|
Del I
”Förstår du vad du läser” Mannen svarade: ”hur skulle jag kunna det om
inte någon vägleder mig?” (Apostlagärningarna 8:30-31).
Vi behöver alla vägledning inför läsandet av Guds Ord. Många av våra
ungdomar har ännu inte insett rikedomen i Guds Ord, därför kommer vi nu
att försöka ge en enkel introduktion till hur vi gör Bibelläsningen till
en naturlig del i vardagen.
Liksom allt annat man lär sig, så måste man börja från grunden med
Bibeln och börja med det lättaste för att sedan – med Guds Nåd och kraft
– växa i förstånd och kunskap. Om vi inte har grundläggande kunskap om
Guds Ord, kommer vårat liv aldrig att kunna växa och bli till
välsignelse på det sätt som Gud vill att det skall bli.
”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens
tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni skall
kalla på mig och koma och be till mig och jag skall höra er. Ni skall
söka mig och ni skall också finna mig och ni söker mig av hela ert
hjärta” (Jeremia 29:11-13).
En bra grund är först att avsätta tid varje dag för morgon bön och
kvälls bön. Givetvis är det grundläggande att gå till kyrkan varje
söndag och delta i kyrkans gemensamma bönetider – slotho dsafro (morgon
bön) och slotho dramsho (kvälls bön) – men förutom detta behöver vi som
enskilda kristna tid med vår Gud. Glädjekällan är en bra början för den
som känner att han/hon vill få en rutin i sin bön. Där finns allt du
behöver för att be en morgon bön och en kvälls bön. Morgon bönen ber du
precis när du vaknat och kvälls bönen innan du går och lägger dig. Ha
gärna en eller flera bilder/ikoner på Vår Herre och Jungfru Maria
framför dig när du ber.
Hur ska jag då börja läsa Bibeln? Många av våra ungdomar vill verkligen
läsa Bibeln, men vet inte vart man ska börja eller så början man att
läsa där man känner för det, men läser ett eller två kapitel sen orkar
man inte mer. Eller så slår man upp Bibeln där det finns en text man
absolut inte förstår.
Därför är det viktigt att man får riktlinjer och hjälp i läsningen av
Bibeln. Det bästa är om man är en grupp, tillsammans med
församlingsprästen, som steg för steg kan gå igenom Bibeln och dess
innehåll. Talmide vill ge dig en hjälp på traven. Vi kommer ge förslag
på hur du kan lättare tränga in i Bibeln och ge förslag på var du kan
börja för att få en bra helhetsbild av den Heliga Skrifts innehåll.
Börja med Lukasevangeliet och läs hela evangeliet i dess helhet. Läs 1-2
kapitel varje dag. Om du hittar något du inte förstår, skriv ner det på
ett papper – MEN SLUTA INTE LÄSA. Fortsätt att läsa även om du kommer
till delar du inte förstår. Du kommer förstå mycket av oklarheterna när
du läser allt i sitt sammanhang. Alla oklarheter som du har kan och bör
du fråga din församlingspräst eller någon kunnig malfono om.
Varför skall man börja med Lukas? För Lukas var en läkare och en syrian
() (Kolosserbrevet 4:14); men också för att Lukas är mycket saklig och
historisk. Han inleder sitt evangelium med att skriva: ”Sedan jag noga
efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning
skriva ner det… för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning
är som har fått.” Lukas är faktiskt den enda evangelisten som skriver om
ärkeängeln Gabriels besök hos Jungfru Maria (Luk. 1:26-38), för att bara
nämna ett exempel. När man läser Lukas evangeliet får man en bra
helhetsbild av vem Jesus var och vad Han gjort för oss.
Efter Lukasevangeliet är Apostlagärningarna en bra fortsättning. Varför?
Jo, Apostlagärningarna handlar om vad Jesu lärjungar gjorde efter att
Jesus uppfor till himlen. Där evangelierna slutar, där fortsätter
Apostlagärningarna. Och Lukas är också författaren till
Apostlagärningarna, så både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna är
skrivna på samma sätt – vilket gör det lättare att läsa.
