”Ty du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner ro i dig.”

I sin tidiga ålder, innan sin omvädelse, var Augustinus i princip en bohem som levde ett liv fyllt av laster: otukt, stölder och ogudaktighet. Han var väldigt begåvad dock. Många gåvor hade blivit honom givna. Bland annat var han väldigt duktig i retorik, språk och filosofi – de discipliner som var ansedda då han levde (år 354 – 430).

Denna man räknas som en av de största kyrkofäderna. Hans bekännelser är skriven i brevform där han bekänner allt han gjort i sitt liv inför Gud och inför läsaren. Boken börjar från hans tidiga ungdom tills det att han så småningom omvänds och blir biskop. De tre sista kapitlen är filosofiska utlägg över bland annat skapelsen.

Denna bok är en av världslitteraturens mästerverk. Den är alltjämt aktuell för filosofiska studier och många andra discipliner, inte minst litteraturhistorien.

Det som jag kan se efter att ha läst denna bok andra gången är att Augustinus utmärker sig i det att han är ”vis som en orm i huvudet och mild som en duva i hjärtat”. Han är ”hård i huvudet men mjuk i hjärtat”. I honom finner jag med andra ord två essentiella sidor, dels ett högt intellekt, insikt på hög nivå och renhjärtighet. Utan tvekan kommer läsaren att få många nya insikter.

En bok som alla kristna bör läsa, inte minst syrisk ortodoxa. Den kan vara svår att ta sig igenom om man är yngre än 16-17 år gammal. Hursomhelst blir det en glädjefull läsning full av insikt för den intresserade…

Mediautskottet, Gabriel Barsawme