Herrens Födelse
ܡܘܠܕܐ ܕܡܪܢ

Det började med en liten stad som hette Nasaret I den staden levde en jungfru som hette Maria. Om denna Maria berättas det att det inte fanns någon människa lik henne i ödmjukhet och lydnad. Hennes ödmjukhet och salighet kom att bli porten till världens frälsning genom Guds goda vilja. När tiden var inne sände Herren ärkeängeln Gabriel till den heliga jungfrun med ett glädjens budskap, nämligen att hon skulle föda en Son genom den Helige Ande, och Hans namn skall vara Jesus.

Vid den tiden regerade den romerske kejsaren Augustus som gick ut med ett påbud för alla invånare inom hans rike, nämligen att alla människor skulle skattskriva sig. Det var den första skattskrivningen som ägde rum. Kejsaren och ståthållarna ville ha koll på de judiska och romerska folken; de ville visa sin makt och storhet. Därför var alla tvungna att gå till den stad de ursprungligen kom ifrån. Josef och Maria härstammar från Davids släkt, från Juda stam. Därför gick de från Nasaret till Jerusalem, som är Kung Davids stad.

Evangelisterna säger att Maria var trolovad med Josef och var då även havande. Det som är ännu mer intressant för oss är att Jesus föddes på ett mirakulöst sätt, inte genom någon människas vilja eller natur, utan genom Herrens Guds vilja och genom den Helige Anden. Julen kom och Herren Jesus föddes, ett stort och mäktigt ljus föddes i mörkret.

Inga kungar eller högt uppsatta män, inga präster, fariséer eller sadducéer hörde om Jesu födelse. Världen var i stor tystnad när det största miraklet ägde rum. Gud blev människa och föddes. Men i himmelen var det tvärtom. Detta visas när en ängel uppenbaras för några herdar som vaktade sin boskap om natten. Ängeln förkunnade ett glädjens budskap för herdarna: att en frälsare är oss född idag. Plötsligt fanns det en stor skara änglar som sjöng med en mun: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag”. Herren ville visa detta just till herdarna på grund av deras tro och ödmjukhet samt att de var upptagna med sin frälsning. Efter att ha fått budskapet och upplevt allt detta, sökte de upp platsen för Herrens födelse och Han lät dem finna Honom genom att lysa upp sin härlighet över dem. Och de fick se det Heliga Barnet med sina ögon. Herdarna var de första som fick höra detta budskap i Jerusalem.

Samtidigt fanns det vise män från Östern, som var stjärntydare. De hade sett Herrens stjärna och följt den. Dessa följde stjärnan som vägledde dem till Herren Jesus. Vissa kyrkofäder menar att denna stjärna även var en ängel. Den var olik alla andra stjärnor, på det sättet att den vägledde de vise männen och att den lyste både på nattetid och dagtid. När dessa vise män kom till platsen, fick de se Jesusbarnet som var lindat i en krubba. De föll ner och tillbad barnet och förde fram gåvor: guld, rökelse och myrra. Guldet symboliserar Jesu kunglighet, rökelsen symboliserar Hans gudomlighet och myrran visar på döden. Herren hade i deras hjärtan uppenbarat att en Konung hade fötts, att denne Konung var Gud och att Han måste lida och dö, men på tredje dagen uppstå från de döda.

Juldagen är en glädjens dag. Julens högtid – då vi firar vår Guds inkarnation – då vår Herre uppenbarades i kött, då en Frälsare föddes åt oss, är sannerligen än glädjens högtid. Så som Han gav sig själv för oss, måste även vi frambära oss själva till Honom. Och det genom att bära fram gåvor såsom ödmjukhet, tro, förlåtelse och kärlek från djupet av våra hjärtan, så som dessa kungar gjorde. Vara glada som herdarna när de fick höra det glada budskapet. Genast sprang de och tittade efter barnet. Låt oss tillsammans gå fram till krubban och finna Jesusbarnet och tillbe barnet i ren kärlek och glädje. Frid från Herren till oss alla.

God Jul                          ܒܪܝܟ ܡܘܠܕܗ ܕܡܪܢ ܐܠܗܢ

Religionsutskottet