|
 Det
fanns en gång en fåraherde som höll på att krama och leka med ett får. Fåret
la sitt huvud mot herdens bröst och såg på honom med stor kärlek. Ett av
fårets ben var brutet och det led av en stor smärta. Det syntes att herden
väldigt mycket tyckte om detta får och tog därför särskilt bra hand om det.
Det speciella var att fåret inte hade brutit benet i någon olycka, utan
herden hade själv brutit fårets ben. Herden berättade nu varför han hade
gjort detta:
- Detta får ville aldrig vara tillsammans med de andra fåren och hörde aldrig
på mina ord och ville inte lyssna. Fåret tyckte om att gå till farliga platser
och när det gjorde detta brukade andra får följa efter. Därför fanns ingen
annan utväg än att stoppa fåret och det är anledningen till att jag bröt
hennes ben.
Den dagen började fåret närma sig mig och jag matade henne
och tog hand om hennes brutna ben och lät henne bara vila av smärtan. Nu
vet fåret hur jag ser ut och det försöker följa mig. Fåret har börjat älska
mig mycket och känner också hur mycket jag älskar henne. När fåret blir
friskt kommer hon bli de andras ledare för att hon är den som mest lyssnar
till mina ord och tycker om mig.
Ibland slår Gud oss med
sjukdomar, smärta, frestelser och annat. Men detta sker för att vi ska
bli kvar i Honom och lyssnar till Hans ord så att vårt förhållande skall
bli starkt.
Vi måste lyda Honom för att Han är den Ende som vet vad som är bäst för
oss. Ibland slår Han oss för att stoppa oss från den farliga vägen när
vi går från trygga och bra områden till farliga och osäkra platser.
|
