(shunoyo dyoldath Aloho)

Vi firar jungfru Marias bortgång den 15 augusti. Detta är den största av jungfruns högtider och den infaller alltid vid detta datum. Högtidlighållandet av Jungfruns bortgång börjar med en av de fem viktigaste fastorna (de andra fyra är Stora fastan innan Påsk, innan Jul, Nineve-fastan samt Apostlafastan). Jungfruns fasta börjar den tionde augusti och avslutas med själva högtiden efter fem dagar, med en nattvardsgudstjänst.

Jungfruns bortgång gick till på sådant vis att alla samlades hos henne; de himmelska styrkorna med profeterna, de tolv lärjungarna med de 72 förkunnarna, präster, martyrer, bekännare, helgon, Henok och Elia med änglar, Abraham, Isak och Jakob samt Kung David. Både de levande och de som redan begravts. De närvarade alla för avskedet och hyllningen av Gudaföderskan Maria. Och slutligen kom vår Herre Jesus Kristus och före honom skaror av serafer och änglar sjungandes och spelandes på basuner, samt även keruber hållandes ljus av nåd. Och så kom vår Herre Jesus Kristus. Och Han såg den goda Jungfrun och sedan avled hon.

Innan dess hade alla tolv apostlarna samlats hos Jungfrun (både de levande och de avlidna) för att ta farväl, en efter en, efter kallandet av den Helige Anden. Den första av dem var aposteln Johannes (han som Jesus älskade mycket och som fick Maria som sin moder vid Jesu korsfästelse). Johannes var vid tiden i Efesos och blev kallad av den Helige Ande att komma till jungfru Maria i Betlehem. På detta sätt berättar hennes levnadsberättelse om hur den Helige Anden kallade på alla apostlar, både de levande och de som redan avlidit och som nämnts ovan samlades änglar, profeterna och många av de Guds utvalda, både kvinnor och män. Slutligen kom även vår och hennes Herre Jesus Kristus. Som berättelsen säger: ”Och Han ikläddes härlighet av sin Fader och tog på sig ödmjukhetens tecken med korset i sin hand. Och han steg ned och stod framför sin moder Maria. Och de hyllade och lovprisade Honom alla skapelser. Och Herren ropade till sin moder och sade: ’Maria’. Och jungfrun svarade ’Rabouli’ vilket betyder lärare. Och Herren sade till henne att hon inte skulle ha sorg. Stig upp och se härligheten som min Fader givit mig och jag har kommit för att se dig. Och Maria steg upp och såg härligheter som munnen inte kan beskriva.” Innan det var tid för hennes bortgång vädjade den goda Jungfrun om en sak till sin Herre: att alla som ber om hennes hjälp eller tillber Herren genom henne skall bli hjälpta. Detta accepterade Herren och uppfyllde så hennes önskan att den som riktar sina förböner till den heliga Jungfru Maria skall bli hjälpt. Och så var det tid för hennes bortgång och Herren lät henne somna in och upptog hennes ande till de himmelska salarna. Och hon blev bortförd i en vagga av ljus och begraven i Efesos av apostlarna, både de levande och de avlidna.

På detta vis fick alltså Gudaföderskan, Jungfru Maria, en bortgång som passade en sådan ren och god människa. En bortgång mer ädel och passande än den fina som profeten Elia fick. Och de apostlar som var på plats, närvarande vid Jungfruns hädanfärd sade till varandra att de bevittnat hela händelsen och att de som vittnen skulle skriva ned denna makabra händelse.

Således hyllar vi Gudaföderskan, den goda och rena Jungfru Maria på dagen för hennes bortgång; en så vacker och värdig bortgång som passar henne som burit världens skapare. Därför ber vi även om hennes förböner för vår skull och att hon skall lyssna till oss och vägleda oss samt medla till Herren våra böner. Som vi ofta säger i våra hymner: ”slothekh th’adar lan” – må dina böner skydda oss! Amen.

Källa: ”Jungfru Marias levnadsvita från hennes födelse till hennes bortgång” (tash’itho dyoldath Aloho Maryam men maolodoh h’damo lshunoyoh)

Religionsutskottet, Gabriella Kilic & Yuhanes Kurt