|
 Sankta
Lucia med martyriets segerpalm i ena handen och sina ögon på en bricka i
den andra.
Lucia föddes omkring år 286 i Syrakusa på Sicilien.
Hennes mor var kristen.
Redan som barn avlade Lucia ett löfte om
att helt leva för Gud och förbli "jungfru". Hon talade inte om det för
någon, inte ens för sin mor.
När Lucia blev giftasvuxen valde
hennes mor en förnäm hednisk brudgum åt henne, men Lucia vägrade att
gifta sig. Hon bad att modern skulle dela ut hennes förmögenhet till de
fattiga. Då kände sig mannen kränkt och han anmälde henne som kristen.
Lucia blev gripen, kastad i fängelse och torterad men hon vägrade ge
upp sin tro. För att förödmjuka henne dömde ståthållaren henne till att
arbeta på stadens offentliga bordell, men när hon skulle transporteras
dit på en oxkärra så att folk skulle håna henne och spotta på henne
kunde inte oxarna dra loss kärran, den var som fastfrusen. Man hällde
kokande olja över henne, men hon skadades inte. Slutligen genomborrades
hennes hals med ett svärd, efter det att man stuckit ut ögonen på henne.
Året var 304. Trots detta fortsatte hon att be och att predika för
folket som var närvarande vid hennes martyrium.
Hon dog först
efter att ha fått viaticum, nattvarden för de döende.
Lucia
målas ofta med ett svärd genom halsen och med sina ögon på en bricka.
Hon vördas som de blindas skyddshelgon.
Mitt i mörkret går hon
"klädd i ljus" mot sin brudgum, som en klok jungfru med tänd lampa.
Lucia representerar Kyrkan och själen som smyckar sig som brud inför
bröllopet.
Då ståthållaren ville döma henne att arbeta på
bordell för att kränka henne sade Lucia: "Kroppen blir inte fläckad om
själen inte accepterar det onda. Om du låter någon våldta mig mot min
vilja kommer min kyskhet att bli värd en dubbel krona." Såsom
kyrkolärarna förklarar, hon får inte två glorior för sin kyskhet utan
blir tvåfaldigt belönad, för sin kyskhet och för den förolämpning hon
fått utstå.
Ofta frågar man varför Lucia har ljus på huvudet.
Det finns en legend som berättar att hon ville komma med mat till
fångarna. Fängelsehålorna var ofta under jorden och man fick gå genom
mycket mörka gångar. Eftersom Lucia ville ta med sig så mycket mat som
möjligt måste hon använda bägge händerna och då var hon tvungen att
sätta fast ljus på huvudet för att kunna se vart hon gick.
Redan
på svenska runstavar och norska kalenderstavar är Lucias dag, Lussimässa,
allmänt betecknad som viktig bemärkelsedag.
I våra dagars
”svenska” luciafirande har den ofta helt förlorat kyrklig anknytning,
och istället har den blivit kommersialiserad, ev tänker man på att hon
är "ljusbärarinna" under denna mörka tid.
I Katolska Kyrkan
finns hon med i mässans böner och hon finns med redan i de äldsta
martyrologierna och kalendarierna. Hon firas dock inte med särskilda
fester utan som en minnesdag, som andra martyrer och helgon.
I
Syrakusa, hennes födelsestad, firar man henne med processioner.
I Sverige har man ibland luciatåg, ofta barn, då man påminner om att
Lucia blev martyr för sin tro.
Religionsutskottet
|
