|
 Det
var en gång en ung man som hade jobbat väldigt hårt en viss tid och sparat pengarna
för att kunna köpa sig en bra bil. Inte en helt ny kanske, men ändå i
mycket bra skick. Nu var det så att det var första gången han skulle köpa
en bil så han var lite osäker på hur han skulle gå tillväga då det fanns
så många olika att välja mellan. Han bestämde sig för att bjuda
hem några vänner för att få råd av dem eftersom de hade mycket mer
erfarenhet av bilar än vad honom själv. Ja, en av dem jobbade till och med
bilmekaniker.
Dagen därpå kom alla och det visade sig att de redan i förväg
hade letat bland annonser
för att hitta en lämplig bil åt deras vän.
De kom in och satte sig och började genast diskutera om vilken bil som
var lämpligast.
Den unge
mannens mormor som var en mycket
rar tant hördes från hennes rum där hon oftast satt för sig själv och
lovsjöng hymner och prisade Herren den Allsmäktige. Hon kom kort därefter in till
de alla där de satt och bjöd på gott kaffe med nybakade bullar. Hennes
personlighet var mycket speciell och det att alla ögonblickligen kände sig
bekväma och glada i hennes
sällskap.
Männen fortsatte diskutera den ena bilen efter den andra:
- Välj den här, det är det nyaste.
- Nej, välj denna, den är äldre men har inte gått så mycket.
- Nej, välj denna, det står att ägaren har åtgärdat många fel på den.
- Nej, välj denna, den har helt ifylld service bok.
- Nej, väl den här, det står att man får med mycket extra utrustning.
De fortsatte på detta viset ett bra tag utan att komma till någon
slutsats om vilken bil som var lämpligast. Men plötsligt fick den unge mannen en tanke:
- Vore det inte bäst att välja bilen efter dess ägare (herre)? Ty, om ägaren
är en
omtänksam person betyder det ju så mycket mer än siffror och stämplar. Har
ägaren varit omtänksam kan man vara säker på att han alltid har vårdat bilen på
bästa sätt. Nu såg alla
såg på varandra och men ingen sa något...
Tystnaden bröts av den unge mannens mormor som sa:
- Aha, hörde ni mina barn? Precis samma tanke måste vi ha i våra egna
liv. Är vi alltid medvetna om vem som är vår Herre och är som
Hans ögonstenar...?
- Vår Herre,
prisad vare Hans namn älskade oss så mycket att Han köpte oss med Hans
eget blod.
- Och hur mycket tror ni då att Gud älskar oss...?
- Vi får aldrig glömma detta min kära! Vi måste alltid veta att Herren,
vår Gud älskar oss så mycket att det inte ens går att säga hur mycket... och ska vi då
inte älska Honom tillbaka...?
De unga männen satt helt stilla och rörde sig inte det minsta under hela hennes tal.
De blev
mycket berörda inombords och en av dem
sade:
- Amen, kära mormor det är så sant det du säger! Vi får aldrig glömma bort
vår Herre som utgav sin egen Son och köpte oss från världens synd med
Sitt blod.
Ty så
älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror
på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16)
ReligionsUtskottet
|
