Aposteln Johannes

Johannes var son till en fiskare som hette Sebedaios. Han föddes i den lilla staden Bethsaida i Galileen och hade en äldre bror som hette Jakob. De båda växte upp som fiskare, precis om deras far. När de blev äldre drev de en fiskerirörelse i Kafarnaum tillsammans med vännerna Andreas och Simon, som också kom att bli Jesu lärjungar.

Cirka år 27 e.Kr. återvände Johannes till sitt arbete som fiskare, men ibland hände det att han följde med Jesus på hans vandringar. Johannes och fyra andra lärjungar gjorde Jesus sällskap till ett bröllop i Kana, där han blev vittne till hur Jesus förvandlade vatten till vin.

Efter alla vandringar Johannes fick uppleva tillsamman med Jesus, gavs honom en klar bild av Jesus och hans budskap. Året därpå blev Johannes en av Jesus närmsta lärjungar.

Jesus var och predikade om Guds rike längs Galileiska sjön. Då fick Johannes, Jakob, Simon och Andreas en kallelse att lämna sina familjer och arbeten, för att kunna följa Jesus.

Johannes var hetsig, maktlysten och intolerant som person, men med Jesu ande formades han till en givmild och ödmjuk person. Tillsammans med Petrus och Jakob bildades den inre lärjungakretsen.

Under Jesu tid var Johannes en av hans närmaste vänner. I bibeln beskrivs han kort och gott som ”lärjungen som Jesus älskade”. Den ende aposteln som nämns i samband med korsfästelsen är just Johannes. Han var den ende som hade mod nog att stå där bland alla Jesu fiender. Han var även den siste av lärjungarna som Jesus talade med, Jesus bad Johannes ta hand om jungfru Maria som blir moster till Johannes.

Johannes var närvande vid Jesu himmelfärd och blev uppmanad att stanna en tid i Jerusalem.

Det dröjde inte länge förrän svåra förföljelser drabbade församlingen i Jerusalem och då utvandrade en stor del av församlingen till Pereen ca 67 e.Kr. Johannes fick snabbt en ledande roll i församlingen och blev biskop och hade sitt säte i Efesos. Under denna tid ägnade han sig åt att missionera mycket i delar av Asien. Trots sin höga ålder var han energiskt aktiv då det gällde att predika de goda nyheterna om Messias ankomst och det kommande Gudsriket. Centrumet för kristendomen förflyttades från oroliga Jerusalem till Efesos.

Under kejsare Domitianus tid år 95, landförvisades Johannes till ön Patmos som användes som en straffkoloni, för att ha talat om Gud och vittnat om Jesus. I Patmos fick Johannes vara med om en fantastisk upplevelse:

En dag hörde han ett öronbedövande ljud bakom sig och när han vände sig om såg han en man stå där omgiven av något som liknade gyllene ljusstakar. Johannes föll chockad ihop på marken, men mannen kom fram till honom, lade handen på hans axel och sa till honom att inte vara rädd. Det var Jesus från Nasaret, som han inte sett på över 60 år. Jesus började då läsa upp flera brev som han sedan uppmanade Johannes skicka iväg till sju av de kristna församlingarna.

Därefter blev han tillsagd till att ”komma upp”. När den gamle aposteln tittade upp i luften kunde han se en öppen dörr. Johannes lydde genast och kom in i ett rum med genomskinligt golv och glasliknande material. Genom den dörren visade Gud honom en fantastisk presentation om hur framtiden kommer att se ut och vad världen kommer att få uppleva.

I en superrealistisk framställning fick han ta del av en serie följder ur den sociala och politiska utvecklingen. Till sist fick Johannes se det avslutande händelseförloppet, som Jesus förklarade som ”ändens tid”, då Jesus ska återkomma till jorden och upprätta allt till Guds rike på jorden. Den fascinerande presentationen avslutades med en bländande bild av en förvandlad jord och ett nytt Jerusalem. Denna upplevelse fick Johannes att börja skriva uppenbarelseboken. Där finns hela framtidsvisionen beskriven i detalj och har fascinerat människor i århundraden sedan dess.

Johannes befriades sedan från Patmos av kejsaren Nerva och återvände till sitt biskopsstift i Efesos.

Omkring år 98 skrev han ner sin egen berättelse om Jesu liv och Jesu förkunnelse. Han påminde om Kristi uppmaning till sina lärjungar att visa kärlek till varandra. I sina skrifter talar Johannes om kärlek mer än femtio gånger.

När aposteln i äldre dagar inte hade ork till några föredrag, sa han bara: ”Mina barn, älska varandra!” På frågan varför han ständigt upprepade detta, svarade han: "Därför att det är Herrens bud och när det är gjort, så är tillräckligt gjort."

Då Jesus befann sig bland lärjungarna, hade han påpekat att Johannes skulle leva längre på jorden än de andra apostlarna.

Johannes bodde kvar i Efesos och avled när han var över 90 år gammal, år 99 e.Kr.