En
av den tidiga kyrkans viktigaste personer är också kanske en av de minst
kända. St. Irenaeus av Lyon (ca 139 – ca 208) har haft ovärderlig
betydelse för Kristi kyrka.
Född omkring år 140 växte St. Irenaeus upp i Smyrna (dagens Izmir) i
Mindre Asien (nuvarande Turkiet). St. Irenaeus växte upp i en kristen
familj och blev undervisad av St. Polykarpos – aposteln Johannes
lärjunge. St. Irenaeus kan ha varit son till en kristen handelsman, för
han flyttade sedan till Gallien (nuvarande Frankrike) och staden Gaul
(nuvarande Lyon). Dessa församlingar var grundade av Orientaliska köpmän
och fick utstå mycket lidande och tortyr under den Romerske kejsaren
Marcus Aurelius. Vid den här tiden var St. Irenaeus präst och på
missionsresa i Rom. Den gamle biskopen i Gallien, St. Pothinus, led
martyrdöden och St. Irenaeus blev vald till hans efterträdare när han
återvände till Gallien. St. Irenaeus lät sig inte skrämmas av
förföljelsen utan missionerade och kristnade småstäderna och landsbygden
i Saôn trakten.
Mest känd är St. Irenaeus dock för sitt apologetiska arbete
(försvarandet av tron) mot den tidens villoläror. Den största –
Gnosticismen – påstod sig inneha ”hemlig kunskap” om Jesus och Hans
lära. St. Irenaeus motbevisade Gnostikernas påståenden bland annat genom
att skriva upp listor på biskopar efter apostlarna. Biskoparna har fått
”sanningens nådegåva” på ett särskilt sätt genom den handpåläggning som
kom från de första apostlarna. St. Irenaeus är den förste teologen som
använder den så kallade apostoliska successionen som ett bevis och
villkor för sanningen. Apostlarnas lära förmedlades genom deras
efterträdare och påståenden om att Jesus hade en hemlig lära, är
otänkbar eftersom Jesus själv instiftade apostlarna och undervisade dem
grundligt.
Det fanns på St. Irenaeus tid många falska evangelier. Gnostikerna hade
en tendens att antingen förakta några eller alla evangelier, eller så
påstod man att man hade egna. St. Irenaeus främsta verk heter Adversus
Haereses (mot villolärorna) och där skrev han:
”Det är inte möjligt att antalet evangelier kan vara fler eller färre än
de till antalet är (alltså 4). Eftersom det är fyra zoner i den värld vi
lever i och fyra ’katolska’ vindar. Kyrkan är dessutom spridd över hela
världen och kyrkans grundpelare är evangeliet och livets Ande; det är
passande att hon har fyra pelare vilka utandas odödlighet på varje sida
och återuppväcker människorna” (Mot Heresierna, Bok 3; Kap 19:8)
En annan av gnosticismens felaktiga läror var att den mänskliga kroppen
var ond. Genom en särskild sorts kunskap (”gnosis” på grekiska) skulle
människan frigöra sig från kroppen och nå Gud. Denna lära strider mot
det faktum att ”Gud skapade människan till sin avbild” (1 Mosebok 1:27)
och ”er kropp är ett tempel för den Helige Ande” (1 Korintierbrevet
6:19). St. Irenaeus arbetade mycket med något vi skulle kunna kalla för
”kroppens teologi”. Långt ifrån ett förakt mot den mänskliga kroppen,
hade Gud genom att bli människa i Jesus Kristus återställd den till den
värdighet som var Guds avsikt från början. Genom att Gud går igenom alla
stadier i en människas liv från födelse, uppväxt och död, är allt helgat
och uppståndelsen är kronan på verket.
St. Irenaeus beskriver frälsningens historia i olika faser och beskriver
olika förbund i Gamla testamentet (Noa, Abraham m fl.) som förberedelser
och förebilder för det slutgiltiga förbundet i det Nya testamentet genom
Jesu död och uppståndelse.
St. Irenaeus firas den 28: e juni i den Katolska kyrkan och den 23:e
augusti i de flesta Ortodoxa kyrkor i världen.
”Vi har inte lärt oss frälsningens väg från någon annan än från de vilka
evangeliet har blivit oss givet, som de en tid predikade öppet och vid
ett senare tillfälle, genom Guds vilja, gav oss skrifterna till att vara
vår tros grundpelare... Matteus överlämnade ett skrivet evangelium bland
Hebréerna på deras egen dialekt, medan Petrus och Paulus predikade i Rom
och lade kyrkans grund... Markus, Petrus tolk och lärjunge, överlämnade
även han ett skrivet evangelium till oss om vad som hade predikats av
Petrus. Även Lukas, Paulus medarbetare, skrev i en bok det evangelium
som predikades av honom (Paulus). Efteråt publicerade Johannes själv -
Herrens lärjunge - som även hade lutat mot Herrens bröst, ett evangelium
under hans vistelse i Efesos i Asien. Dessa har alla förklarat för oss
att det finns en Gud, skapare av himmel och jord, proklamerat av Lagen
och Profeterna; och en Kristus, Guds Son. Om någon inte accepterar dessa
sanningar, förkastar han Herrens medarbetare (alt. vänner); nej han
föraktar även Herren Kristus själv; Ja, han föraktar även Fadern och
står självfördömd, föraktandes och motsättandes sin egen frälsning,
såsom fallet är med alla heretiker” (Mot Heresierna, Bok 3; Kap 1:1,2)
Må Hans böner vara med oss alla, amin.
ReligionsUtskottet
Källor:
Den Heliga Bibeln
Källor – Den Kristna spiritualitetens bakgrund. Olivier Clement, Artos
2004
Irenaeus av Lyon, Bevis för den apostoliska förkunnelsen, Artos 1997
The Apostolic Fathers with Justin Martyr and Irenaeus, The Christian
Literature Publishing Comapny; 1885, USA
http://en.wikipedia.org/wiki/Irenaeus_of_Lyon
http://orthodoxwiki.org/Irenaeus_of_Lyons
En
av den tidiga kyrkans viktigaste personer är också kanske en av de minst
kända. St. Irenaeus av Lyon (ca 139 – ca 208) har haft ovärderlig
betydelse för Kristi kyrka.
