|
 23
Juni, 2005
"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!
Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn och lär dem att
hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill
tidens slut” (Matt 28:19). Detta är några av vår Herre och Frälsare
Jesus Kristus sista ord till Hans lärjungar och i dag ungefär 2000 år senare
lever vi än i den Heliga Kyrka som Aposteln Petrus en gång i tiden grundade
i Antiokia. Vi är tacksamma och samtidigt mycket stolta över att tillhöra
denna vackra Kyrka som bestått under alla förföljelser och trakasserier
genom tiderna. Vi vet att anledningen till att Kyrkan lever än i dag är
tack vare att den byggdes på en stadig grund och den Kärlek som den Helige
Ande ledde vår Helige Apostel och första Patriark Petrus till att plantera.
Den 2-4 Juni, 2005 fick vi, Benjamin Aktas och Yusuf Aydin som representanter
i projektet Unga Teologer (Bilda) och den Syrisk Ortodoxa Kyrkans ungdomsförbund
SOKU äran att få närvara vid det första nationella symposiet om den ortodoxa
traditionen. Det fanns även flera representanter från SOKU och även övriga
ortodoxa ungdomsförbund. Vi hade även äran att umgås med prästerskap bla
Abona Khoury Suleyman Wannes från S:t Georgis kyrka i Linköping och Abona
Jakob Kasselia från S:ta Marias kyrka i Örebro. Vi var oerhört tacksamma
för deras närvaro. Förutom prästerskapet närvarade även Tenstakören med
församlingspräst och lärarinna för att vara en del av den kulturaftonen
som ägde rum på torsdagskvällen. Den blev mycket lyckad och vi tackar Tenstakören,
vinnarna från SOKU´s körturnering 2004, för deras framträdande.
Några av de starka personligheter som deltog var Mor Gregorios Yohanna Ibrahim
från Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Aleppo, Anba Seraphim från vår systerkyrka
Koptiska Ortodoxa Kyrkan i England, Biskop Hilarion från Rysk Ortodoxa kyrkan
i Wien och Professor John H Erickson från St. Vladimir’s Orthodox Theological
Seminary, USA.
Ämnet för symposiet handlade om den urgamla Kristologiska frågan om Jesu
Kristi natur och relationen mellan de två Ortodoxa familjerna, närmare den
Orientaliska och den Byzantinska. Bakgrunden till denna viktiga fråga går
tillbaka ca 1500 år i tiden och speciellt staden Chalcedon år 451. Detta
år hölls ett möte med anledning av de heretiska läror som uppkommit under
åren innan. Vi sammanfattar heresierna (irrlärorna) som blev grunden till
den tragiska delningen av Kyrkan:
-
Arius, en präst i Alexandria chockerade genom att säga
att Sonen är underlägsen Fadern
-
Nestorius som var uppfostrad i Antiokias skola skiljde
skarpt mellan Kristus mänsklighet och Gudomlighet, vilket leder till
att det nu blivit två personer. För övrigt var Nestorius och Kyrillos
av Alexandria ense om att Kristus var helt och hållet Gud, en av treenigheten,
men de skilde sig i sin beskrivning av Hans mänsklighet och i sin metod
att förklara föreningen av det Gudomliga och det mänskliga i en enda
person.
-
Nestorius vägrade kalla Jungfru Maria ”Gudsmoder” (Theotokos)
Delningen fortsatte efter det att (OBS! följande ståndpunkt
har vi som tillhör den Orientaliska kyrkan aldrig accepterat, tvärtemot
vet vi idag att detta är inget mer än en terminologisk feltolkning)
Dioskoros av Alexandria, Kyrillos efterträdare vidhöll, att det endast finns
en natur (fysis) i Kristus; Frälsaren är av två naturer, men efter hans
inkarnation finns bara en inkarnerad natur av Gud Ordet. Detta är den ståndpunkt
som vanligen benämns ”monofysitisk”. Denna benämning kan bara beskrivas
som tragisk och missgivande. Den Orientalisk Ortodoxa Kyrkan har aldrig
förnekat Kristus fullkomliga Gudomlighet och Hans fullkomliga mänsklighet.
