|
Kära bröder och systrar, vi tackar Herren att vi nu har möjligheten
att ställa helt anonyma frågor. Tveka inte! Skicka in dina frågor nu. Svaren
kommer presenteras inom snar framtid.
Frågorna bör vara i andlig/kyrklig anda för att lämpliga svar ska kunna
ges. Svaren kommer även att vid behov kontrolleras av laglig präst innan publicering.
Om man faller för en person och personen man fallit för har tidigare i
sitt liv inte levt så kristet, hans tidigare levnadssätt är något man
inte kan acceptera, har man då dömt den här människan? Är det fel att
tänka så?
Först måste man kanske ställa sig frågan om personen som man fallit för
och levt ett liv som inte är kristet - är personen nu helhjärtat
kristen? Om personen har omvänt sig och bättrat sig kan man säkert leva
ett underbart kristet äktenskap tillsammans med personen ifråga. Men det
behöver inte innebära att du måste acceptera allt som han/hon gjort i
det förflutna. Kyrkans historia är full av människor som levt ett liv i
synd, men sedan upptäckt Jesus Kristus och ändrat sig och sitt
levnadssätt. Har man begått allvarliga synder – t ex sex utanför
äktenskapet – är detta något man ska bekänna för en präst i biktens
sakrament. Men en koptisk munk säger: "biktens sakrament är så starkt,
att den som begått otukt (alltså sex utanför äktenskapet) blir på nytt
en jungfru". Frågan är alltså tvådelad: 1. Har personen ändrat sig och
lever nu efter Jesu undervisning och 2. är man själv villig att förlåta
hans/hennes tidigare felsteg?
till början
Hur ser kristendomen på lögner?
Aposteln Paulus säger: "Lägg därför bort lögnen och tala sanning med
varandra" (Efesierbrevet 4:25). Kyrkan säger att lögn – att medvetet
dölja sanningen – är en synd. Vi ska säga sanningen i alla sammanhang,
även om sanningen ibland kan göra ont.
"Sanningen skall göra er fria" säger Jesus i
Johannesevangeliet 8:32. Jesus, som själv är
"vägen, sanningen och livet" (Johannesevangeliet 14:6), vill
att vi ska säga sanningen och leva i den sanning som är Honom själv.
till början
Om man inte besöker kyrkan ofta, hur kan man som kristen återgälda
detta?
Vår kyrka har något som kallas för söndagsplikt, vilket innebär att
vi ska närvara vid varje Nattvardsgudstjänst (alltså minst varje
söndag). Nu finns det anledningar som hindrar oss, t ex sjukdom, och om
vi själva inte är upphov till att vi inte kan gå till kyrkan (bilen
kanske går sönder på väg till kyrkan) är det inte en synd. Men annars
begår vi en allvarlig synd. Det enda man egentligen kan göra för att
återgälda det är att börja gå till kyrkan oftare – det finns ingen
genväg.
till början
Vad är den egentliga
meningen med livet?
”Jag är vägen sanningen och livet”
säger Jesus i Johannesevangeliet 14:6. Gud skapade människan av ren
kärlek och vill att människan lever i kärlek till sin skapare (Gud) och
till varandra. Jesus Kristus – Gud själv – kom till oss för att
uppenbara livets egentliga mening för människorna. Genom att leva efter
Jesus bud (t ex älska Gud och nästan) och av sakramenten (framförallt
nattvarden) lever vi i livets mening – Gud är livets mening.
till början
Om man känner att man alltid har otur, och klagar och klagar, har man
blivit bitter då? Varför har vissa människor mer otur än andra? Är
oturen ett straff för att man lever fel eller "testar" Gud en dvs. hur
mkt man tål innan man klagar?
Den heliga Bibeln lovar oss att: ”Gud är trofast, Han skall inte
låta tillåta att ni prövas över er förmåga, utan när prövningen kommer
visar Han också en utväg så att ni kan komma igenom den (prövningen)”
(1 Korintierbrevet 10:13). Om Gud prövar oss är det för att Han vill ge
oss något ännu bättre och större i framtiden.
Men vår andliga fiende – Djävulen – vill få oss på fall och därför
frestar han oss till att falla. Om du upplever dig otursförföljd kan
detta vara ett tecken på att Djävulen försöker få dig att falla i
synder. Men var inte orolig! Jesus Kristus är mycket starkare än
Djävulen och genom att intensifiera ditt böneliv (alltså be oftare) och
att gå till kyrkan så ofta som möjligt (minst varje söndag) och ta emot
biktens och nattvardens sakrament så ofta som möjligt kommer du leva
under Guds beskydd.
Slutsatsen blir då att först borde man fråga sig själv om man lever
efter Guds bud och enligt kyrkans lära. Genom att omvända sig till Jesus
Kristus – också troende människor kan behöva omvända sig! – kommer din
otursförföljelse att minska/försvinna eller så kommer Gud att uppenbara
för dig varför detta händer dig. Det är fel att tänka att Gud ”straffar”
oss, snarare ”tuktar” Han oss. ”Gud gör det (tuktar) till vårt
verkliga bästa, för att vi skall få del av Hans helighet”
(Hebreerbrevet 12:10).
till början
Kan man bli förlåten för sina synder? Om man vet att man begått en synd,
kan man göra någonting här på jorden för att bli förlåten för detta?
