|
 Mor
Shmouni och hennes sju söner greps av kungen, som ville tvinga dem att
äta svinkött. Då kom en av sönerna fram och sade; vad skall du förhöra
oss på? Vad vill du få reda på? Vi dör hellre än att bryta mot våra
fäders lagar.
Kungen blev då rasande och befallde sina män att
skära av tungan på den som förde ordet. Medan hans moder och bröder såg
på hur han torterades till döds, uppmanade de tappert varandra att gå in
i döden ”Herren Gud ser detta”, sade de.
Kungen tog den andra sonen och sade; skall du äta av svinköttet? Aldrig,
svarade sonen och innan han gav sitt liv sade han ”Du, din usling,
skiljer oss från detta livet, men världens konung skall låta oss uppstå
igen till evigt liv, ty vi dör för hans lag”.
Den tredje sonen räckte ut sin tunga, sträckte fram sina händer och
yttrade dessa tappra ord ”Detta har jag fått som gåva från himlen; för
hans lagars skull avstår jag det gärna och av honom hoppas jag få det
tillbaka igen”.
När den fjärde torterades och misshandlades på samma vis och innan
slutet närmade sig sade han ” När man skiljs från livet bland
människorna är det gott att kunna sätta sitt hopp till Guds löften om
att han skall låta oss uppstå igen. Men för dig blir det ingen
uppståndelse till liv”.
När kungen närmades sig den femte sonen såg han upp på kungen och
sade ” Du har makt bland människor, fastän du är dödlig och därför kan
du göra vad du vill. Men tro inte att vårt folk är övergivet av Gud. Om
du framhärdar skall du få uppleva hur han i sin väldiga kraft plågar dig
och dina efterkommande”.
Den sjätte sonen sade innan sin död ”Låt dig inte bedras av skenet!
Det är vårt eget fel att vi måste lida på detta sätt, ty vi har syndat
mot vår Gud. Det som har skett är förundransvärt. Men tro inte att du
kan slippa undan straff när du har gett dig i strid med Gud”.
Innan kungen kom fram till den sjunde och yngste sonen så sade han; ”
vad väntar ni på? Jag lyder inte konungens bud – lagens bud lyder jag,
den lag som våra fäder fick genom Mose. Jag offrar nu liksom mina bröder
kropp och själ för fädernas lagar och jag ber till Gud att han snart
skall bli nådig mot folket, men att du under prövningar och
gisselslag skall tvingas erkänna honom som den enda Guden”. Kungen blev
rasande och behandlade pojken värre än de andra.
En särskild beundran och ett gott eftermäle förtjänar Mor Shmouni som
såg sina sju söner dödas under en dag och modigt uthärdade det, därför
hon hoppades på Gud. Hon styrkte sitt kvinnliga hjärta med manligt mod.
Och sedan gav hon också sitt liv åt fädernas lagar.Religionutskottet
|
