|
Allting som har skapats
måste ha en eller annan orsak. Alltings begynnelse är Gud. Han blev inte
till genom någon annans hjälp utan allting har blivit till genom Honom.
Därför ska man först och främst tro på att det finns en enda Gud som har
skapat allting som finns, ty utan tro kan man inte ta det första steget
till vår Herre Jesus Kristus.
Det finns ingen som inte älskar, men frågan är VAD han älskar. Vi älskar
inte om vi inte först hade blivit älskade och den sanna kärleken vi har
är den vi har fått från Gud. Vi ha tagit emot budet att älska Gud och vi
äger därför från början en medfödd förmåga att älska. Det är därför synd
att missbruka de gåvor vi har fått av Gud, dvs. att bruka den tvärtemot
Guds befallningar. Att vara kristen är att tro och hoppas men för att bära
frukt behövs tålamod. Tålamodet är det som dämpar vreden, håller tungan
på sin plats, bevarar friden och därmed bevarar oss åt Gud. Kärleken är
mäktigare än både hoppet och tron men om du tar bort tålamodet från kärleken
så kommer den aldrig att bestå.
Jesus säger: ”Låt barnen komma hit till mig och
hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de” (Luk 18:16)
och ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och
blir som barn kommer ni aldrig in i himmelriket” (Matt 18:3).
Vad menar Jesus med det här och vad vill Han säga oss? Jesus menar inte
att vi ska bete oss som barn genom att t.ex. leka och skrika, utan det Han
menar är att vi ska vara som barn tankemässigt. Eftersom barn inte vet hur
man bedrar sin nästa eller vad fiendskap är så har de den godheten att inte
vilja synda. Vad är det i det här livet som vi älskar så mycket och som
vi värderar så högt? Förhoppningar och besvikelser, önskningar och rädslor,
oro och frestelser. Vad är det här för liv, är det verkligen det livet vi
vill leva? Sträva därför efter att bli som barn för att slippa allt detta
och uppnå möjligheten till det gudomliga livet.
Det var en Abba som var väldigt andlig och som levde avskilt från världen.
Han var uppskattad i staden och mycket ärad. Man berättade för honom att
en av de heliga låg för döden och bad honom att komma och hälsa på honom
innan han avled. Han tänkte för sig själv: ”Om jag går på dagen springer
människorna efter mig, många kommer att ära mig och jag får ingen ro i allt
detta. Därför går jag på kvällen när det är mörkt så att de inte ser mig.”
På kvällen gick han ut ur sin cell för att inte bli sedd. Då sände Gud två
änglar med lampor för att lysa på honom och hela staden kom ut för att se
på härligheten. Ju mer han ville fly från äran desto mer blev han ärad.
Det vi ska ta med oss och lära oss av den här korta berättelsen är att:
Utan ödmjukheten är vägen till det eviga livet lång och krokig och det är
väldigt svårt att komma in i himmelriket. Ödmjukheten är gudomlig och som
det står skrivet: ”Den som ödmjukar sig ska bli
upphöjd” (Luk14:11).
För att kunna se det synliga så behöver vi kroppens ögon och för att kunna
ta till oss det begripliga behöver vi förståndets ögon. För att vi ska kunna
skåda det gudomliga klarar vi oss inte utan tro.
Bröder och systrar, vad ögat är för kroppen, är tron för förståndet. Alltså
ögat behöver ljuset för att kunna uppfatta det synliga och förnuftet behöver
tron för att nå insikt i det gudomliga. Jesus sade:
”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer
till Fadern utom genom mig” (Joh 14:5).
”Ett
nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat
er skall också ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar,
om ni visar varandra kärlek”(Joh 13:34-35).
ReligionsUtskottet
|