Ja, det finns förlåtelse för alla synder – förutsättningen är ånger
(läs
mer om ånger här) och omvändelse. Den enda synden som inte går att
förlåta är den som man inte ångrar. ”Ingen är så god och full av
barmhärtighet som Gud, men inte ens Han förlåter de människor som INTE
ångrar sig” (Markus Eremiten). "På Domedagen kommer Herren inte
att fråga: - Varför syndade du? Utan snarare: - Varför ångrade du
inte dina synder?"
(Hans Helighet
Moran Mor Ignatius Zakka I Iwas)
Hur får vi då del av denna förlåtelse?
Vår Gud och frälsare Jesus Kristus är den som förlåter våra synder.
”ni skall veta att människosonen (Jesus själv)
har makt att … att förlåta synder” (Matt. 9:6) säger Jesus.
Jesus har gett vidare denna ”makt” att förlåta synder till sina
apostlar: ”Sedan han sagt detta andades Han (Jesus) på dem
(apostlarna) och sade: ”Tag emot den Helige Ande! Om ni förlåter någon
hans synder så är de förlåtna…” (Johannesevangeliet 20:19-23). Denna
”makt” gav apostlarna i sin tur vidare till sina lärjungar och vår
kyrkas (liksom även andra kyrkor med den apostoliska successionen)
biskopar och präster har denna makt. Aposteln Jakob skriver i sitt brev:
”bekänn därför era synder för varandra” (Jakobs brev 5:16). Genom
att vi bekänner våra synder för våra präster i något som kallas för
biktens sakrament får vi förlåtelse för våra synder.
Läs
gärna Talmides artikel om biktens sakrament.
”Lova Herren min själ och glöm inte Hans välgärningar, Han som förlåter
dig alla dina synder” (Psalm 103:2-3).
till början
Jag har en synd som jag begår, jag vill bli av med den och jag vet att
jag kan det. Men jag gör det ändå inte för att viljan inte finns. Jag
vet att det är en synd och ändå fortsätter jag att begå den. Det dödar
mig inombords för egentligen vill jag inte göra det. Det kroppsliga
livet som finns tvingar mig till att göra det. Vad gör jag då?
Svar: Det finns två viktiga punkter här. Det första är att om du tackar
nej till att närma dig Gud för att du vet att du kommer att falla i
synden igen, vad kommer att hända då? Jo, du kommer att i slutändan
förlora all frid, all kärlek och all glädje du har inom dig. Du kommer
att förbli ledsen och alla världens bekymmer kommer att vara över dina
axlar. Du kommer alltså vara den som förlorar.
Den andra och viktigaste punkten är att det finns många som säger att de
inte kan prata med Gud och att Gud redan vet vad de behöver, så varför
måste de prata med Honom? Jag ska ge er ett exempel. Jag har fått
möjligheten att lära känna en man och han är ofta i kyrkan och tjänar
Herren. Den här mannen älskar mig jättemycket, och jag är medveten om
det. Men om han däremot skulle visa sin kärlek till mig genom att nämna
ett par ord så skulle jag bli ännu gladare. På så sätt blir kärleken mer
fullkomlig. Jag vet att han älskar mig, men de uttalade orden ger mig en
annan glädje. Och på samma sätt är det med Gud.
Jag vet att jag är en syndare och Gud vet också att jag är en syndare.
Men Gud vill höra dig säga att du behöver och vill ha Hans hjälp. Då
kommer Han att hjälpa dig och Hans nåd skänkas dig. Och Han kommer att
ge dig styrka. Är inte Gud vår Fader? Vi går till Honom när vi är trötta
och inte när vi är trygga i oss själva. Om vi var trötta idag och skulle
gå till Gud, vad skulle vi då säga? Jo, ”Herre Gud hjälp mig!” Det
första du kommer att be Gud om är att Han ska hjälpa dig. Och Gud kommer
att hjälpa dig. Jag lovar det.
Om du inte ber Gud om hjälp kommer du att vara förloraren. Du kommer att
vara den trötte. Du kommer att vara den som inte kan skratta och inte
kommer att kunna prata om Gud eller predika Guds ord. Du kommer inte att
få någon slags vila. Förlusten kommer inte att vara Guds. Självklart
kommer Han att vara ledsen, för du är Hans dotter, men förlusten kommer
att vara din.
Det finns personer som är mellan 30 till 50 år och som har kommit fram
till mig för att prata ut och sagt: ”Jag har slösat bort hela mitt liv
på begär, och när jag var ung levde jag livet. Men denna dag som jag nu
har levt med Kristus, den här dagen är mer värd än alla de 50 åren jag
har levt utan Honom.” Vems förlust har detta då varit, Guds eller
personen?
Gud har gett oss möjligheten att kunna glädjas i Honom, varje dag!
