S:t Athanasios

S:t ATHANASIOS AV ALEXANDRIA (ca 296 – 373). Få kyrkofäder har haft så stor påverkan inom två olika teologiska områden som S:t Athanasios av Alexandria. Han föddes omkring år 296 i Alexandria, Egypten, och fick tidigt den dåvarande biskopen av Alexandria, Alexanders, ögon på sig. En berättelse finns bevarad i Eusebius (biskop av Caesarea) kyrkohistoria (I, XIV). Där sägs att Biskop Alexander hade bjudit in till frukost i sitt residens. Medan biskopen väntar på gästerna, tittar han ut genom fönstret. Utanför står några barn och leker. Biskopen ser att det inte är vilken lek som helst, utan barnen imiterar dopritualen. Biskopen beslutar sig för att kalla in barnen till sig. Det visar sig att den person som ”lekt” biskop, inte var någon annan än lille S:t Athanasios själv. Biskop Alexander beslutar att låta S:t Athanasios och hans lekkamrater förberedas för en framtida tjänst i kyrkan.

S:t Athanasios var mycket lättlärd och det dröjde inte länge innan han blev Biskop Alexanders högra hand. Då S:t Athanasios ännu var diakon, hölls det första och ekumeniska kyrkomötet i Nicaea år 325. S:t Athanasios, vid denna tid mycket välutbildad, var en av de ivrigaste försvararna av den grekiska termen ”homoousios” i förhållandet mellan Jesus och Gud, Fadern. Homoousios betyder ”av samma väsen” och var mycket viktig för att bekämpa den villolära som började spridas från prästen Arius. Arius förnekade Jesu gudom och vilseledde många troende bort från den tidiga kristna bekännelsen att ”Jesus är Herren” (Filipperbrevet 2:11) alltså att Jesus är Gud. Jesus sa ju själv att Han var ”ett med Fadern” (Johannesevangeliet 10:30) och detta måste till varje pris försvaras och bekräftas. S:t Athanasios menade att om Jesus inte var Gud, var mänskligheten förlorad. Bara Gud kunde rädda mänskligheten från djävulen och slaveriet under synden och döden. Bara Gud kunde hela det gap som fanns mellan människan och Gud. Därför var och är Jesu gudom något Soteriologiskt (Soteorologi = läran om frälsningen).

En annan mycket viktig ”gåva” S:t Athanasios gav till kyrkan var att slutgiltigt fastställa vilka skrifter som skulle innefattas i det Nya Testamentet. Här är inte rätta platsen att redogöra den exakta historien om hur kyrkan bestämde Nya Testamentets kanon, men att det bara var 4 giltiga evangelier hade redan Ireneaus av Lyon (lärjunge till aposteln Johannes lärjunge Polykarpos) fastslagit över 150 år tidigare och alla visste egentligen vilka skrifter som var äkta och vilka som var falska. Men S:t Athanasios skrev i ett påskbrev år 367 exakt vilka 27 böcker som räknades tillhöra det Nya Testamentet och skrivna av apostlarna eller apostlarnas lärjungar. Dessa 27 ”böcker” (Bibel betyder egentligen böckernas bok) är exakt de samma vi har i vår Nya Testamente idag.

S:t Athanasios var även god vän med S:t Antonius, munkarnas fader, och skrev en bok om hans liv. Andra viktiga skrifter S:t Athanasios författade är: ”Mot Hedningarna” och ”Om inkarnationen”.

S:t Athanasios var den 20:e patriarken av Alexandria och hans reliker finns i St. Markus katedralen i Kairo, Egypten. S:t Athanasios dog den 2 maj 373. I den koptiska och katolska kyrkan firar man minnet av S:t Athanasios den 2:a maj, inom de andra Ortodoxa kyrkorna firar man S:t Athanasios den 18:e januari.

”Om någon vill se Gud som till sin natur är osynlig och inte alls synlig, så kan han fatta och känna honom genom hans verk. På samma sätt är det med den som i sitt sinne vill se Kristus. Han kan göra det genom att se på hans gärningar i kroppen och pröva om de är mänskliga eller av Gud. Om de är mänskliga kan han le åt dem, men om han känner igen dem som gudomliga och inte mänskliga då ler han inte åt det som inte får hånas. Han blir desto mer häpen över att det gudomliga blir uppenbarat för oss genom något så enkelt, att odödligheten har nått alla genom döden, att allas försyn har blivit känd genom Ordets människoblivande och att dess anförare och skapare är själva Guds ord. Han blev människa för att vi skulle bli gudomliggjorda och han framträdde i en kropp för att vi skulle få en aning om den osynlige Fadern. Han utstod hån från människor för att vi skulle ärva oförgänglighet. Själv led han ingen skada, oåtkomlig för lidande och oförgänglig såsom själva Ordet och Gud. Men de lidande människorna, för vars skull han utstod allt detta, dem skyddade och räddade han i sin egen frihet från lidande…” (Om Inkarnationen, 54:1.-3)

Må Hans böner vara med oss alla, amin.

Religionsutskottet

Källor:
- Den Heliga Bibeln, Folkbibeln
- Mot Hedningarna och Om Inkarnationen, Athanasios av Alexandria, Artos & Normas bokförlag, 2006.
- http://en.wikipedia.org/wiki/Athanasius_of_Alexandria; http://www.newadvent.org/cathen/02035a.htm

Läs mer om Kyrkofäder