|
 För
länge sedan fanns det en mycket troende och ödmjuk kvinna som alltid
berättade för alla i sin by om hur hon väldigt ofta såg uppenbarelser av
Jungfru Maria under hennes böner. Det hände även att hon talade med den
Heliga Jungfrun.
När prästen i byn fick höra om denna kvinna blev han tveksam - han ville jätte
gärna tro allt gott om sina församlingsmedlemmar, men nu hade han svårt att tro
att kvinnan verkligen talade sanning.
Han ville inte heller anklaga henne för att tala osanning, men om det nu
inte var riktigt sant, ville han inte att hon skulle fortsätta berätta om
dessa uppenbarelser till alla människor i byn.
En dag besökte kvinnan Prästen och han passade då på att fråga ut kvinnan för att se om alla
de uppenbarelserna verkligen var sanna. Han sade:
- Nästa gång du talar med Jungfru Maria, be henne fråga sin Son Jesus
Kristus vilken min största synd är?
Prästen hade i sin ungdom nämligen begått en svår synd som han många gånger
ropat till Gud om förlåtelse för. Han hade aldrig nämnt denna synd för någon
utan synden låg hela tiden som en skugga över hans liv.
Om nu kvinnan kunde säga någonting om detta skulle han veta om hon verkligen
talade sanning om hennes samtal med Jungfru Maria.
Kvinnan blev överlycklig över att prästen verkade tro på henne och lovade att hon skulle ställa frågan.
Nästa dag återvände kvinnan hem till Prästen igen.
- Nå, bad du Jungfru Maria att fråga Jesus om min synd? Frågade Prästen.
- Ja men… svarade kvinnan dröjande.
- Ja, vad?! frågade prästen med lite allvarligare.
- Maria sa, att Jesus svarade att Han hade glömt det...
På samma sätt som Jesus hade förlåtit prästen så måste
även vi göra med våra medmänniskor. Den största gåvan är inte bara att kunna
förlåta utan även att glömma det man har förlåtit. Ty vad har förlåtelsen
för betydelse om man inte glömmer den?
Det händer ofta att vi inte tror att våra synder är förlåtna och därmed
känner oss nedvärderade bland andra, men så är det absolut inte.
Genom bikten som är ett av de största sakramenten och vägen till förlåtelse
och försoning med Gud då Han också drar upp oss från djupet och återställer våran rang.
Vi lär oss alltså att förlåtelse - utan att glömma, aldrig kan nå sin
fulla betydelse.
”Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit
dem som står i skuld till oss” (Matt 6:12)
ReligionsUtskottet
|