Varför ska vi då slösa bort tiden?
Vi måste också komma ihåg att Gud är till för de trötta och de sjuka!
Ofta glömmer vi bort det. Jag ska inte skämmas och säga: ”Nej, jag är
för trött eller för sjuk.” Nej säger jag! Gud är här för Dig! Gud är
till för dem trötta och sjuka.
Återigen så kommer förlusten att ligga hos dig. Jag håller mig kvar i
synden fastän jag vet att det är fel och det har blivit en tyngd på mitt
hjärta. Och jag vill berätta för min Far men jag gör inte det. Det
kommer att sluta med att vi kommer att förlora all frid, all kärlek och
all glädje. Vad är då meningen med livet?
till början
Hur mycket ska man anstränga sig för att hjälpa sina bröder, systrar och
vänner?
Svar: När jag enbart bryr mig om mig själv, när har jag sagt: ”Gud kom
in i mitt hjärta, äg mitt liv.” Samtidigt måste jag då säga innan jag
gör något: ”Herre Gud, du vet att det jag ska göra är rätt eller fel,
jag vill att Du arbetar i mitt liv!”
När jag t.ex. ska äta en bit mat, ska jag först säga: ”Gud låt din hand
vara före min hand.” Innan jag går till arbetet eller skolan ska jag
först säga: ”Min Gud låt dina steg vara före mina!” När jag ska tala och
säga något ska jag först be: ”Gud låt Ditt ord vara före mitt.”
Om vi ber Gud om att Han ska komma in i våra liv, så kommer Han att
arbeta genom oss. Innan vi ens hinner tänka på att vi vill göra något
bra genom att t.ex. hjälpa våra bröder/systrar, vänner eller familj så
kommer vi se att Gud redan har börjat arbeta.
Jag har mött många människor som arbetar väldigt mycket för kyrkan och
hjälper många människor och alltid ställer upp. Men när det kommer till
deras egna hem, familjer och barn så finns det ingen tro, ingen kärlek
utan bara kyla. Det här vill inte Gud av oss. Det enda Gud vill och
säger till oss är:
- ”Min son/dotter ge mig ditt hjärta!”
Vi svarar Honom då och säger:
”Ja, nu har jag gett dig mitt hjärta men jag då? ”
- ”Jag kommer att ge dig Mitt hjärta”.
Då frågar man igen:
”Men vad ska du göra med mitt hjärta?”
- ”Jag kommer att ta ditt hjärta och spika fast det på korset. All
synd som finns kommer att spikas fast på korset. Jag kommer att ge dig
Mitt hjärta så att Jag kan bo i dig och du kan bo i Mig.”
Vi ska inte försvåra det hela för Gud. Vi behöver bara ta det första
steget och Gud kommer att vara med oss. När vi har gjort det kommer Gud
att ordna upp i våra liv. Ni ska inte springa efter folk som ni anser
behöver bli räddade utan Gud kommer att skicka människorna till er. Det
finns många som söker människor som är trötta för att de ska kunna ge
dem Guds ord, men alla dessa ord är tomma. Ok, han kanske är ett
Gudsbarn men det finns ingen sanning eller ande i det han säger. Våra
ord är levande, Jesus Kristus ord är levande. Om jag är tom i anden hur
ska jag då kunna förmedla det levande ordet till min näste?
Vi måste leva med Kristus för att Han ska kunna arbeta i oss. Och tro
mig, tro mig, när Jesus väl lever i dig, så kommer du att märka att utan
att du har tänkt, utan att du har funderat så kommer du att ha hjälpt
alla människor och gjort dem glada. Amin.
till början
Hur viktig är nattvarden och bikten för en kristen människa?
- Jag ska dela med mig några tankar med er:
Om t.ex. ett cigarettpaket idag skulle vara helt gratis, så skulle den
inte ha något värde alls. Men eftersom ett cigarettpaket idag kostar
över 40 kr, har den ett värde. En del skulle kunna gå runt i gatorna som
galningar för att få tag på ett cigarettpaket. Det här var den första.
Den andra är att idag är nattvarden helt gratis för oss. När vi än vill,
behöver vi bara gå fram till prästen efter gudstjänsten för att ta del
av nattvarden. På så sätt har nattvarden förlorat sitt värde.
Människan förstår sig bara på pengar. Kostar någonting pengar så är det
värt mödan och allt slit man gör för att få den saken. Om vi vidare
begrundar synen på Bibeln idag. Flera av de hus vi har besökt har haft
över tio Biblar hemma. En Bibel kunde ligga i det ena rummet och en
annan i vardagsrummet. Det har till och med hänt att vissa har slängt
sin Bibel i papperskorgen! Och varför händer detta? Jo för att det fanns
för många Biblar i hemmet vilket på så sätt har lett till att Bibeln har
förlorat sitt värde.
