Det är med stor oro jag och flera syrianska lärarstudenter följer utvecklingen i skolan där man väljer att göra sig av med oliktänkande människor. För inte så länge sedan skrev en skolpastor i Göteborg under en lista, i vilken det framgick att han inte ansåg att en homosexuell välsignelseakt var förenlig med Guds ord. Det är inte pastorns åsikt som vi vill belysa i denna artikel utan i stället det sätt på vilket pastorn avskedades.

Det är anmärkningsvärt att skolledningen i detta fall inte förde några som helst samtal med denne skolpastor om det inträffade. Man valde i stället att sparka ut denne från skolan på grund av hans åsikt i denna fråga.

Man talar om att skolpastorn på ett indirekt sätt diskriminerat den homosexuella minoriteten genom sin offentliggjorda åsikt. Men är inte skolledningen lika skyldig till diskriminering när de väljer att förbjuda hans fortsatta närvaro på skolan utan att ens föra samtal med den berörda personen? Intolerans och nonchalans är några av de ord som sammanfattar skolledningens behandling av skolpastorn.

Varje människa har rätt till en egen åsikt med vilken man i ett demokratiskt land faktiskt får uttrycka sig utan att behöva känna sig hotad eller förföljd på ett eller annat sätt.

Hur påverkar sådana händelser oss medborgare som bor i detta land? Är syftet med det hela att man vill att morgondagens medborgare ska utveckla en intolerans mot oliktänkande?

Det finns många kristna människor som i dag arbetar i den svenska skolan. Kan de möjligtvis möta samma öde som skolpastorn i Göteborg om de skulle få för sig att uttrycka sin åsikt? Som blivande lärare blir man förvånad och orolig inför det framtida yrke som man brinner för att arbeta med. Kan jag känna mig trygg som lärare i den svenska skolan trots min religiösa bakgrund eller måste jag lägga ”locket på” (åsikterna) så att jag inte ens får yttra mig som privatperson utanför min arbetsplats?

Religionsfrihet är ett vackert begrepp men som det verkar så har det fått en väldigt vag betydelse i och med att människor med religiösa övertygelser i allt större grad uppenbart hånas och diskrimineras. Om religionsfriheten inte får en ny betydelse riskerar den att sopas under mattan helt, åtminstone inofficiellt vilket skulle strida mot de mänskliga rättigheterna och andra lagar som Sverige bejakar.

Våra fäder och mödrar förföljdes och mördades i våra hemländer på grund av vår tro, vilket är anledningen till att vi i dag lever utspridda som folkgrupp runtom i världen. Det är för oss obegripligt att vi på ett liknande sätt förföljs för våra åsikter, även nu när vi flytt och lever i våra nya hemländer.

Som kristna i detta möjligheternas land vill vi kunna utbilda oss och arbeta i samhället utan att känna oss diskriminerade eller att man ser nedsättande på oss genom våra åsikter. Att uttrycka traditionella åsikter som alltid funnits och bevarats genom kyrkans tvåtusenåriga historia är enligt oss inget brott.

Vi accepterar inte den diskriminering som skolpastorn blivit utsatt för och kräver att man omedelbart på bästa möjliga vis arbetar för att människor med religiös bakgrund i olika yrken behandlas med respekt och medkänsla.

Daniel Yalin, lärarstudent i Linköping och aktiv i Syrisk ortodoxa kyrkans ungdomsförbund.

Daniel Yalin