|
 17
Jan, 2006
Av Daniel Yalin Mediautskottet
Vi från religionsutkottet, Talmide önskar
ge våra hjärtliga gratulationer till vår systers nunnevigning. Deyreyto
Marina var liksom sin biologiske bror Deyroyo Samuel en av Herrens starka
tjänare och det var tydligt, inte minst under din tid i religionsutskottet
Talmide.
Må Herren beskydda och bevara dig i alla dina dagar i ditt liv.
Skulle du kunna berätta lite om dig själv?
Jag föddes 1984 i Almalikiye, Syrien. Jag flyttade till Sverige och
har bott i Norrköping i 18 år med min familj som består av två bröder och
en syster. Jag tillhör S:ta Maria församling i Norrköping. (Folkets park)
Många kanske inte känner igen mig. Men jag har varit aktiv i SOKUs Religionsutskott
med min bror Deyroyo Samuel som sedan valde att bli munk. Min tid i SOKU
har varit väldigt givande, speciellt minns jag St. Abrahams teater som vi
jobbade hårt med för att den skulle bli lyckad. Jag kände hur Gud alltid
var med oss och välsignade vårt arbete för syrianska ungdomar!
Vad fick dig att känna en kallelse att viga
ditt liv i klostret?
Jag har sedan lång tid tillbaks alltid velat bli nunna. Det var inte vid
någon särskild tidpunkt eller händelse i mitt liv som denna tanke väcktes
inom mig, utan det var snarare en tanke jag hela tiden haft och som växt
allt starkare. Under min uppväxt har jag besökt olika kloster i Holland,
Schweiz samt ett koptiskt kloster i Egypten där jag fått lära mig mycket
nyttigt som kom att bli avgörande för mitt beslut att vilja bli nunna.
I det koptiska klostret i Egypten levde jag i tre månader och det var här
jag fick lära mig att ständigt be och fasta samt bygga upp mitt andliga
liv. Men samtidigt saknade jag att höra gudstjänsten på syrianska eftersom
språket som användes där var på grekiska och arabiska.
Vid 18 års ålder bodde jag även i det syrianska klostret i Schweiz. Slutligen
studerade jag i Mor Afrem klostret i Syrien där jag fördjupat mig i det
syrianska språket samt lärt mig en hel del handarbete och annat lärorikt
för mitt kommande liv som nunna.
Redan när jag var liten brukade vi titta på filmer och läsa böcker som handlade
om olika helgons liv, när jag såg på hur dessa helgon levde, tänkte jag
ofta: Jag önskar jag kunde leva som dem. Jag tyckte det var så underbart
hur man kunde överlämna sitt liv valt och vandra i Herren Jesus Kristus
fotspår. Det var också anledningen till varför jag inte ville lämna de olika
klostren som jag besökte.
Hur kände du dig inför nunnevigningen?
Dagen innan nunnevigningen kände
jag mig jättenervös inför den heliga ceremoni som skulle äga rum i kyrkan
i klostret. Under själva gudstjänsten kände jag en Guds frid inombords och
var därmed väldigt avslappnad. Jag kände att Herren var med och hjälpte
mig under mitt livs största dag, allt detta som ett resultat av alla människors
förböner för mig.
Vad är innebörden av ”skimo” som ni bär
på huvudet?
Den första munken som ville tillägna
sitt liv åt Gud i öknen hade en sorts huvudbonad på huvudet, djävulen som
ville stoppa hans planer rev sönder hans huvudbonad i mitten. Men munken
fortsatte envist med sitt uppdrag och sydde ihop sin huvudbonad, vilket
man fortfarande påminner om genom att ha den stora sömmen (strecket) på
munkarnas och nunnornas skimo. På sidan av skimo finns det taggar, vilket
är ett tecken på lidande. På samma sätt som Jesus bar på törnekronan och
led så ska även munken/nunnan lida genom att de lämnat denna värld, förnekat
sig själva och valt att bära Jesu Kristi kors. Korset i mitten symboliserar
Jesus Kristus och de 12 korsen symboliserar Jesu lärjungar. Denna skimo
beskyddar oss från djävulens frestelser. Munkar och nunnor bär på en svart
dräkt som är ett tecken på sorg eftersom man lämnat denna värld och allt
det världsliga bakom oss.
Finns det några personer som betytt särskilt
mycket för dig efter ditt beslut att vilja bli nunna?
Jag vill rikta ett stort tack till vår käre patriark Mor Ignatius Zakka
I Iwas som stöttat och väglett mig under min väg fram till vigningsceremonin.
När jag såg hans vackra leende under gudstjänsten kände jag mig lugn inombords.
Patriarken är min fader som alltid bistår med hjälp och andlig kraft, vilket
jag tackar honom innerligt för.
Ett speciellt stort tack vill jag rikta till min bror Deyroyo Samuel, det
finns inga ord för att uttrycka den stora tacksamhet jag känner för allt
du gjort för mig. Först och främst tackar jag Herren vår Gud för att jag
har en sådan fin bror som alltid har fyllt mig med Guds kärlek. Jag tackar
Jesus Kristus att jag nu kunnat vandra på samma väg som honom. Deyroyo Samuel
har alltid varit den som gett mig andlig vägledning i mitt liv och som varit
min förebild. Hans ord har lyst framför mig i mitt liv som ett ljus på min
stig.
Några andra personer som betytt väldigt mycket för mig är abuna Mattias
och min bror Michel som hjälpte mig mycket med undervisningen i syrianska
språket. De har haft tålamod och lagt ner mycket av deras tid för mina språkstudier.
Därför ber jag Herren att Han ska fortsätta styrka och berika dem med andliga
välsignelser.
Har du några sista ord du vill tillägga?
Jag uppmuntrar och blir glad när jag får höra att någon vill bli nunna.
Det viktigaste vid ett sådant svårt beslut är att man ska vara väldigt självsäker
och ha sitt mål framför sig. När nunnan känner att hon blir förnedrad eller
går igenom svårigheter så måste man alltid påminna sig om att även Jesus
Kristus också fick utstå samma lidande.
Jag är stolt över SOKUs arbete eftersom de gjort många fina framsteg. Det
enda tipset jag vill ge ungdomarna i Sverige är att de ska fortsätta med
deras engagemang och arbete i den syrisk ortodoxa kyrkan. Må Gud vägleda,
styrka och välsigna ert arbete i Sverige!
Slutligen vill jag tacka alla mina nära och kära som valde att komma och
stötta mig när jag vigdes till nunna, ni anar inte hur mycket det betyder
för mig. Jag vill också tacka alla mina vänner som inte kunde närvara för
deras böner för mig, trots att vi befinner oss långt ifrån varandra så kommer
ni för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Tack för alla brev
och allt stöd jag fått från er alla!
Lås oss inte glömma bort att nämna varandra i våra böner!
/Er syster i Kristus,
Deyreyto Marina
|