Varför måste vi köpa en Bibel som är gjord av guld och är utsmyckad och
kostar mycket för att vi ska se värdet i att läsa den, varför? Jo,
därför att Guds ord är gratis och har förlorat sitt värde. Men Guds ord
och nattvarden som vi får är inte gratis. Jesus har köpt det med sitt
blod! Det finns ingenting i hela världen som är dyrbarare än Jesus
Kristus blod! Tro aldrig att det är gratis. Jag själv har inte betalat
för det, men Jesus Kristus har gjort det!
Jag kommer ihåg en präst som berättade för mig som sa: ”När vi var små
och bodde i byn fanns det inte många Biblar utan bara en enda i hela
byn. Den Bibeln var hemma hos en farbror. Alla barn brukade då gå hem
till farbrorn och han sa till dem: Om ni inte rensar hela trädgården,
sopar golvet och brygger te så kommer jag inte att läsa något ur Bibeln
för er. Alla barnen brukade då städa, fixa och göra te för att sedan
kunna höra farbrorn läsa ett enda litet stycke ur Bibeln. Mer än så
läste han inte för dem, förrän dagen därpå, då de ännu en gång skulle
slita för att få höra Guds ord igen. Barnen längtade bara av att få höra
något stycke ur bibeln.”
Nästan dagligen lyfter våra präster upp den heliga nattvarden. Tänk er
om en person en dag skulle gå fram till mig vid gudstjänsten för att ta
del av nattvarden och jag då skulle svara att den är slut?! Man ska
aldrig tänka eller tro att nattvarden alltid finns tillgänglig och att
man kan ta del av den när man vill. Jesus Kristus kropp och Hans ord har
blivit betalt och det är genom Jesus Kristus blod! En annan viktig sak
vi måste komma ihåg är att eftersom vi har blivit Jesus barn, så är
nattvarden vår rättighet.
Mor Afrem sa något som jag tycker är jättefint. Innan han brukade lägga
sig för att sova sa han: ”Herre Gud låt mig känna att detta
är den sista dagen i mitt liv”. Efter det la han sitt huvud
på kudden och sov… Vem av oss idag säger att det här är mitt livs sista
dag och lägger sig sedan och sover när han är osams med sina föräldrar,
eller har hamnat i problem eller har fallit i en stor synd? Vem?!
Vi människor tänker ofta: ”Jag har imorgon eller övermorgon jag kan
ordna problemet.” Men dagarna går, åren går och vi befinner oss
fortfarande i stor synd. Vi vet aldrig när dagen då Brudgummen kommer,
och dörrarna stängs framför oss medan vi står utanför knackar och ropar:
”Gud snälla Gud, öppna dörren!” Låt oss istället
stanna med de visa, låt oss ta vara på våra liv och gå in med Kristus
och vara med Honom varje dag. Vi ska inte vänta, utan vara med Honom
varje dag och hålla fast vid Honom.
Det är svårt att förstå betydelsen av Jesus Kristus kropp, blod och
bikten om man inte lever ett andligt liv. Man kan inte se värdet i det.
Låt oss inte behöva hamna i hemska situationer då det händer något med
oss eller vår familj för att vi slutligen ska vakna till och säga:
Var är du min Gud?! Redan nu ska vi hålla oss fast vid Jesus, redan
nu ska vi omfamna Honom och redan nu ska vi säga: ”Min Gud
var kvar med oss, stärk oss och bevara oss. Amin”.
till början
Hur ska man göra för att ta det första steget mot Gud helhjärtat?
Man har hittat vägen men inte vet hur man ska gå. Man försöker gå men
kommer inte fram. Hur ska man göra om man vill kunna leva som en kristen
i det dagliga livet?
Jag kommer att dra ett litet exempel för er igen. För oftast är det
lättast att förstå med hjälp av olika exempel. Det var en gång en kvinna
som hade arbetat och slitit väldigt mycket och nu var jättetrött.
Kvinnan ville bara gå hem och sova. Medan hon var på väg hem fick hon
plötsligt från långt håll syn på ett lejon. Detta lejon började närma
sig henne. Kan ni föreställa er vad den här kvinnan gjorde i den
situationen? All energi, all kraft och mod hon hade använde hon för att
rädda sig själv genom att antingen slåss eller fly.
Vi ska inte säga att vi är trötta. I varje människa finns styrka. Och
när man vill, kan han använda den. Hur kommer det sig att vi helt
plötsligt kan använda all vår styrka och all vår kraft när vi möter ett
lejon? Men när det kommer till dagen då vi ska ångra oss så är vi helt
plötsligt kraftlösa och vill sova? Jag är bara ärlig mot er, så ser
sanningen ut idag. All energi vi bär inom oss har vi givit.
Men idag har brevet nått er. Idag ska ni gå till Vår Herre Jesus Kristus
och säga: ”Gud kom in i mitt hjärta idag!” Och
den som inte går till Jesus idag är själv förloraren. Den personen har
inte gjort det som vi har kommit överens om. Vi alla har idag kommit
överens om att vi ska be till Gud och säga: ”Gud kom in i
våra hjärtan, förnya våra liv och var Konung över vårt hjärta”.
Det här är första steget. Och Gud kommer att göra allting. Han är vår
läkare.
