|
 Det
var en gång en Abouna som hade för vana att under predikningen bjuda fram
någon från församlingen för att berätta något fint. Och för just den välsignade
dagen bjöd han fram en bekant till honom själv. Hans vän gick upp till predikstolen
och började med stor entusiasm berätta:
- Det var en gång en far som var ute och seglade med sin son och hans vän
i stilla havet. När de seglat ut en bit in i havet möttes de oväntat av
en kraftig storm och båten började gunga fram och tillbaka… fadern försökte
in i det sista styra tillbaka båten mot hamnen men stormen blev bara allt
starkare och starkare och till slut det gick inte att styra båten längre.
Alla tre föll ner i havet och vågorna blev nu allt monstruösare. Havets
strömmar slet dem i från varandra, men fadern kämpade och lyckades med nöd
simma tillbaka mot båten.
I nästa ögonblick blev dock fadern tvungen att hastigt ta sitt livs svåraste
beslut! Han var medveten om att tiden inte skulle räcka till för att rädda
både hans son och hans vän, bara en av dem skulle han hinna rädda…
Fadern visste att hans son var en sann kristen men däremot var sonens vän
långt borta i från Gud. Alla de enorma vågorna var nu mycket små jämfört
med det beslut som han var tvungen att ta…
Fadern skriker till sin son: Min son, JAG ÄLSKAR DIG! Och kastade linan
till sonens vän i stället. Samtidigt som han drar in honom ser han sin älskade
son sjunka ner i de starka strömmarna och ner till havets botten…
Det gjorde fruktansvärt ont i faderns hjärta, men han visste nu att hans
son hade kommit ett steg närmare Herren Jesus Kristus och han kunde inte
tänka sig att sonens vän skulle leva ett evigt liv utan Kristus.
Efter en kort tystnad uppstod nu ett starkt surrande runtom i församlingen.
Folket undrade:
– Kan detta verkligen vara en sann historia? Vilken far skulle offrar sin
egen son för en väns skull?
Den bekante till Abouna tittar nu mot honom och ser hur det forsar ner glädjetårar
från Abounas kinder.
Med djup röst säger Abouna: Denna historia är sann och jag som står här
i dag är sonens vän...
På detta sätt offrade fadern sin sons
liv för att rädda sonens vän. STOR är Guds kärlek till oss mina vänner eftersom
Han offrade Hans ende Son för att rädda oss från synden.
Fritt översatt av Deyroyo Samuel,
Mor Afrem klostret i Syrien
Källa: Kohli alhela
|
