|
I den eviga självexisterande nödvändiga
existensen av den Allsmäktige,
H.H. Moran Mor Ignatius Zakka I Iwas
Patriark av Antiokia och hela Östern och Överhuvud för
Syrisk Ortodoxa Kyrkan i hela världen
 26
Aug, 2005
Vi framför apostolisk välsignelse och välvilliga böner till våra
bröder, Hans Salighet Mor Baselius Thomas I, Catholicos av Indien, deras
Nåd Metropoliten, våra andliga barn och de vördade prästerna, munkarna,
nunnorna, diakonerna, diakonissorna och våra välsignade Syrisk Ortodoxa
människor runt om i världen. Må den Gudomliga försynen omge dem genom Jungfru
Marias förböner, St. Petrus, ledaren av apostlarna och de andra Martyrerna
med Helgonen. Amen.
Herren Jesus sade:
“Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i
överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.”
(John 10:10,11).
I kapitel tio av Johannesevangeliet sammanfattade vår Herre Jesus Kristus
det slutgiltiga målet av Hans Gudomliga Inkarnation genom vilken Han avslöjade
sanningen om Hans himmelska uppdrag. Han förkunnade uppdraget första gången
när Han gick in till synagogan i Nasaret, ”Så kom Han till Nasaret, där
Han hade vuxit upp. På sabbaten gick Han till synagogan som Han brukade.
Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte Honom profeten Jesajas
bokrulle. När Han öppnade den, fann Han det ställe där det står skrivet:
Herrens Ande är över mig, ty Han har smort mig till att predika glädjens
budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens
år från Herren. Sedan rullade Han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren
och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på Honom. Då började
Han tala till dem: ”I dag har detta skriftställe
gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.” (Luk 4:16-21).
Herren hade förkunnat Jesajas profetia så som det som var nämnt i åttahundratalet
f.Kr. Det blev fullbordat genom Honom. Han var den Ende som var sänd till
världen av Gud, Fadern för att rädda mänskligheten från slaveriet under
synden, döden och Satan. Han förklarade också senare för Nikodemus: "Ty
så älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son, för att den som tror
på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh 3:16).
Men de falska profeterna som kom innan Honom och utropade sig själva som
“Messias” var i högsta grad de som var nämnda I Jeremias bok på sjuhundratalet
f.Kr. och om dessa sade Gud : "Jag sände inte
dessa profeter, ändå rusade de i väg. Jag talade inte till dem, ändå profeterade
de. Om de haft tillträde till mitt råd, hade de förkunnat mina ord för mitt
folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar."
(Jer 23:21-22). De orden avser de falska profeterna och de falska Messias
som trädde fram precis innan vår Herre påbörjade Hans Heliga uppdrag här
på jorden genom Hans Gudomliga Inkarnation. Kort efter de falska profeternas
uppkomst kom blodiga upplopp som orsakade många människors liv. Dessa människor
som tålamodigt väntade på ankomsten av den Sanna Messias, blev lurade av
de falska som enligt några av de äldre bland Judarna trodde att den länge
väntade Messias kulle komma som en politisk befriare. Men de var bedragare
och kallades därför för “tjuvar” och “rånare” av Herren. Profeten Ezekiel
profeterade: "Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera
och säg till dem: Så säger Herren,
Herren: Ve er, ni Israels herdar, som bara
tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden? I stället
åt ni upp det feta, ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren.
Men ni tog inte hand om hjorden."
(Hes 34:2,3), och detta gäller dem, de så kallade ”Messias” och onda
herdar som hade åstadkommit förgörelse bland Herrens får, både andligt och
kroppsligt. Men Herren, den sanna Messias och den Gode Herden tillkännagav
Sig själv trovärdigt genom att säga: "Tjuven
kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall
ha liv, ja, liv i överflöd. Jag är den gode Herden. Den gode Herden ger
sitt liv för fåren." (Joh 10:10-11).
Ja, Han är sannerligen det Eviga Ordet av den Evige Guden som det är beskrivet
av Aposteln Johannes i början av hans heliga evangelium: "I begynnelsen
var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” …Och Ordet
blev kött och bodde bland oss, och vi såg Hans härlighet, en härlighet som
den Enfödde har av Fadern, och Han var full av Nåd och Sanning." (Joh
1:1-14). Han är alla generationers svar på deras önskningar, alla nationers
hopp och den Centrale I den Heliga Bibeln från Alfa till Omega, från första
Moseboken till Uppenbarelseboken och kärnan kring vilken alla profetior,
symboler och de tecken som förkunnades av de sanna profeterna skickade av
Herren och nedskrivna i böckerna från Gamla Testamentet. Allt var ordagrant
uppfyllt i Herren Jesus Kristus i tidens fullbordan som Gud hade valt från
början för den Heliga Inkarnationen av Hans Älskade Son, den Andre Personen
I den Heliga Treenigheten, och från den Helige Ande och Heliga Jungfru Maria.