Varje söndag ber vår kyrka över de dödas själar, men enligt vår
kyrka finns ingen skärseld. Varför ska vi då be för dem?
Frågan är lite fel ställd. I vår kyrka finns det ingenting som heter
döden. Vi säger inte döda i kyrkan. Jesus säger: Jag är vägen, sanningen
och livet. Och om vi dör, så ger Gud oss liv. Efter Jesus död på korset,
finns ingen död, utan vi förflyttar oss bara från denna värld till en
bättre värld. Gud lär oss också en annan sak och det är att vi ska be
för varandra. Han sa så och det vi alltså gör i kyrkan, är att vi ber
för dem. Dem lever också och det är Guds bevis på Hans kärlek.
till början
Lär
Nya Testamentet oss att be för dem döda?
Låt oss först tänka efter, står det någonstans i Nya Testamentet att man
inte ska be för dem döda? Sanningen är att både Petrus och Paulus bad för
avlidna personer.
1). Petrus bad för Tabitha som var död (Apg
9:40).
"Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han
sig mot den döda och sade: "Tabita, stig upp!" Hon öppnade ögonen, och när
hon såg Petrus satte hon sig upp."
Här kan vi klart och tydligt se att Petrus bad för en död människa.
2). Paulus bad för Eutychus, som föll ned från en byggnad och dog(Apg
20:10)
"Paulus kom då ner och lade sig över honom, slog armarna om honom och sade:
"Sluta med er klagan, han lever!"
Bibliska författare jämför denna händelse med verser från
2 Kungaboken 4:34-35, 1 Kungaboken 17:21-22 och
Apostlagärningarna 9:40-41.
(2 Kungaboken 4:34-35)
"Sedan lade han sig över pojken, med sin mun mot hans mun, sina ögon mot
hans ögon och sina händer mot hans händer, och när han nu låg böjd över
honom började pojkens kropp bli varm."
(1 Kungaboken 17:21-22)
Och han sträckte ut sig ovanpå pojken tre gånger och ropade till Herren:
"Herre, min Gud, låt pojken få liv igen. Herren hörde Elias bön, och pojken
började andas och fick liv igen.
Paulus bad för Eutychus, Elisha bad för pojken och Elia bad för barnet.
Alla gjorde samma sak och bad för människor som egentligen var döda. Men
Gud hörde deras böner och uppväckte dem från döden.
3). Paulus bad även för den avlidne Onesiforos.
(2 Tim 1:16-18)
"Måtte Herren förbarma sig över Onesiforos familj: han har ofta gett mig
nytt mod och har inte skämts för mina bojor,nej, när han kom till Rom sökte
han ivrigt efter mig tills han fann mig - måtte Herren låta honom finna
barmhärtighet hos Herren Gud på den dagen. Och till vilken hjälp han
var i Efesos, det vet du bättre än någon annan."
Detta är en begäran av Paulus till Gud, för Onesiforos. Därför kan vi förstå
att Paulus trodde att Gud skulle höra hans böner och förbarma sig över dem
döda, och att vi också bör be för våra avlidna.
till början
Kan barn som inte tror eller människor som inte fått möjligheten att tro,
bli räddade?
>>
Det fanns människor som även i den tidiga kristna kyrkan var emot barndopet.
Deras argument var att barnen inte skulle döpas eftersom dem inte kunde
tro på Jesus Kristus.
1) När Gud arbetar med oss, så börjar det med Guds ingripande. I denna process
har människan en skyldighet att lyda Hans vilja, såsom t ex. Paulus, Petrus,
Andreas, Jakob, Johannes, och Matteus. Dem blev alla kallade av Gud innan
dem trodde på Honom. Det var Guds plan. Det viktigaste är att dem lydde
Guds kallelse.
2) Det finns många exempel i Bibeln som bevisar att barnen kan mottaga välsignelser
från Gud (Matteus 19:14), före födseln (Jeremia 1:5, Lukas 1:15-45). Dem
kan även ingå ett förbund med Gud på den 8:e dagen efter födseln. (1 Mos.
17:12). Detta kan ske eftersom barnen tillhör Gud, både före och efter födseln.
(Psaltaren 22:9-10, 139:13), (Domarboken 13:2-5) och (1 Samuel. 1:27).
(Jesaja 1:5)
Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet
gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken.
(1 Mos. 17:12)
Alla av manligt kön bland er skall omskäras när de är åtta dagar gamla,
i släktled efter släktled, också slavar som är födda hos dig och slavar
som du har köpt av någon utlänning, sådana som inte är av din släkt.
(Domarboken 13:2-5)
Herrens ängel visade sig för henne och sade: "Du är ofruktsam och har inga
barn, men du kommer att bli havande och föda en son. Var noga med att inte
dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent.
(1 Samuel. 1:27)
Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom
om.
(Psaltaren 22:9)
"Han har överlämnat sig åt Herren,nu får Herren gripa in och rädda honom
- han är ju älskad av Herren." Du hjälpte mig ut ur min moders liv,du lät
mig vila trygg vid min moders bröst.
