|
Kära vänner, handen på hjärtat, är det inte så att
vi faktiskt har en mycket ojämn relation med Gud...? Och därför kan vi säga
att vår relation med Honom blir som en väg med gropar i, lite här och var…
Groparna kan vi likna vid vardagsstress samt andra världsliga bekymmer,
vissa djupare än andra. När en grop är tillräckligt djup kan vi t.o.m. snubbla
till och falla handlöst på den hårda marken och vår relation med Honom förorenas.
Vår inre frid berövas och vi känner oss avlägsna från Gud inombords. Det
är just dessa stunder som är de mest olyckliga och fruktade stunderna i
en troendes liv...
Men låt oss inte försumma att, i kontrast med detta får vi i Hans Nåd ibland
uppleva de mest lyckliga stunderna i vårt liv, fyllda av glädje och inre
frid… Dessa stunder kan inträffa vid bön, lovsjungande, möten med andra
troende, emottagande av den Heliga Nattvarden, inre glädje i en relation
med en själsfrände, osv…
Den avgörande frågan är alltså; vad är det som händer där emellan,
varför stöter vi på gropar här och var? Helt plötsligt känner vi oss väldigt
avlägsna från Gud, Kärleken och glädjen…
Är det egentligen inte så att den som älskar Gud och vill vara med Honom
i evighet inte enbart bör betrakta Honom som en Gud för uteslutande speciella
tillfällen?
Gud är inte bara en gud som man finner i kyrkan och som man lägger åt sidan
när man lämnar kyrkan! Han är inte heller bara en gud som man hittar i Bibeln
och vars relation avbryts när man stänger Bibeln! Och inte heller är Han
bara en gud man känner relation med vid bön, kontemplation och lovsjungande
där Hans närvaro försvinner efter den sista lovsången! Nej,
tvärtemot Han är Guden vars närvaro man kan känna i varje plats, i alla
tider och vid varje handling. Han är Guden som alltid
finns i ens liv.
Herren Kristus sade: ”jag är med er alla dagar
intill tidens slut.” (Mat 28:20),
”där två
eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Mat
18:20).
Utan Herren kan vi inte göra något: ”Jag är vinstocken,
ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt,
ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh 15:5)
Hur kan vi då förbättra och stabilisera vår relation med
vår Herre Gud?
Det finns utan tvivel oändligt antal vägar, men låt oss börja med att betrakta
oss själva för att påminna oss själva om vilka gropar vi faller i, alltså
vad det är som avlägsnar oss från Gud...
-
Vi bör "inte
lita på
oss själva utan på Gud" (2 Kor 1:9)
-
I allt vi gör bör vi inte löpa någonstans
"utan att ha målet i sikte." (1Kor 9:26)
-
När vi vill göra något ska vi inte bara säga, "jag ska...",
utan i stället borde vi säga: ”Om Herren vill och vi
får leva skall vi göra det eller det." (Jak 4:15).
ReligionsUtskottet
|
