|
 En
dag vandrade en vis man på stranden och funderade på hur han skulle kunna
förstå sig på och begripa Guds storhet. Efter ett tags vandrande på stranden
såg han en ung pojke som lekte med en snäcka. Pojken fyllde denna med vatten
från havet och tömde sedan snäckan i en liten grop i sanden. Mannen närmade
sig pojken och sade med gott mod:
- Vad fint du leker min son.
Pojken svarade:
- Det är ingen lek jag leker, utan jag försöker överföra havets vatten till
denna grop och sen veta hur många snäckor det blir. Mannen sade till pojken:
- Men detta kan du inte möjligtvis utföra min son, varken du eller någon
annan i världen. Ty havet är väldigt och enormt. Pojken svarade mannen:
- Men jag vet någon som försöker sig på något ännu större och svårare än
detta. Han vill och försöker helt själv att förstå sig på och begripa Guds
storhet – Gud som skapat himmel och jord och luften och allt som finns i
dem.
Mannen förvånades över att pojken syftade på honom själv och försökte fundera
på hur pojken kunde känna till hans hemlighet? Och plötsligt var pojken
borta och han förstod att pojken var en ängel som hade talat till honom
för att förklara:
Guds
storhet går ej att förstå sig på eller begripa.
|