(Psaltaren 139:13)
Du skapade mina inälvor,du vävde mig i moderlivet.
(Lukas 1:13)
Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit
hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom
namnet Johannes.
och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud.
(Lukas 1:16)
När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon
fylldes av helig ande. (Lukas 1:41)
(Jesaja 49:1)
Hör på mig, ni fjärran länder,lyssna, ni avlägsna folk! Herren kallade mig
redan i moderlivet,han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.
Det är uppenbart att barn och spädbarn kan ta emot välsignelser från Gud
genom någon annan människas tro. Gud kallar även människor som inte är troende.
Vi kan även se att människor kan bli välsignelse genom andras tro. Här är
några exempel från Heliga skriften;
(Luk 1:41)
När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon
fylldes av helig ande.
(Mark 5:21-41)
Flickan botas genom synagogsföreståndarens tro som bad Jesus hjälpa henne.
(Matt 9:2)
Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras
tro sade han till den lame: "Var inte orolig, mitt barn, dina synder är
förlåtna."
(Mark 9:24)
Då ropade pojkens far: "Jag tror. Hjälp min otro!"
(Matt 8:5-13)
När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp.
(Matt 15:21-25)
En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: "Herre,
Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon."
till början
Är det syndigt att inte
ha biktat sig? Jag har aldrig någonsin biktat mig förutom någon gång
då jag var 10 år. Idag är jag 20 år och har ännu inte biktat mig än...
>>
Vi tackar dig för din fråga. Bikten är något som man i vissa kyrkliga samfund
inte lägger så stor vikt på. Men är det verkligen så att bikten inte är
så viktig? Vad säger Bibeln om det hela och användes bikten bland de första
kristna?
Bikten-Försoningens sakrament
Det medel som Gud använder för att förlåta våra synder är just bikten. I
Bibeln står det; "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig,
så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet"
(1 Joh 1:9).
Hur såg det ut i den tidiga kristna kyrkan, användes bikten?
För att ta reda på detta finns skrifter som är skrivna av kyrkofäderna.
Dessa kyrkofäder studerade Bibeln hela sitt liv och med hjälp av den Heliga
Anden så tolkade dem viktiga delar av Bibeln som kyrkan ännu idag använder
sig av. Eftersom flera kyrkofäder levde under eller efter apostlarnas tid
så kan vi utifrån deras skrifter få reda på hur det egentligen såg i den
första kristna kyrkan.
Tertullianus, en av kyrkofäderna har skrivit;
"Beträffande bikten flyr några härifrån som om det var ett avslöjande av
dem själva, eller så uppskjuter de den dag efter dag. Jag antar, att de
är mer uppmärksamma på ärbarhet än på frälsning, likt dem som ådrar sig
en sjukdom i de mer skamliga delarna av kroppen och undviker att ge sig
till känna för läkarna. Och sålunda förgås de tillsammans med sin blyghet"
(Ånger 10:1, år 203).
"Kyrkan har makten att förlåta synder. Detta erkänner jag och tilldömer"
(ibid 21).
Aphraahat den persiske vise personen
"Ni präster då, som är lärjungar till vår berömde läkare, ni bör inte neka
ett botande för dem som är i behov av helande. Och om någon avslöjar sin
skada för er, ge honom då ångerns bot. Och den som skäms för att låta sin
svaghet bli känd må ni uppmuntra, så att han inte döljer den för er. Och
när han har avslöjat den för er, låt den då inte bli offentlig, på det att
inte härigenom den oskyldige må anses som skyldig av våra fiender och av
dem som hatar oss" (Avhandlingar 7:3, år 340).
Baslilius den store
"Det är nödvändigt att bekänna våra synder för dem som har anförtrotts att
dela ut Guds mysterier. De som fordom gjorde botgöring har befunnits ha
gjort det inför helgonen. Det står skrivet i Evangeliet, att de bekände
sina synder för Johannes Döparen (Matt 3:6), men i Apostlagärningarna (Apg
19:18) bekände de inför apostlarna" (Regler som behandlas kortfattat 288,
år 374).
Sammanfattning; Tertullianus säger att det finns människor som försöker
undvika bikten dag efter dag, eftersom dem skäms för att gå till prästen.
Kyrkan har makt att förlåta människors synder, därför ska vi gå till prästen
och bekänna det onda vi begått. Prästen har förståelse för våra synder och
ger oss råd/tips på hur vi kan undvika synderna i framtiden. Prästen du
bekänner dina synder inför har tystnadsplikt så du behöver inte oroa dig
för att någon annan ska ta del utav det du sagt till honom. Människorna
på Jesu tid bekände sina synder för Johannes Döparen och efter Jesu uppståndelse
bekände människorna deras synder inför apostlarna. Prästen liknas vid en
läkare, när vi är sjuka går vi ju till en läkare som hjälper oss att bli
friska. På samma sätt botar prästen oss från våra synder och hjälper oss
undvika att begå samma synd igen.
