Bibeln skulle inte saga: “Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus” (Gal 3:27).

Om kroppen var en synd, skulle vi inte kunna ta del av den Heliga Nattvarden!

Om kroppen var en synd, skulle inte Gud tillåta kroppens återuppståndelse efter dess död…!

Varför sades det stränga ord om kroppen?
Varför angrep Bibeln sättet att leva enligt köttet?d Det var sagt: “Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” , ”De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.” (Rom 8:1,5) och vidare ”Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.” (Ro 8:6, 7). Och varför sades det vidare: ”De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.” (Ro 8:8), och: "Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. " (Ro 8:13). Aposteln Johannes skrev i hans brev: "Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen."(1 Joh 2:15, 16).

Vad är det med dessa verser som angriper kroppen? Köttests lust, köttets gärningar, det världsliga tankesättet, ett köttsligt levandesätt…?

Kroppen anses vara syndfull om den gör motstånd till anden… eller om den hamnar i psykologiska avvikelser…
När aposteln sade: "Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill." (Gal 5:16, 17), talar han om fallet då kroppen motstår anden och begår synd…

Det är inte varje kropp som gör fel och inte alla kroppar motstår anden.
Helgonen hade kroppar som inte gjorde fel och de motstod inte deras ande och det finns utan tvekan kroppar som är rena, gudfruktiga och heliga, kroppar som ångrar sig och kroppar som tjänar. Det finns kroppar som var till för helgon som levde på den maximala upphöjda nivån genom att offra sig själva.

Jesus Kristus sade vid bergspredikan: "Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus." (Mat 6:22). Det finns därför kroppar som är fulla av ljus eller skulle kunna bli fulla av ljus…

Problemet med kroppen är dess relation med det materiella, eftersom den är gjord ”…av stoft från jorden” (1Mos 2:7).
Men anden är livets andedräkt som Gud andades in i stoftet…

Av den anledningen har kroppen sina materiella konflikter, i vilka om den vinner över, kommer Gud att lysa upp den… Och trots kroppens relation till det materiella är det ändå inte nödvändigt att kroppen också är fullt materiallistisk eftersom den kan upplyftas över nivån av det materiella om den följer rådet som aposteln ger: ”I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad” (1 Kor 9:27). Detta är när kroppen hamnar i konflikt och om den vinner kommer den bli upphöjd… Kroppen lever här i enlighet med anden. Kroppen har också sina instinkter, men dessa är i sig självt inte en synd. Hur lätt och hur vackert är det när dessa instinkter används till goda gärningar, men om de används till dåliga gärningar syndar kroppen…

Kroppens instinkter är inte I sig dåliga, bara om de blir till dåliga gärningar… Med köttets lust menas lusten så kroppen avviker mot det materiella, men om denna lust rör sig enligt andens ledning kommer dessa lustar leda till andliga gärningar…

Kroppen kan ta fel väg och så även anden…
Anden kan ensam gå fel väg eller så kan den också dra med sig kroppen.

Anden går fel väg och som bevis på det kan vi studera bönen vid den tredje timmen då bedjaren säger: ”rena oss från all orenhet i kroppen och anden” och vidare, i den Gudomliga Liturgin säger vi ”rena våra själar, kroppar och andar…”. Anden kan således bli oren och behöver bli renad…

Den allra första synden i världen var en synd i anden (läs Satan) och det var när han sade i sitt hjärta ”Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag skall stiga upp över molnens höjder.”(Jes 14:13, 14).

Högmod var också en synd i anden eftersom Satan är en ande och inte har någon kropp. Satan föll som ande in i en syndig kropp. Som vi alltid säger i bönen under den Gudomliga Liturgin ”och döden som kom in i världen genom djävulens avund, Du har förintat”. Satan som en ande föll i synden genom att ljuga och bedra när han sade till moder Eva ”Ni skall visst inte dö!” (1Mos 3:4). Och Gud sade om Satan: “ty han är en lögnare, ja, lögnens fader." (Joh 8:44).

Anden faller ensam i synd och ett annat bevis på detta är Bibelns ord om djävlar, att de är ”onda andar” och ”orena andar”.

När anden faller i synd drar den oftast kroppen med sig.
Själen kan börja känna högmod och anden drar med sig kroppen så att kroppen börjar röra sig med högmod eller börjar prata med högmod och därefter börjar det framträda drag av högmod i rösten.

Finns det någon bland oss som tänker på att synden av våra tidiga fäder bara var kroppslig som att äta från det förbjudna trädet?! Nej, synden började som en synd i anden efter ormens frestelse genom lusten av gudomlighet and lusten av kunskap när den sade: ”…Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt.” (1 Mos 3:5).

Detsamma gäller Kain, då synden började i hans ande innan den drog med sig hans kropp så att han mördade hans broder Abel (1Mos 4).

Och samma sak hände när Josefs bröder avundades honom och slängde honom i brunnen och sålde honom (1 Mos 37).

Men trots allt det kan kroppen användas till goda ändamål:
Som när man ber med uppsträckta händer, eller när man böjer knä vid bugande. På så vis arbetar kroppen tillsammans med anden för att tillbedja Gud.

Kroppen blir ibland sliten av att göra goda gärningar genom t.ex. resa som aposteln Paulus gjorde: ”Jag har ofta varit på resor, Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara.” (2Kor 11:26,23). Förutom vad hans kropp fick utstå i under hans vittnesbörd och tjänande av Herren sade han: ”Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet.” (2Kor 11:24, 25).

Kroppen gör också goda gärningar genom att offra och ge av sitt eget liv, det kan handla om att donera blod eller organ för att rädda någon annans liv…

För det mesta speglar kroppen själens dygder och deltar såväl med själen och dess dygder…

Hur vacker är versen som aposteln Paulus sade: “Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!”(1Kor 6:20). Låt oss tänkta praktiskt på hur vi kan förhärliga Gud i våra kroppar som är Guds… Med, rena kroppar som följer Guds vilja i livet.

Om kroppar förhärligar Gud, då skall Gud förhärliga dem också. Hur skulle det vara?

Förhärligandet av Kroppar:
Gud tycker om kroppen så mycket att Han gjorde kroppens förhärligande här och i evighet.

Här på jorden, som vad som hände med Elia som åkte upp till himmelen på en eldsvagn och de tre unga männen i den brinnande ugn som inte skadade deras kroppar.

Vad gäller evigheten, där kroppar ”…uppstår i härlighet” (1Kor 15:43) och "...lik den kropp han har i sin härlighet” (Fil 3:21), ”…det uppstår en andlig kropp” (1Kor 15:44) inte en jordisk kropp.

Om kroppen är återuppstånden betyder det att den kommer att njuta av Evigheten.

Om kroppen var en ond varelse, skulle det vara tillräckligt med att bara bli av med den. Hellre att kroppen återuppstår från de döda och njuter av Evigheten i himmelska Jerusalem där ”…Guds tabernakel bland människorna” (Upp 21:3). Detta är ett bevis på hur dyrbar kroppen är till gränsen att den är förhärligad.

+ Kom ihåg oss i era böner +