|
 Sankta
Lucia med martyriets segerpalm i ena handen och sina ögon på en bricka i
den andra.
Lucia föddes omkring år 286 i Syrakusa på Sicilien. Hennes mor var kristen.
Redan som barn avlade Lucia ett löfte om att helt leva för Gud och förbli
"jungfru". Hon talade inte om det för någon, inte ens för sin mor.
När Lucia blev giftasvuxen valde hennes mor en förnäm hednisk brudgum åt
henne, men Lucia vägrade att gifta sig. Hon bad att modern skulle dela ut
hennes förmögenhet till de fattiga. Då kände sig mannen kränkt och han anmälde
henne som kristen.
Lucia blev gripen, kastad i fängelse och torterad men hon vägrade ge upp
sin tro. För att förödmjuka henne dömde ståthållaren henne till att arbeta
på stadens offentliga bordell, men när hon skulle transporteras dit på en
oxkärra så att folk skulle håna henne och spotta på henne kunde inte oxarna
dra loss kärran, den var som fastfrusen. Man hällde kokande olja över henne,
men hon skadades inte. Slutligen genomborrades hennes hals med ett svärd,
efter det att man stuckit ut ögonen på henne. Året var 304. Trots detta
fortsatte hon att be och att predika för folket som var närvarande vid hennes
martyrium.
Hon dog först efter att ha fått viaticum, nattvarden för de döende.
Lucia målas ofta med ett svärd genom halsen och med sina ögon på en bricka.
Hon vördas som de blindas skyddshelgon.
Mitt i mörkret går hon "klädd i ljus" mot sin brudgum, som en klok jungfru
med tänd lampa. Lucia representerar Kyrkan och själen som smyckar sig som
brud inför bröllopet.
Då ståthållaren ville döma henne att arbeta på bordell för att kränka henne
sade Lucia: "Kroppen blir inte fläckad om själen inte accepterar det onda.
Om du låter någon våldta mig mot min vilja kommer min kyskhet att bli värd
en dubbel krona." Såsom kyrkolärarna förklarar, hon får inte två glorior
för sin kyskhet utan blir tvåfaldigt belönad, för sin kyskhet och för den
förolämpning hon fått utstå.
Ofta frågar man varför Lucia har ljus på huvudet. Det finns en legend som
berättar att hon ville komma med mat till fångarna. Fängelsehålorna var
ofta under jorden och man fick gå genom mycket mörka gångar. Eftersom Lucia
ville ta med sig så mycket mat som möjligt måste hon använda bägge händerna
och då var hon tvungen att sätta fast ljus på huvudet för att kunna se vart
hon gick.
Redan på svenska runstavar och norska kalenderstavar är Lucias dag, Lussimässa,
allmänt betecknad som viktig bemärkelsedag.
Våra dagars ”svenska” luciafirande har helt förlorat kyrklig anknytning,
och istället har den blivit kommersialiserad, ev tänker man på att hon är
"ljusbärarinna" under denna mörka tid.
I Katolska Kyrkan finns hon med i mässans böner och hon finns med redan
i de äldsta martyrologierna och kalendarierna. Hon firas dock inte med särskilda
fester utan som en minnesdag, som andra martyrer och helgon.
I Syrakusa, hennes födelsestad, firar man henne med processioner.
I Sverige har man ibland ett luciatåg, ofta barn, då man påminner om att
Lucia blev martyr för sin tro.
|
