S:t Efrem Syriern - Mor Afrem Suryoyo

UTAN TVEKAN är S:t Efraim Syrianen, Mor Afrem, en av den mest berömda av den Syrisk-Ortodoxa kyrkans helgon. H. H. Patriark Afrem I Barsaoum kallade honom: ”det syrianska språkets mästare och den störste poeten av syrianerna”.

Mest känd är dock benämningen: kenoro droho qadisho – den helige Andes harpa – en benämning som Mor Afrem delar med kung David från det Gamla testamentet.

Mor Afrem föddes i början av 300-talet i en kristen familj. Hans uppväxt formade hans fromma karaktär. Redan som ung förkastade han världen och slog följe med S:t Jakob, biskop av Nisibin, som var välkänd för sin renhet och helighet. Vid sidan av rättfärdighet lärde sig Mor Afrem vad som var unikt med syriansk litteratur. Traditionen säger även att Mor Afrem fick följa med sin biskop till kyrkomötet i Nicaea 325. En annan person som fick följa med sin dåvarande biskop var Mor Athanasios av Alexandria. Både Mor Afrem och Mor Athanasios blev pelare för den Syrisk-Ortodoxa kyrkans tro.

Mor Afrem lärde sig det asketiska livet av S:t Jakob av Nisibin och var en mycket hängiven kämpe för Kristus. Men vi bör komma ihåg att på Mor Afrems tid såg klosterlivet annorlunda ut än det gör idag. Mor Afrem representerade urtypen av munkliv, något som på syrianska kallas för ihidoyotho. Ihidoyo betyder ordagrant enfödd, men har även betydelsen enslig eller eremit. Kort och gott någon som levde ensam med Gud och gav hela sitt liv och all sin kraft till Honom.

Även om Mor Afrem levde ett munkliv var han även diakon och undervisade i trettioåtta år vid skolan i Nisibin, som grundats av S:t Jakob av Nisibin. Han arbetade också under dennes efterträdare, biskoparna Baboy, Walgash och Abraham och skrev sina sånger som kallas Songs of Nisibin. År 359 hade han uppnått vidsträckt berömmelse. År 363 lämnade han sitt land på grund av den persiska invasionen och flyttade till Edessa, bosatte sig på dess heliga Berg och blev väl mottagen av asketerna där. Han byggde ut skolan i Edessa, som tack vare Mor Afrem blev mycket berömd. Det var här som Mor Afrem skrev sina kommentarer till både det Gamla och Nya Testamentet. Dessutom skrev han många dikter och mästerverk i form av lovsånger.

Han var en avhållsam och asketisk person, nykter, förstående, lugn och originell. H. H. Patriark Afrem I Barsaoum sammanfattar honom som: ”en flammande eld som brände de missledande heretikernas ogräs, en briljant och trogen soldat som höll vakt om ortodoxins fäste”.

Traditionen från levnadsbeskrivningen om Mor Afrem säger att Mor Afrem skulle vigas till biskop (alt präst) på Mor Baselios av Caesareas begäran, men när Mor Baselios diakoner skulle hämta Mor Afrem spelade han dum. Detta gjorde han för att han inte ansåg sig vara värdig prästerskapet.

En vision Mor Afrem sägs ha haft som ett litet barn var att en vinranka växte på hans tunga och där växte det klasar som bar mycket frukt. Det sägs att klasarna står för de mimre (predikningar på vers) hans skrev och knipporna för madroshe (sånger på vers).

Bar Daysan var en heretiker på 200-talet som spred sina läror genom dikter med melodier. Genom att man sjöng dessa texter fick det en allt större spridning. Mor Afrem använde sig av den metod Bar Daysan använde och ibland även samma melodier, men spred den kristna tron istället. Mor Afrem tog vapnet från sin fiende och vände det emot honom och gick segrande ur striden.

En annan vision som traditionen efter Mor Afrem lär oss är att när Mor Afrem levde som ihidoyo – eremit – på Edssa berget kom några änglar med en skriftrulle till en annan eremit som bad i sin cell tillsammans med två änglar. En av eremitens änglar frågade vem som skulle ha skriftrullen och fick som svar: ”idag finns ingen bland människor som förtjänar den förutom Afrem Syrien på Edessaberget”.

Den bild vi ofta ser Mor Afrem i våra Syrisk-Ortodoxa kyrkor har sammanflätat visionen med vinrankan och med änglarna, för ofta ser vi Mor Afrem ta emot en skriftrulle av en eller två änglar framför ett vinträd (som ovan).

I slutet av sitt liv som eremit på Edessaberget blev det en stor nöd över staden Edessa. Mor Afrem beslöt sig därför att bege sig tillbaka till staden för att hjälpa de sjuka och nödställda. Han lyckades vinna de rikas förtroende och med hjälp av deras pengar köpte han 300 sjukhussängar och byggde små sjukhus och sörjde om de sjuka och döende. Tillslut blev Mor Afrem själv sjuk och dog den 9:e juni 373.

Inte bara inom den Syrisk-Ortodoxa kyrkan betraktas Mor Afrem som ett stort helgon och lärare (malfono rabo), t ex har Mor Afrem kanoniserats som kyrkolärare inom den Romersk-Katolska kyrkan av Påven Benediktus den 15:e 1920.

Påven skrev b la om Mor Afrem: ”Må bara andra kyrkliga läromästare lära av Mor Afrem hur skickligt och med vilken flit de måste arbeta med förkunnelsen av Guds Ord!” (Principi Apostolorum Petri, 16).

I vår Syrisk-Ortodoxa kyrkas bönbok, Shimo, står det om Mor Afrem b la: ”Som en skicklig köpman som väljer och tar de dyrbara stenarna som är bra för hans affärer, likaledes valde den ärorike Mor Afrem vigilia, fasta och böner för att behaga Gud. När han Herre såg hans gärningar, belönade Han honom med underverk och bot för att bota människosläktets lidande och sjukdomar”.

Där finns också Hans testamente:
”Jag Afrem är döende och skriver mitt Testamente, så att lärjungarna efter mig kan ha ett vittnesbörd.
Be Ständigt, dag och natt, som en plöjare som plöjer hela tiden, så blir hans skörd bra.
Var inte som de lata på vilkas åkrar törnbuskar växer.
Be ständigt eftersom den som tycker mycket om bönen skall hjälpas av den i de båda rikena”

Mor Afrem firas inom den Syrisk-Ortodoxa kyrkan den första lördagen i fastan och i den Katolska kyrkan den 18:e juni.

Slothe Aman. Må Hans böner vara med oss. Amin

ReligionsUtskottet

Källor:
De Spridda pärlorna, Mor Ephrem Barsoum
Efrem Syrien (306-373) Hans liv och skrifter, Assad Sauma

Läs mer om Kyrkofäder