Tidpunkten kallades av St. Paul: "när tiden var fullbordad"
(Gal 4:4), och blev förmedlad Ärkeängeln Gabriel till profeten Daniel ungefär
fem hundra år F.Kr.: "Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk
och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder,
försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia
och smörja den Allra heligaste.” (Dan 9:24). Ängeln förmedlade även
budskapet till om Inkarnationen till Jungfru Maria att Han är Helig och
skall kallas Sonen av Högste. St. Paulus skrev om Honom: “Och
erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet,
bevisad Rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken,
trodd i världen, upptagen i Härligheten" (1Tim 3:16).
Syftet med Hans Heliga Inkarnation var att frälsa mänskligheten från den
absolut värsta och första synden och hämta tillbaka det eviga andliga livet
som blev förlorat i paradiset när Satan bedrog Adam, den förste mannen.
Om detta sa St. Paul: "Därför är det så: Genom en enda människa
kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla
människor, eftersom alla hade syndat." (Rom 5:12). Han fortsätter:
"Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många
har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat
till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. Inte heller
kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med
sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och
ledde till ett frikännande." (Rom 5:15-17).
Herren Jesus summerade Hans Heliga uppdrag på jorden genom att säga:
"Jag har kommit för att de skall ha liv,
ja, liv i överflöd." (Joh 10:10), och vidare: "Ty så
älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son, för att den som tror
på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son
till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst
genom Honom." (Joh 3:16,17).
Jesus är alltså den Ende Sanne Frälsare som steg ner från Hans Heliga Boning
och tog form i köttet. Han försonade himmelen med jorden, eftersom Han representerar
himmelen och jorden tillsammans. Han representerar Gud och genom Honom blev
Adams överträdelse tillrättavisat och Han representerar alla syndare som
ärvde den värsta synden, och Han som gav sig själv till lösen i allas ställe,
"I så fall hade Han varit tvungen att lida många gånger alltsedan
världens grund blev lagd. Men nu har Han trätt fram en gång för alla vid
tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.” (Hebr. 9:26).
St. Paul sa om Gud, Fadern: "Den som inte visste av synd, Honom
har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i Honom skulle stå rättfärdiga
inför Gud."(2Kor. 5:21). Således gav Han av egen vilja, sitt liv för
att rädda Adams ättlingar och Han gjorde oss heliga, rättfärdiga och Han
benådade oss med det nya ”valet”, alltså nåden genom vilken vi blev värdiga
att ärva Hans himmelska Kungarike. De som var rättrogna i Herren Jesus Kristus
och som accepterade Honom som deras Frälsare, är: "Han kom till
sitt eget, och Hans egna tog inte emot Honom. Men åt alla som tog emot Honom
gav Han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans namn. De är inte
födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud."
(Joh 1:11-13).
Ja, Sannerligen visade Herren oss vägen till himmelen och förkunnade sig
som, Vägen, Sanningen och Livet. Han bevisade det sanna i Hans himmelska
budord, mirakel och under. Han bevisade Hans makt över människor och naturen
och Han förkunnade till folkmassan som följde med Honom till Lasarus gravsten
att Han är uppståndelsen och livet. "och
var och en som lever och tror på Mig skall aldrig någonsin dö.”
(Joh 11:26).
Han förkunnade Hans makt över alla slags dödar:
a)
Syndens död, som är separeringen från Gud och upphävdes när Jesus
accepterade sann bättring (ånger) mot synden av många.
b)
Den naturliga döden som är separeringen från själen och kroppen och
Herren återupplivade de döda och återkallade deras själar till deras kroppar.
c)
Den eviga döden som är det eviga lidandet i helvetet och Herren kan
ge evigt liv till den som Han än vill.
Detta var uppenbart när Han beskrev sig själv som:
"Jag är det bröd som ger liv, det bröd
som har kommit ner från himlen." (Joh 6:51), och att brödet är
Hans Heliga Kropp: "Den som äter mitt
kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta Honom uppstå
på den yttersta dagen." (Joh 6:54). Detta betyder: Jag skall
rädda honom från den eviga döden och ge honom evigt liv.
