|
 En
man hittade en gång en kokong, en plats där fjärilen precis hade påbörjat
den mödosamma kampen för att göra sig fri. Mannen satt fascinerad och betraktade
detta naturens drama i flera timmar.
Men det gick ett bra tag och ingenting hände på en lång, lång stund. Det
verkade som att fjärilen inte hade några krafter kvar och att den omöjligt
skulle kunna ta sig igenom den sista biten av kokongen. Mannen som studerade
fjärilen ville så hemskt gärna hjälpa den kämpande fjärilen, så han gick
och klippte försiktigt upp den sista delen i kokongen som just hindrade
fjärilen. Nu var fjärilen fri och kunde enkelt frigöra sig. Men dess kropp
var svullen och vingarna små och skrumpna. Mannen väntade och väntade därför
på att få se vingarna bli större så att de kunde bära kroppen och fjärilen
flyga iväg. Men så skedde inte. Fjärilen fortsatte att kravla på marken.
Mannen hade tydligen inte förstått att kampen i kokongen var nödvändig för
fjärilen. Genom kämpa så skulle vingarna växa sig starka så att fjärilen
var redo att flyga när den blev fri.
Ibland önskar vi att Gud skulle låta oss gå genom
livet helt utan att möta några svårigheter, men ett liv utan kamp skulle
göra oss handikappade.
Vi skulle aldrig bli så starka som vi kunde ha blivit
och vi skulle då aldrig heller kunna flyga.
Religionutskottet |