Här slutar första delen av Bibelkunskap, nästa del kommer att fortsätta
där den första avslutades. Läs därför Lukasevangeliet och
Apostlagärningarna… Nhailkhon Aloho – Må Gud stärka er!
”… Petrus och Johannes svarade … Vi för vår del kan inte tiga med vad vi
har sett och hört” (Apostlagärningarna 4:20)
ReligionsUtskottet
Del II
I den förra delen av bibelkunskap avslutade vi i apostlagärningarna. Men
istället för att gå vidare till aposteln Paulus brev, återvänder vi till
evangelierna – de viktigaste delarna i Bibeln.
Vi sa att Lukasevangeliet är ett bra ”nybörjarevangelium” och redogjorde
kort varför det är det. Nu ska titta lite närmare på två andra av
Bibelns fyra evangelier: nämligen Matteus och Markus.
Matteus var en tullindrivare – en uppgift som ansågs vara mycket
”smutsig” under Jesu tid – och många fariséer och skriftlärda judar blev
förvånade och arga över att Jesus vände sig tullindrivare. Kallelsen av
Matteus till aposteln och evangelist finns beskriven i Matteusevangeliet
9:9-13. Jesus säger då: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan
de sjuka” (9:12).
Matteusevangeliet är skriven av en syndare som berörts av Jesu kärlek
och kraft, som sedan förvandlades och blev en apostel i Guds kyrka. Det
är i Matteusevangeliet du finner Jesu bergspredikan, där vi b la finner
Saligprisningarna (5:3-12). Matteusevangeliet är också känt för att visa
på hur Jesus uppfyller många profetior om Messias som Gamla testamentets
profeter uttalat. ”Allt detta skedde för att det skulle uppfyllas som
Herren hade sagt genom profeten…” (1:22).
Matteusevangeliet hjälper oss att förstå förhållandet mellan det Gamla
och det Nya testamentet och hur Jesus Kristus uppfyller det Gamla. ”Jag
har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda” (5:17).
Efter att ha tagit oss igenom Matteusevangeliet är Markusevangeliet en
bra fortsättning. Traditionen säger att Markus var en lärjunge till
aposteln Petrus och att det evangelium som Markus har skrivit är vad
aposteln Petrus själv berättat. Markusevangeliet är det kortaste av de
fyra evangelierna, men det krävs lite förgrundskunskap innan man kan ta
sig an det. Lukasevangeliet och Matteusevangeliet ger oss den nödvändiga
förgrundskunskapen.
Markusevangeliet börjar direkt med Johannes döparen och Jesu dop i
Jordan. Markusevangeliet är känt för att ge en kort och enkel
beskrivning av de olika mirakler som Jesus gjorde. Markusevangeliet
innehåller mer av vad Jesus gjorde än vad Han sa. Som om Markus vill
säga till oss att de underverk Jesus gjorde talar för sig själva. ”Ty
Han (Jesus) botade så många att alla som leda av någon plåga trängde sig
inpå för att röra vid honom. Och när de orena andarna såg honom kastade
de sig ner för honom och ropade: Du är Guds Son” (3:10-11).
Den ordning vi än så länge har undervisat om är:
1. Lukasevangeliet
2. Apostlagärningarna
3. Matteusevangeliet
4. Markusevangeliet
Vi börjar nu få en ordentlig grund att stå på. Vi lär känna Jesus
Kristus mer och mer. Nu har vi bara ett av de fyra evangelierna kvar,
men det får bli nästa del.
Nhailkhon Aloho – Må Gud ge er styrka!
Religionsutskottet
Del III
”I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud”
(Johannesevangeliet 1:1)
I vår serie om bibelkunskap har vi ni valt att introducera det fjärde
och sista evangeliet, Johannes.
Aposteln Johannes brukar alltid symboliseras med en Örn. En kyrkofader
har sagt att Örnen visar på hur högt över alla andra Aposteln Johannes
såg in i Kristi mysterier, likt Örnen som svävar bland molnen.
