|
 Jag
älskar dig! Sa den blyga flickan för första gången till pojken medan hon
av rädsla väntade och darrade efter ett svar. Efter en lång stunds
väntan på svar kände hon hur hon sakta sjönk ner i marken. Hon vände om
och sprang. Hon sprang långt bort mot den mörkdimmiga skogen utan att
bli stoppad av honom, allt för att slippa drunkna i den plågsamma gropen.
I skogen satt hon ensam på en blöt stubbe och tårarna strömmade ner från
de kalla och röda kinderna. Varför ska detta hända mig Herre? Vad har
jag gjort för att förtjäna detta? Varför Gud blir inte livet på det
sättet jag vill och planerar? Detta skrek hon förtvivlat. Därefter hörde
hon en ekande röst som svarade och sade:
Min dotter, allt har sin
tid, allt som sker under himlen har sin stund! Misströsta inte min
dotter, mina vägar är inte dina vägar, och din vilja är inte min vilja.
Ha din tillit på mig min underbara dotter, sade rösten från skyn medan
en vind svepte förbi henne och varje tår torkades bort från hennes kalla
kinder som samtidigt blev varma.
Många gångar kan vi känna oss
som denna sköra lilla flickan. Vi vill att allt ska ske i enighet med
vår vilja, fast än vi ständigt i Fader vår bönen uppmanar Gud att Hans
vilja ska ske. Vi tänker oftast ut vår egen framtid och ibland blir det
inte som vi vill, precis som det hände med denna flicka. Detta leder
oftast till att vi blir ledsna och besvikna, men det sista Herren vill
är att göra oss illa, Han älskar ju oss. Han vill vårt bästa, Han dog
för oss, hur ska Han göra oss illa? Han säger i sitt ord “Vad jag gör
förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det”(Joh 13:7). När
ska vi förstå att Gud är den enda som vet vad som är bäst för oss? Och
att det är endast Hans vilja som kommer att få våra hjärtan att känna
lycka och en otrolig frid!
Religionutskottet
|