Ja, i verkligheten dog Jesus för oss på korset och blev begraven i en ny
gravplats. Han återuppstod från de döda på den tredje dagen av egen kraft.
Han gav oss seger över Satan, döden och synden. St. Paul skrev om detta:
“Vi är alltså genom dopet till döden begravda med Honom, för att
också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda
genom Faderns härlighet." (Rom 6:4). Allt vad vi behöver för att vara
värdiga ett liv med Kristus är att dö med Honom på Korset. St. Paul använde
sig själv som exempel genom att säga: "och nu lever inte längre
jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det
lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig."(Gal
2:20). Herrens vilja är att Hans liv ska verka i alla troende. Hans liv
i oss bör vara uppenbart i vårt dagliga liv, som St. Paulus skrev: "Lev
nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium." (Filip
1:27). Detta sätt att leva kräver dock den fulla kunskapen av de Heliga
Evangeliernas lära, kännedomen om Hans Heliga vilja, att hålla fast vid
Hans bud som fasta, bön och välgörenhet. Och varje gång vi planerar att
göra något eller ta ett beslut i vårt andliga respektive vårt kroppsliga
liv, måste vi fråga oss själva: Vad skulle Jesus göra i denna situation?
Och därefter måste vi agera. Det är först då som vi verkligen känner att
Jesus lever med oss. Vi håller oss nära till Honom och Han håller oss nära
till oss. Vi älskar Honom från hela våra hjärtan, våra själar, våra förstånd
och vi älskar vår nästa som oss själva. (Mat 22:37-39). Håll fast vid den
gyllene regeln av vår Herre, "Därför,
allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra
dem." (Mat 7:12).
Herren steg ner från himmelen för att ge oss ett liv i överflöd och Han
förkunnade till oss att Han är Vägen, Sanningen och Livet. Vi måste gå längs
Vägen som Han gav oss. Vi bör tro på den sanna tron, även om våra förstånd
ibland inte kan förstå. Han förkunnade sig själv som: ”Den
gode Herden ger sitt liv för fåren”. (Joh 10:11). Och Han gav
sig verkligen själv som lösen och löste ut oss genom Hans Gudomliga blod.
Vilken glädje vi måste känna över att ha vår Herre Jesus Kristus som vår
Herde, som bryr sig om oss. Som låter oss vila i gröna betesåkrar och leder
oss till rinnande vatten. Och som mäktigt skyddar oss från de ondskefulla
vargarna av Satan och hans armé. Låt oss I stark tro ropa ut med David och
säga, "Herren är min Herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila
på gröna ängar, Han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker
min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar
i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty Du är med mig. Din käpp och
stav, de tröstar mig. " (Ps 23: 1-4). Han är Emanuel och
det betyder: Gud med oss.
Mina käraste: Den stora påskfastan är det bästa tillfället för oss att göra
bättring mot synden och för att komma tillbaka till Gud med ånger för våra
synder överträdelser som separerade oss från vår Gud, och vände bort Hans
Nåd ifrån oss. Låt oss göra bättring mot synden och fortsätta be och göra
väl mot de fattiga och de behövande så att Gud benådar oss och ger oss syndernas
förlåtelse, och klä på oss den bästa dräkten, och ta på en ring på vår hand,
så som den barmhärtige fadern gjorde åt hans återfunne son som kom tillbaka
till honom ångerfull. (Luk 15: 11-32).
När vi verkligen ångrar oss kommer Gud ge oss tillbaka rättfärdighetens
och helighetens dräkt och vi ska tillräknas Hans flock, flocken som hör
Hans röst och följer Honom därför att Han är den Gode Herden som känner
till Hans flock vid deras namn och skyddar dem. Han letar efter det får
som har gått vilse och hittar det, Han bär det på sina axlar och hämtar
tillbaka det till Hans gård, och där, "På samma sätt blir det
glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig" (Luk
15:10).
Må Herren ta emot er fasta, böner, gåvor och den sanna
bättringen mot synden och gör er värdiga att fira Hans uppståndelse med
renhet, helighet, och glädje, och må Herrens Kärlek vara med er. Amen. Aboun
d’ Bashmayo w’sharko (Fader vår, Du som är i himmelen…), Amen.
till början
|