Därför är Johannesevangeliet ett av de rikaste, men också ett av de
svåraste att förstå och tränga djupare in. Mycket av Johannesevangeliet
handlar om Kristi gudomlighet. ”Ordet var Gud” skriver aposteln i
inledningen till sitt evangelium. På grekiska heter ord – logos (på
Syrianska: meltho). Jesus Kristus är Guds Logos – Guds Ord –
förkroppsligat.
Många händelser som aposteln Johannes beskriver är han ensam om att
beskriva, t ex Vin undret i Kana; Jesus och den Samariska kvinnan; Jesus
möte med Nikodemus; Jesus ord från korset till Jungfru Maria och
aposteln själv; Jesus utandning av Helig Ande på sina apostlar; Jesus
ord om vem den Helige Ande är osv.
Denna serie vill därför säga att det bästa är att vänta med
Johannesevangeliet tills man läst de andra 3 evangelierna.
Johannesevangeliet börjar med att återgå till 1 Mosebok första kapitel
och första vers: ”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden” –
Johannes låter oss förstå mer då han säger: ”I begynnelsen var Ordet och
Ordet var hos Gud och Ordet var Gud… Genom Honom har allt blivit till
och utan honom har inget blivit till som är till” (Johannesevangeliet
1:1-3)
Gud är alltså mer än en person. Gud är Fadern, Sonen – Ordet – (Jesus
Kristus) och den Helige Ande. I Johannesevangeliet lär vi känna alla tre
personerna i Gudomen närmare. Den kristna tron på Gud som tre personer i
en gudomlig förening (den Heliga Treenigheten) kan liknas vid solen.
Solen är en stjärna (representerar Fadern), men stjärnan lyser (ljuset
representerar Jesus Kristus) och stjärnan är också varm (värmen
symboliserar den Helige Ande). Solen är alltså 3 i 1 eller 1 i 3.
Johannesevangeliet undervisar oss: (Jesus säger) ”Jag skall be Fadern
och Han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er,
sanningens Ande (den Helige Ande)… hjälparen den Helige Ande, som Fadern
skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt
vad jag har sagt er” (Johannesevangeliet 14:16-26). Här ser vi alla tre
personerna i den Heliga Treenigheten.
En annan bild av den Heliga Treenigheten är: Älskare, den älskade och
kärleken där emellan. Alltså Fadern (Älskare) älskar Sonen (den älskade)
och kärleken mellan dem är så stark att den är en egen person: den
Helige Ande. Kort och gott: ”Gud är kärlek” (1 Johannesbrevet 4:16)
Johannesevangeliet är enligt många det vackraste evangeliet, du som
läsare kommer att förstå varför…
Nu har vi introducerat alla fyra evangelier och förhoppningsvis har du
börjat bli en van Bibel läsare. Nu ska vi gå in på Nya Testamentets
brev. Men det blir nästa del.
”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur
hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram…”
Johannesevangeliet 7:37-38)
Nhailkhon Aloho – Må Gud ge er styrka!
Religionsutskottet
Del IV
”Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon
människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom
från de döda” (Galaterbrevet 1:1)
Så börjar ett av aposteln Paulus brev. ”Utsänd inte av människor eller
genom någon människa”. Vilken auktoritet finns inte i denna välsignade
apostelns penna!
I vår artikelserie om bibelkunskap har vi nu kommit till Paulus brev i
NT. Aposteln Paulus är författare till följande brev i NT:
Romarbrevet
1 Korintier • 2 Korintierbrevet
Galaterbrevet • Efesierbrevet
Filipperbrevet • Kolosserbrevet
1 Tessaloniker • 2 Tessalonikerbrevet
1 Timoteus • 2 Timoteusbrevet
Brevet till Titus
Brevet till Filemon
En kanske förundras över varför Hebreerbrevet inte finns med här, men
det är oklart vem som är författare till Hebreerbrevet. Om du läser alla
ovan nämnda brev och sedan jämför med Heebreerbrevet kommer du själv
förstå varför.
Men först kanske vi bör presentera aposteln Paulus lite närmare.
