|
 28
Feb, 2006
Följande artikel är hämtad från Ethicon –Kristen etik och moral, av den
store syrian filosofen och författaren av flera kristna verk, Mor Gregorius
Barhebraeus Catholikos av östern (1226-1286), publicerat i St. Efraim klostret
i Holland – 1985.
Vredens orsaker är:
- Högmod i anden
- Stolthet
- Grälsjuka
- Motsägelse
- Girighet över vinster och att sätta sig i respekt i världen.
Det första steget mot vredens
utväg är genom begrundning och handling. Den goda begrundningen uppnår man
i fyra steg, och motgiftet i denna teori uppnås genom fyra grunder.
1. Människan tänker
sig att lika mycket som snällheten är god, är hårdheten otäck. Det är sagt
om stillheten att den är likt en klippa som stiger upp över det varma havet
Och vågorna som slår upphävs medan klippan inte det minsta rubbas.
Herren sade: Lär er av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat.
2. Vi begrundar för
oss själva: om min vän begår ett misstag mot mig så förlåter jag honom inte,
hur skall då den rättvise Domaren förlåta mina missgärningar?
Det är sagt: förlåt, så skall även ni bli förlåtna.
3. Vi avskyr det elaka
utseendet som avbildas på våra ansikten på grund av vreden. Sannerligen
är det sagt att den vredfulle personen är galen i sin egen vilja och i vanliga
fall så stärks den med tiden, men denna gång utan den personliga viljan.
I detta fall finns det en stor möjlighet att han faller och störtar.
4. Man skall tro och
övertyga sig själv om att den som genom djävulen blev ilsken även blev förled
av honom, alltså är han inte skyldig. Kyrkofadern Euagris sade: Om din bror
svär åt dig eller skymfar dig, lägg då inte skulden på honom utan anta i
stället att detta skedde genom djävulen. Om du inte antar detta kommer du
bara att samla och väcka en hög med tankar över dig själv.
Den goda handlingen är också motgiftet, genom
vilken man uthärdar motsägelser som sker bland broderskapet.
Det är sagt att om en flintsten passerar och gnuggar en annan len sten försvinner
det grova siktet och med tiden så glänser den. Det samma gäller med den
bittra själen, om den hanterar hårda handlingar lugnar den med tiden all
hennes ivrighet.
Det är också sagt: den som inte blir besegrad av ivrighet förmår nå frälsningens
borg, alltså om han besegrar över vissa bröders grymhet och förakt, ty då
renar han smörjan som finns på själens dräkt.
De världsliga blir stolta när dem ansikte mot ansikte svär och sedan säger:
jag har läxat upp någon. Detta är sanningen och på så sätt renas själens
sörja genom skam. Vreden släcks genom specifika ord som riktas mot förtryckaren,
det skall vara små ord och dessutom ord som inte orsakar den andres fall,
t.ex. att säga: Vem tror du att du är? Är inte du inte hans son? När kommer
det må tro, något bra från din stad? Och när den vredfulle personen
hör detta, så kan han låta bli att förargas. Men istället så skall han svara:
Ja, jag är den jag är! Och ja, jag är hans son, och det må komma något bra
från min stad eller inte alls.
Fritt översatt av Deyroyo Samuel Issa
|
