ReligionsUtskottet Talmides huvudfält. Tryck här för att komma till huvudsidan / Click here to go back to the main page

 


--Hem--

-Att vara Kristen-
-Kyrkofäder-
-Sju Sakramenten-
-Kristus språk-
-Andliga historier-
-Predikningar-
-Föreläsningar-
-Meditationer-
-Multimedia-
-Böner-
-Dikter-
-Frågor & Svar-
-Sök-
-Kontakta oss-
--Arkivet--

Tipsa en god vän!

 

 

 





Mitt liv som Kristen





 

Läs mera...

Från fascist till rätta vägen


8 Juli, 2005
Någon gång i livet kommer man till en tid då man behöver, utforskar eller längtar efter Herren, Gud.
Ni som har kommit hit kommer säkert ihåg sökandet och det eviga strävandet i att komma närmare Gud. Våra känslor och hur vi strävar kan säkerligen beskrivas på olika sätt, men hursomhelst vad som kan beskriva denna känsla och strävan är att man börjar be regelbundet och läser den Heliga Bibeln med stor törst och försöker använda så mycket tid som möjligt för att komma närmare Jesus Kristus.
Jag ville helt enkelt få svar på mina frågor och plåster på sina sår eftersom det är min sista utväg.

Det hela börjar med Herrens största bud: Du skall älska herren, din Gud över allt annat, samt: Du skall älska din nästa så som dig själv. Detta är de första och största buden som en kristen bör hålla för att kunna ha Gud kärlek i sitt hjärta. Hans hänsyn för personer som tidigare var ”osynliga” börjar plötsligt synas. Man förstår att detta är den största och bästa gåvan man fått i sitt liv. Man har nu ett hjärta som kan blöda istället för det hårda stenhjärtat som var fylld av hat och hämnd. För mig gick livet vidare med djupare böner och försöka lära mig mer om Guds oändliga kärlek genom bibelläsningar och att lyssna till Abouna, min Gudfar samt vänner som ger en betydande del av sitt liv till Kyrkan. Mitt liv innan Kristus kom in i mitt liv var mycket tungt och svårt. Jag var full av djupa sår som ingen kunde läka och det gjorde det inte lättare att satan som alltid lurar i hörnet och fick dig att bli arg, förförd, sårad, lurad och blind från det rätta och sanna.
Med det rätta menar jag de frukter som Aposteln Paulus skriver om i Galaterbrevet 5:22-23. När du läser kärlek förstår du att glädjen kommer därifrån och jag menar inte den glädje som man finner av att bli full eller av att härja vilt på stans vildaste nattklubbar.
Den glädje som Gud ger är den som ger en människa ödmjukhet, sinnesro och tålamod. T.ex. att du inte svarar ont med ont utan istället lär oss av vår Lärare Jesus Kristus. Bad Han inte för dem som korsfäste Honom, ty dom visste inte vad dom gjorde? På samma sätt ska vi be för dem som sårar/skadar oss, även om det är svårt så är det enda sättet för att alla ska må bra, utom djävulen själv som vill att människor skall leva i fiendskap med varandra.
Bön som kommer från ditt hjärta ökar ditt tålamod, själv-behärskning, trofasthet, godhet, ödmjukhet, vänlighet, frid, glädje och kärlek.
Men hur ofta ber jag till Gud och hur mycket av min tid ger jag Gud? Är tionde bara pengar? Jakob offrade den bästa tiondelen av allt vad han ägde. Borde man inte åtminstone ge tionde av det som Gud givit oss? Att försöka och ge en tiondel av sin dagliga tid genom att be och läsa bibeln behagar Gud mer än något offer.

Vad som gör livet värt att leva är kärleken och glädjen av att vara en fri människa, och väljer man sin frihet till att göra gott så får man goda ting tillbaka både av Gud och av människor. Vad jag ständigt försöker påminna mig själv om är att ge tid åt Gud. För det är vid dessa tillfällen som jag är lyckligast i mitt liv, för jag vet att det är vad Jesus önskade oss - att vara fria människor (fri från satan) och vaka, och be att inte utsätts för prövning.

Vad jag rekommenderar er är att ha alltid bära med er en bönebok (Glädjekällan) med böner som du skall be dagligen och glöm inte att också be för andra människor (era fiender). Då kommer man sakta men säkert bygga en borg uppe på ett berg som ingen kan rubba. Må vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus leva i våra hjärtan i alla dagar vi lever!

Gibrael. R

+ Kom ihåg oss i era böner +