För att få ta del av den heliga nattvarden så måste man bikta sig innan,
varför kanske man kan undra? Bibeln skriver om detta; "Den som äter Herrens
bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot
Herrens kropp och blod" (1 Kor 11:27).
För att vi ska kunna ta emot något så heligt som Kristi kropp och blod så
måste vårt inre vara rent innan!
Man går till prästen som symboliserar Jesus Kristus här på jorden och som
har fått makten att lösa och binda människorna deras synder. Jesus gav dem
denna makt när Han sa; "Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen,
och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." (Matt 16:19).
Jesus skulle inte ha gett oss detta sakrament om det inte hade varit något
viktigt!
Vi hoppas att du fått svar på din fråga och vår förhoppning är att du förstår
vikten av att bikta dig i fortsättningen. Du ska veta att djävulen gör allt
för att få oss att inte bekänna våra synder, han vill ju inte att vi ska
börja om ett nytt liv med Jesus. Så kära syster i Kristus, må Gud ge dig
styrka att gå till kyrkan och bekänna dina synder så att du får förlåtelse
för dina synder! Undrar du över något är du välkommen att höra av dig...
Herren säger; "Jag skall rena dem från all den synd de begått mot mig och
jag skall förlåta dem alla de synder de begått och förövat mot mig." (Jer
33:8)
Gud välsigne dig!
till början
Hur kommer det sig att påskägg blivit en så viktig symbol i ortodoxa kyrkan?
Själva påsken är viktig för alla kristna och påskägget som vi använder i
kyrkan har en symbolisk innebörd. Om vi tittar på ägget så kan vi se att
skalet är helt och om man bara ser på ägget så verkar den inte vara levande.
Men när tiden är inne så kläcks ägget och det är då som vi kan se att det
funnits ett liv inuti skalet. Vad betyder då allt detta? Detta symboliserar
Jesu uppståndelse från graven och segern över döden
till början
Är det bibliskt att be för
de döda?
Om du tror att böner åt levande personer hjälper, varför skulle du då inte
även kunna be för de döda? Döden är inte slutet, utan ett stadium i en människas
öde, och detta öde är inte lamslaget vid tiden för en människas död. Kärleken
som våra böner beskriver kan inte vara förgäves; om kärlek hade haft kraft
på jorden men inte efter döden så skulle det vara tragiskt och samtidigt
säga emot bibelns ord som säger att kärleken är lika stark som döden. Kyrkan
tror på att kärleken är mer kraftfull än döden, eftersom Jesus Kristus har
besegrat döden genom Hans kärlek för mänskligheten.
När vi ber för de avlidna så glömmer vi inte bort dem utan de lever kvar
i våra minnen, både deras namn och gärningar. Deras liv fungerar som förebilder
om hur man ska leva som kristen. Ingen är bortglömd i Guds rike. Detta lär
oss hur viktigt livet i Jesus Kristus är och att vi alltid ska vara förberedda
för vi vet inte när dagen kommer då vi också går bort från denna värld.
Låt oss nu se vad som står i den Heliga Bibeln?
Att be för avlidna kan spåras tillbaks till israeliternas tro. Faktum är
att israeliterna brukade be och framföra offer för deras avlidna, detta
står skrivet i 2 Mackabeerboken 12: 41-45;
”Och de prisade Herren, den rättfärdige domaren, som drar fram i det dolda
ljuset, och uppsände ödmjuka böner om att den begångna synden skulle utplånas
fullständigt. Och den hjältemodige Jesus manade folket att hålla sig fria
från synd, när de nu med egna ögon hade sett vad de stupades synd hade lett
till. Genom att ordna en insamling som var och en fick bidra till kunde
han skicka ungefär 2000 silverdrachmer till Jerusalem för att låta frambära
ett syndoffer. Han handlade riktigt och klokt, ty han hade uppståndelsen
i tankarna; om han inte hade väntat sig att de stupade skulle uppstå hade
det varit överflödigt och meningslöst att be för döda människor. Dessutom
tänkte han på att en härlig belöning väntar dem som avlider i tron på Gud.
Helig och from var hans omtanke! Därför ordnade han försoningsoffer för
de döda, så att de skulle befrias från sin synd”.
Detta visar klart och tydligt judarnas tro på att den döde kan få sina synder
borttagna genom bön och gåvor. På Gamla Testamentet var böner för de döda
en vanlig tillämpning. (5 Mosebok 34:8).
”Må han vara välsignad av Herren eftersom han inte har låtit bli att bevisa
godhet både mot levande och döda! (Gud är barmhärtig mot de döda också!).
I Jakobsbrevet 5;16 kan vi läsa, ”Be för varandra….den rättfärdiges bön
har stor kraft”. Är denna bön endast för de levande? Svaret är "NEJ", det
är ju givet att döden inte påverkar enheten i Kristi kropp, det finns såna
av oss som fortfarande kämpar i denna värld och även såna som redan har
fått deras belöning i nästa. I Matteusevangeliet kan vi läsa; ”Den som säger
något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot
den Heliga Anden får inte förlåtelse, varken i denna värld eller i den kommande”.
