Hur kommer det sig att du valde nunnelivet och varför just i Anafora?

Jag hade länge känt att jag ville bidra och hjälpa till med något så jag vände mig till min församlingspräst, vi tillhör biskop Tomas stift. Då jag berättade att jag ville hjälpa till, besvarade han med att säga att om jag verkligen ville hjälpa till så skulle jag befinna mig utanför en kyrka under en särskild dag. Dagen inkom och jag gick till kyrkan där jag fann sex andra tjejer som likt mig ville hjälpa till och vi blev skickade hit till Anafora. Jag var här under en hel vecka, som tillägnades åt böner, meditation och arbetssysslor. Därefter åkte jag hem men redan efter fem dagar vart längtan tillbaka till Anafora alltför stor och jag begav mig tillbaka hit och har varit här sedan dess, vilket var för sex år sedan. Har sedan dess inte någonsin åkt hem igen, min familj har istället fått åka hit för att träffas.

Under mina första tre år här arbetade jag som en vanlig volontär därefter blev jag ”novice” (första steget i nunne vigningen). Jag vill leva som nunna för att jag vill leva ett djupare och andligare liv tillägnat till Gud. Jag valde Anafora för att jag tycker om fridfullheten här och även för att biskop Tomas har varit en bra andlig vägledare, samtidigt känns han som en far som omhändertar en väl. Anledningen till att jag även har valt Anafora och inte ett kloster är för att jag vill vara ute bland folk och hjälpa, tjäna, mitt ute i det fria så Anafora var den perfekta platsen. Jag har varit på två andra ställen men ingen av de platserna tilltalade mig lika starkt som Anafora.

Vad betyder Anafora för dig?
Jag förknippar Anafora med mitt liv, en del av mig själv som jag tycker mycket om. Ännu viktigare så är Anafora en vacker tillflyktsort för människor som behöver komma bort från diverse problem i deras liv och Anafora har visat hjälpa dem med att hitta deras andlighet. Det är ett fridfullt ställe där alla tillåts vara sig själva bearbeta saker och ting i egen takt utan att något krävs från dem, vilket är väldigt vackert. Så för mig så är Anafora ett hem för alla, men inte vilket hem som helst utan ett kärleksfullt hem som välkomnar alla med öppen famn och beskyddar och tröstar dem som behöver det.

Hur berikas du av denna livsstil?
Denna livsstil ger mig frihet i den bemärkelsen att jag har friheten från all stress som ockuperar ens tid i det vanliga livet och på så vis får jag mycket utrymme för att vara andlig och be. Bönen berikar mitt liv då den fyller mig med glädje, hopp och kärlek.

Är det något särskild du har lärt dig här i Anafora?
Det är en svår fråga; vet inte vad jag kan peka på och säga, detta har jag lärt mig. Varje dag har med sig sina små läxor och lärdomar. Jag lär mig alltid något, alltifrån att göra nya sysslor till att ta del av andra människors livserfarenheter. Men om man måste peka på något så skulle jag då vilja säga att jag har lärt mig ikonmålning, sätta mosaik samt utförning av trädgårdssysslor.

Vad är dina sysslor och ansvarsområden här i Anafora?
Jag hjälper till med sysslorna i köket och annat arbete i de olika husen. För tillfället så leder jag en grupp flickor och vi sköter tillsammans skörden i plantagen. Förutom att vi sköter skörden så har vi ett andligt program vi går igenom där vi ber och mediterar tillsammans. Flickorna har kommit hit på samma vis som mig, de ville tjäna på något sätt och har blivit skickade hit. Beroende på vilken årstid det är och vilka arbeten som finns så fördelar vi de aktuella uppgifterna oss emellan och utför dem.

Är det något du själv vill säga eller tillägga?
Jag önskar bara att alla människor som kan komma hit ska göra det och uppleva det vackra som jag upplever här och se allt med egna ögon.

Berolla Sahdo & Michael Girgis