Aposteln Paulus var först en judisk farisée (fariséer var en religiös
gren inom judendomen som var mycket stränga i sin tolkning av Gamla
Testamentet) vid namn Saul. I Apostlagärningarna möter vi först en
förföljare till kyrkan. ”Saul försökte utplåna kyrkan. Han gick in i hus
efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i
fängelse” (Apostlagärningarna 8:3). Saul var med när diakonen Stefanus
stenades till döds (Apg. 6:8-8:1). Men när Saul så en dag var på väg
till Damaskus möter han Jesus. ”Men när han på sin resa närmade sig
Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. Och
han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ’Saul, Saul,
varför förföljer du mig’. Han frågade: ’vem är du Herre?’ Rösten
svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer’”. (Apg. 9:3-5).
Efter detta möte med den uppståndne frälsaren omvände sig Saul och blev
aposteln Paulus. Han döptes och tog emot den helige Ande.
Aposteln Paulus begav sig sedan till Jerusalem för att möta aposteln
Petrus (Galaterbrevet 1:18) och beger sig ut på en vidomfattande mission
(som vi redan har följt i vår läsning av Apostlagärningarna). Under
denna mission skriver aposteln Paulus minst 13 brev. Breven innehåller
allt från förmaningar till församlingar som inte lever som de ska, till
utläggningar och undervisning om tron på Jesus.
Här kommer ett förslag på i vilken ordning vi kan läsa aposteln Paulus
brev:
1 och 2 Tessalonikerbreven
1 och 2 Timoteusbreven
Brevet till Titus
Efesierbrevet
Galaterbrevet
Kolosserbrevet
Filipperbrevet
Brevet till Filemon
Romarbrevet
1 och 2 Korintierbrevet
Under läsningen av dessa heliga rader kommer du möta aposteln Paulus
kamp mot villoläror: ”Men om det än vore vi själva eller en ängel från
himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat,
så skall han vara under förbannelse … Är det människor jag försöker få
på min sida eller Gud? Om jag fortfarande ville vara människa till lags
skulle jag inte vara Kristi tjänare” (Galaterbrevet 1:8-10).
Och förmaningar: ”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds
rike?” (1 Kor. 6:9).
Den ordning vi har föreslagit kommer låta dig fördjupas i Aposteln
Paulus teologi. Vi behöver börja från början. Romarbrevet och 1 och 2
Korintierbrevet är ganska tung läsning, särskilt för en ny Bibel läsare.
Men du kommer också upptäcka vilka underbara skatter som finns i
aposteln Paulus brev.
Låt oss avsluta denna del av bibelkunskapen med några av aposteln Paulus
vackraste ord: ”Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske
vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek
till oss genom att Kristus dog i vårt ställe medan vi ännu var syndare”
(Romarbrevet 5:7-8).
Del V
I vår genomgång av den Heliga Skrift, Kthobo Qadisho, har vi nu kommit
till den näst sista delen. Vi tänkte här behandla de brev som inte är
skrivna av aposteln Paulus: 1 och 2 Petrusbrevet, 1,2 och 3:e
Johannesbreven, Judasbrev, Jakobsbrevet och Hebreerbrevet.
Traditionen säger att aposteln Petrus var den som berättade för
evangelisten Markus vad han skulle skriva i sitt evangelium. Utöver
detta har vi Petrus 2 brev som vi ska titta lite närmare på nu. Första
Petrusbrevet är skrivet i Rom till de kristna i mindre Asien. Aposteln
Petrus ger oss riktlinjer för ett kristet liv: ”Lev ett alltigenom
heligt liv, liksom han som kallade er är helig” (1:15). Han lär oss att:
”lägg bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och
förtal” (2:1) och ”akta er för köttets begär som för krig mot själen”
(2:11).
Som kristna ska vi vara goda medborgare av det samhälle vi lever i:
”Underordna er för Herrens skull all samhällsordning”.
Till de kristna familjerna säger han först till kvinnorna: ”underordna
er era män, så att också de som inte vill tro på ordet kan vinnas utan
ord tack vare sina hustrur när de ser hur ni lever i lydnad och renhet.