Detta betyder att synder kan bli förlåtna i den kommande tiden - efter döden.
(1 Petrusbrevet 4:6) Ty därför förkunnades evangeliet också för dem som
nu är döda: även om de människor blev dömda kroppsligen, skulle de få leva
andligen, som Gud.
Det är viktigt för oss kristna att komma ihåg detta, inom vår tro så existrerar
inte döden eftersom de som tror på Jesus Kristus ska leva, om dem än dör!
Detta lovar Jesus oss, det står ju skrivet; ”Jag är uppståndelsen och livet.
Den som tror på mig skall leva om han än dör. (Joh 11:25). Gud säger ju
även när han talar till israeliterna; ”Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs
Gud.” Fast dessa fäder hade avlidit lång tid innan så påminner Gud hela
tiden om att dessa ändå fortfarande lever. Läs Matt 22:32, där står det;
"Gud är inte en gud för döda utan för levande."
Det är mest lämpligt att be om Guds förbarmande för våra älskade, som Paulus
gjorde i fallet med Onesiforos som hade dött nyligen medan han tjänade Paulus
i Rom; ” Må Herren låta honom finna barmhärtighet hos Herren Gud på den
dagen. (2 Tim 1:16-18).
”Den dagen” refererar till den dag då Onesiforos står framför Kristus för
att redogöra om det han gjort för Gud och mänskligheten. Så vi kan alltid
be för de avlidna och hoppas att vår Herre ska vara barmhärtig mot dem på
domedagen. Bönerna vid minnesstunden ska också påminna oss om vårt ansvar
att förbereda oss för den dagen. Att lita på Guds barmhärtighet, genom att
vi framför böner för våra älskade som avlidit. Det är endast Gud som vet
vad som finns inom varje människas inre och därför vet vi inte vilka som
kommer till paradiset/dödsriket? Vi kan inte vara säkra på att en avliden
person får sina synder förlåtna, detta vet bara Herren något om, det är
ju Han som kommer döma oss. Men kärleken begär att vi ber för dem och sedan
lämnar vi det övriga i Guds händer.
(Vill du lära dig mer om vad som händer efter att någon avlidit så kan du
gå in under intervjuer och lyssna på vår intervju med Fr. Yacoub Elia från
Örebro)
Må Gud vara barmhärtig mot alla människor som avlidit! /Amen
till början
Varför finns inte
Gud när man behöver Honom?
Ofta ropar vi på Gud när vi får problem eller hamnar i svåra situationer.
Du lägger då ofta problemet mellan dig och Gud och därför finner du inte
Honom. Men om du istället lägger Gud framför problemet så kommer du att
finna Honom.
Det står i Jakobs brev, kap 1:12; ”Salig är den som håller ut då han prövas;
när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som
Gud har lovat dem som älskar Honom”.
till början
Vilken var den första synden?
Den första synden som världen fick känna till var högmod - denna synd som
fick djävulen att falla ner till dödsriket.
Jag vill stiga upp till himmelen, högt ovanför guds stjärnor vill jag ställa
min tron, jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr.
Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den högste. Nej, ned
till dödsriket måste du fara, längst ned i graven. (Jesaja 14:13-15)
Och det var också denna synd som den första människan begick då djävulen
frestade Eva.
men Gud vet, att när ni äter av det, skall era ögon öppnas, så att ni blir
så som Gud och förstår vad gott och ont är (1Mos 3:5)
Men när Gud kom till världen så ödmjukade han sig i skepnad av en slav,
och föddes i en krubba i ett stal, och gav tillåtelse till djävulen att
fresta honom.
till början
Jesus talar ofta om Fader Gud. Men enligt Bibeln är Jesus och Gud en och
samma. Varför kallar då Jesus på Fadern?
Samma fråga ställde lärjungen Filippos till Jesus.
I Joh. 14:8-10 kan vi läsa vad Jesus svarade Filippos:
Filippos sade till honom: "Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog". Jesus
svarade honom: "Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt
känna mig, Filippos? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan
du då säga: ‘Låt oss se Fadern’?
Tror du icke att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord jag talar
till eder talar jag icke av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern,
som bor i mig; de äro hans verk.
mer om detta kan du läsa i
Kyrkofäder
(Vem är Jesus)
till början
Jag
vet att Gud skapade universum och allt som ingår i det. Men hur kom
Gud till? Har han alltid funnits där, eller har han haft en "början"? Jag
har ofta funderat på detta, men inte kommit fram till något svar.
Gud är skaparen och skaparen av allting.
Gud är ett väsen.
Gud är alltså INTE skapad så som människan.
Människans hjärna är begränsad och kan inte förstå allt om Gud, eftersom
Gud är obegränsad.
Människans begränsade kunskapsförmåga kan liknas vid en droppe i havet.
Därför visade sig Gud i kroppslig skepnad - människosonen, Jesus Kristus
för att världen skall kunna vittna om honom.
Det står i bibeln: ”Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: Han som
blev uppenbarad i köttet…” (2 Tim 3:16)
till början
ReligionsUtskottet
|
