Den vita duken

Läs fler Andliga historier...

Det var en gång en affärsman som åkte tåg till ett fjärran land och efter några timmars färd steg en ung man ombord och satte sig bredvid honom. Den unge mannen satte sig ner och verkade vara mycket orolig och tystlåten samtidigt som han ängsligt tittade ut genom fönstret.

Affärsmannen funderade för sig själv över vad den unge mannen letade efter. Kunde det vara något på vägen…? Men det är ju omöjligt att se något i detta mörker…? Trots mörkret fortsatte den unge mannen att titta ut genom fönstret. Efter en lång tystnad frågade plötsligt den unge mannen affärsmannen om de hade närmat sig en speciell by. Affärsmannen svarade honom att tåget tyvärr inte skulle stanna där eftersom det var en väldigt liten och obetydlig by.

Den unge mannen svarade då att lokföraren hade lovat honom att göra det just denna gång eftersom han en gång levde där och det verkade vara så viktigt för honom.

Det blev nu tystnad ett tag tills den bröts av den unge mannen:

-     För fyra år sedan levde jag i glädje med min familj tills den dag jag begick en stor synd. Jag mådde fruktansvärt dåligt och bestämde mig för att fly och utan att ta farväl av någon i min familj. Nu har fyra år passerat i mörker och ensamhet. Jag har inte heller något jobb längre...

Affärsmannen: Väntar någon där hemma på att du ska återvända?

-     Jag vet faktiskt inte… Men jag har skickat ett brev till min far och skrivit att jag kommer att åka förbi vår by med tåget och då vårt hus inte ligger så långt ifrån tågstationen bad jag min far att ge mig ett tecken. Om de skulle vilja ha mig tillbaka som deras son vill jag att de hänger en vit duk framför vårat hus och om inte kommer jag att vara borta för alltid.

 Affärsmannen blev förundrad av den unge mannens berättelse och började tycka synd om honom. Han närmade sig nu också fönstret för att hjälpa honom leta efter den vita duken. Det började kännas som att tiden gick väldigt långsamt till den grad att minuter kändes som timmar och andetagen blev allt djupare…

Men plötsligt såg de en vit duk hänga på ett träd och de såg ett annat träd och ett annat… Fadern hade hängt upp en vit duk i vartenda träd i hela byn! Faderns stora kärlek till sin son hade låtit honom hänga upp all tyg som han ägde för han så ivrigt väntade på att få förlåta sin son.

Gud den Allsmäktige visade Sin Kärlek för mänskligheten när vi ännu befann oss i synden genom att skicka Hans ende Son, Jesus Kristus till att bli korsfäst för våra synders skull.

Gud skapade genom Jesus Kristus fred med världen utan att fördöma våra synder.

Fritt översatt av Deyroyo Samuel, Mor Afrem klostret i Syrien

Källa: Kohli alhela