Er prydnad skall inte vara något utvärtes, håruppsättningar, guldsmycken
och fina kläder, utan den inre, dolda människan med sitt oförgängliga
smycke, ett milt och stilla sinnelag. Det är dyrbart i Guds ögon”
(3:1-4). Men tro inte att aposteln föraktar kvinnor, lyssna på hans
maningar till männen: ”ni män, låt den kunskap ni har fått prägla ert
samliv med hustrun, hon är ju den svagare. Visa henne den största
vördnad, ty också hon skall få del av livets gåva. Då skall ingenting
stå i vägen för era böner” (3:7). Så den man som inte vördar sin fru,
hans böner hör inte Gud.
I sitt andra brev understryker aposteln vilken sanning som finns i hans
ord: ”det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när
jag för er förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan
jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät” (2 Pet. 1:16).
Kärlekens teolog Johannes är inte bara författaren till
Johannesevangeliet utan också till 3 andra brev i Bibeln. Brev nummer 2
och 3 är förhållandevis korta, medan brev nummer 1 är längre. Också
Johannes skriver i sitt första brev om Jesu verklighet och sanning: ”Det
som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna
ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt
ärende: livets ord” (1 Joh. 1:1).
Kärlekens teolog uppmanar oss att vandra i Kristi kärlek och leva efter
de bud som Jesus själv gett oss. Den sanna kärleken är ”krävande” och
inte som det moderna samhället framställer den: ”detta är kärleken till
Gud: at vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga, eftersom alla som är
födda av Gud (döpta i vatten och med moron) besegrar världen” (1 Joh.
5:3-4).
I Judasbrev möter vi en hård ton mot andligt och moraliskt avfall.
Dessutom en kraftig uppmaning att bevara den kristna tron som apostlarna
förkunnade den: ”i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma
frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för
den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga” (1:3). Judas
varna oss för ”kristna” som förkunnar läror som uppmanar sex utanför
äktenskapet och hänvisar till ”Guds kärlek” – något som t ex svenska
kyrkan gärna förkunnar. Lyssna på vad Judas säger om detta: ”De är
gudlösa och missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och
förnekar vår ende härskare och Herre, Jesus Kristus” (1:4). Gud älskar
alla människor och Jesus har dött för alla människor, men vi kan inte
glömma bort de bud som Jesus faktiskt givit oss i sin Heliga Skrift och
sin heliga Kyrkas tradition. ”Håll er kvar i Guds kärlek” är ett av
Judas avslutnings ord.
Jakobs brev talar b la om vikten av att inte bara vara kristen vid
namnet, utan också vara kristen i sina gärningar. ”Bli ordets görare,
inte bara dess hörare annars tar ni miste” (1:22). Jakobs brev är som en
spegel för oss kristna att se om vi verkligen lever ut vår kristna tro.
Kärleken till Gud är både att man får något men också att man ger
vidare. Vi får kärlek, styrka och nåd från Gud och Gud vill att vi ger
detta vidare till de människor vi möter. Vi skall älska vår nästa som
oss själva. Aposteln Jakob säger: ”mina bröder, vad hjälper det om någon
säger si ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom?”
(2:14).
Avslutningsvis har vi Hebreerbrevet som är en lång predikan om den
kristna tron och förebilder i det Gamla testamentet. Författaren skriver
om hur mycket större och starkare det Nya testamentet är i jämförelse
med det Gamla. ”nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida
överlägset eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är
stadfäst med starkare löften” (Heb. 8:6).
Hebreerbrevet ger oss även uppmaningar och förebilder i trons kamp.
”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss säkerhet om det vi
inte kan se… I tro lydde Abraham när han blev kallad… I tro höll Moses
föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader… Genom tron föll Jerikos
murar… Tiden räcker inte till för att jag ska kunna berätta om Gideon,
Barak, Simos och Jefta, om David och Samuel och om profeterna. Genom sin
tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löften
uppfyllda” (Heb. 11:1-33).
För att avsluta detta intensiva bibelstudium, citerar vi ett känt citat
från Hebreerbrevets sista kapitel: ”Jesus Kristus är den samme i går,
idag och i evighet” (13:8).
Nhailkhon Aloho! – Må Gud stärka er alla!
Religionsutskottet
|
