|
 Bönen
Bön är att öppna hjärtat inför Gud, för att den troende skall tala med Gud
kärleksfullt och uppriktigt. Det är att komma som man är inför Gud.
Bön är ett band mellan människa och Gud, inte bara tal, utan ett hjärta
som når ett hjärta.
Bön är känslor i medvetande om Guds närvaro. Den är gemenskap med den Helige
Ande, och närkontakt med Gud....
Bön är änglarnas och de andligas mat, genom vilka de får näring och smakar
att Herren är god;“ smaka och se att Herren är god ” (Ps 34:8).
Bön är när en själ som törstar efter Gud dricker sig otörstig.“ Som hjorten
längtar efter vattenbäckar så längtar min själ efter dig, o Gud ” (Ps 42:1),“i
ditt namn skall jag upplyfta mina händer. Min själ blir mättad som av märg
och fett ” (Ps 63:5,6).
Bön är att överlåta sitt liv åt Gud, för att Han skall leda det, “låt Din
vilja ske”.
Bön innebär att erkänna ens egen otillräcklighet, både vad gäller ens ansträngningar
och intellektuella kapacitet. Därför vänder vi oss till en kraft utöver
vår egen; och finner där omsorg om oss.... Bön innebär att vi lämnar vårt
oberoende av Gud... Den är ett möte med Gud: Vi stiger upp till honom, och
Han stiger ner till oss. Den innebär att man orienterar sig mot himmelen,
och mot Guds tron... Bönen är inget påbud eller befallning, ej heller bara
ett budord, inte endast fromhet och tillbedjan... Den är åstundan och längtan...
annars vore den något tungt, något vi blir tvingade till och enbart gör
som en akt av lydnad!!!
Bön är inte bara begäran. Ty kanske någon beder utan att be om något...
utan bara begrundar Guds skönhet och Hans egenskaper som vitaliserar själen...
sådan är bönen när den lovsjunger och upphöjer... något högre än bara att
begära... Den som begär något annat än Gud själv i bönen kan inte erfara
njutningen i att bedja.
Bön är såväl fullständig död från världen, som att man glömmer jaget helt
och hållet, så att det inte finns något annat än Gud i tankarna.
Bön är stegen som länkar samman himmelen med jorden, en bro genom vilken
vi passerar över till det himmelska, där det inte finns något av världen...
Den är en förening av känslor som kläs i ord... Det kan också finnas bön
utan ord och utan ljud: Hjärtats pulsslag är bön... så även tåren i ögat...
och känslan av att Gud verkligen finns är bön.. Mot bakgrund av allt detta
- beder du verkligen?
Fastan och dess andliga sida
Fasta är inte enbart en kroppslig dygd... Det är inte att blott avstå från
mat eller att avhålla sig från mat med animaliskt fett under en viss tid,
utan det finns också en andlig sida av den. Här gäller det först att behärska
viljan. Med samma vilja som man uppnått kontroll vad beträffar maten, kan
man sedan också styra sitt tal -genom att avstå från varje opassande ord
- och även ens tankar och känslor.
Den helige Isak sa: “Tungans fasta är bättre än munnens ”, men hjärtats
fasta från lustarna och begärelserna är bättre än dessa två. Det andra elementet
i den andliga fastan är omvändelsen: Från Ninevefolkets fasta lägger vi
märke till att de inte endast fastade utan: “var och en vände om från sin
onda väg och från den orätt som han haft för händer ”. Herren såg till denna
ånger och omvändelse mer än han såg till deras fasta ty “då nu Gud såg vad
de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han
hade hotat att göra mot dem, och han gjorde inte så.” (Jon 3:8-10)
Så vi ser att med fastan följer också ödmjukhet och förkrosselse inför Gud:
Det är tydligt i fallet med Nineve. Ty de klädde sig i säck och aska. Det
framträder också tydligt i Joels bok: “pålys en helig fasta, utlys en högtidsförsamling...
Brudgummen må komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak. Mellan för
huset och altaret må prästerna, Herrens tjänare, hålla klagogråt och säga:
Herre skona ditt folk,” (Joel 2:15-17). Fastan inskränker sig inte bara
till att hindra kroppen från att få sin näring, utan från den positiva sidan
innebär det också att man ger anden näring. På så sätt hör fasta ihop med
bön. Så är det med kyrkans böner, och så var det också vid var och en av
de från Bibeln kända fastorna - Nehemjas, Esras, Daniels och Nineves fasta...
Det framgår också av uttrycket: “Utlys en högtidsförsamling ”. Fastan innebär
en andlig möjlighet; vi förödmjukar kroppen genom den, för att anden skall
höja sig. Kroppens kuvande är bara ett medel. Målet är att anden skall lyftas
högre. Det händer vid bönen, mediterandet, den andliga läsningen, och alla
de övriga nådesmedlen -fjärran från kroppens distraktioner. Vi märker också
att icke-andlig fasta förkastas av Gud. Han förkastade hycklarnas fasta
(Matt 5), liksom fariséens fasta (Luk 18:9-). Detsamma gällde syndarens
fasta i Jesajaboken (Jes 58:3-7).
till början
|