Två år senare kallade Kejsar Markianos till det av de Bysantinsk Ortodoxa
Kyrkornas fjärde konsilium i Chalcedon år 451. Vi som tillhör den Orientaliska
Ortodoxa kyrkan bekänner enbart de tre första, nämligen Nicaea år 325, Konstantinopel
år 381 och Efesos år 431. För att återgå till symposiet kan vi berätta att
de mycket givande föreläsningarna som gavs handlade om:
-
Att förstå det föregångna för att kunna förstå framtiden
Professor John H Erickson
-
Att fortsätta eller att stänga det Chalcedoniska
konsiliet?
Biskop
Gregorios Yohanna
-
Möjligheter och hinder på vägen till enhet
Biskop Hilarion
-
Mot en gemensam Kristologi
Anba Seraphim
-
Den Kristologiska påverkan i Kyrkan
Biskop Ignatije
Med reservation av den sista föreläsningen är vi som deltog
eniga om att alla föreläsningar var helt i rätt ekumenikens anda och mycket
givande för det framtida arbetet mot gemensam Kristologi.
Idag vet vi mer eller mindre att tvisten mellan icke-Chalcedoneser och Chalcedoneser
i grunden är en fråga om terminologi, inte teologi. De två sidorna uppfattade
ordet natur (fysis) på olika sätt.
Vi ber om en försoning mellan de två familjerna och trots allt vet vi att
en sådan försoning i framtiden skulle minst av allt efterföljas av glädje
i himmelen!
Vår ärkebiskop anlände på lördagen till konferensen efter sin resa till
Vatikanen. Han avslutade konferensen med ett tacktal och nedan har vi presenterat
ett utdrag ur tacktalet.
Precis på samma sätt som våra kyrkofäder kämpade för enheten kring Kristus,
så måste också vi sträva efter och be för enheten mellan de olika kyrkotraditionerna
även i våra dagar, ett närmande mellan de chalcedonska och icke- chalcedonska
ortodoxa kyrkorna. De kristnas enhet är viktigt med tanke på Jesus mening
med människolivet är att alla Hans lärjungar skall vara ett, alldeles såsom
Han och Hans Fader är ett: ”Helige Fader, bevara dem i ditt namn, det
som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett” (Joh. 17:11).
Denna förbön är alltså en mäktig maning till alla kristna att de skall vara
ett. Den sanna ekumeniken består alltså av Andens enhet mellan de kristna.
Den verkliga enheten i Kristus skapas av Gud när vi blir levande lemmar
i Hans kropp.
Såsom Jesus vårdar om oss, så skall också vi behandla varandra med Hans
kärlek. Jesus förlåter oss för att vi skall förlåta varandra. Han hjälper
oss för att vi skall hjälpa varandra. Genom Hans kärlek vill Han att vi
skall leva för varandra.
Vår glädje är stor över enheten, gemenskapen och den kärlek som råder här
idag. Föreläsningarna har gett oss reflexion över teologi och kultur, både
i intellektuell och andlig bemärkelse. För mig är det också en stor glädje
att mina bröder i Herren, biskoparna är trogna i sitt uppdrag och har en
brinnande vilja att fullfölja sin kristna tjänst och sin kristna vittnesbörd.
Min önskan är att ni, mina kollegor fortsätter vara en inspirerande förebild
för många människor. Jag hoppas att en ny period i kyrkans liv skall hjälpa
till att förnya den ömsesidiga respekten och den broderliga kristna kärleken
i förhållandet mellan våra kyrkor.
Sedan tackade Ärkebiskop Mor Dioscoros Benjamin Atas de som anordnat och
möjliggjort denna historiska konferens.
Vi från SOKU vill också tacka Studieförbundet Bilda och Sveriges Kristna
Råd för initiativet och arrangemanget av den interortodoxa konferensen med
temat ”Christ He Who Is”.
De elva punkter som är skrivna av vår Helige Fader, Patriark Moran Mor Ignatius
Zakka I Iwas och som är den Syrisk Ortodoxa kyrkan tro och ställning i teologiska
frågor finns under rubriken religion.
Källor: Den Ortodoxa Kyrkan,
Kallistos Ware
The Syrian Orthodox Church at a glance
Hans Helighet Moran Mor Ignatius Zakka I Iwas
Samtal med Abona Jakob Kasselia och Abona Khoury Suleyman Wannes
Benjamin Aktas & Yusuf Aydin, SOKU
|
