Måndagen den 11 nov – 13 dec håller Botkyrka Folkhögskola en ikonutställning av Biskop Johannes Makariopolis, Alexander, Gabriel Briones och Stefan Jaerpenberg.

Under en månads tid har Botkyrka Folkhögskola haft en ikonutställning av biskop Johannes Makarioupolis, Alexander, Gabriel Briones och Stefan Jaerpenberg från Heliga Konstantin och Helena ortodoxa församling i Vårberg.

Måndagen den 2 dec. gästade biskop Johannes Makarioupolis Botkyrka Folkhögskola och höll en mycket medryckande föreläsning om ikonerna och dess betydelser. Biskopen var mycket kunnig och erfaren inom området och hade själv målat i ikoner i ca 30 års tid. Biskopen målar än idag och undervisar samtidigt i ikonmålning. Han berättar hur själva ikonmålningen går till, vilka färger och sätt man använder sig av, och det är mycket detaljer som krävs för att måla en äkta ikon. För biskopen kan det ta allt från 2 dagar upp till 3 månader att göra klart en ikontavla.

Biskop Johannes beskriver en ikon som ett avtryck av något heligt och en tro på uppståndelse. Utan en bild försvinner inkarnationen. Genom ikonen blir personen som avbildas närvarande och därför är det viktigt att ha ikoner i kyrkan för att kunna känna personens närvaro, säger han.

Ikonen enligt den heliga ortodoxa kyrkan är en bild av evigheten. Ikonen framställdes i början och än idag som en symbol över odödligheten i uppståndelsen ända in i evigheten.

Bibelns första teologiska utsaga är att jorden och allt den rymmer är skapad av Gud och att ”Gud såg att det var gott”. Till att förvalta denna jord skapade Han människan – till sin avbild. Människan hör ihop med Gud och är ansvarig inför Honom. Hon har en kallelse, en livsuppgift, att leva sitt liv genom den kraft Han ger. Människan är Guds avbild, hon är synlig och hon är avbildbar. När Kristus avbildas är porträttet inte en fantasi- eller idealbild, som är tagen ur luften utan en konsekvens, ett efterföljande, av Guds eget handlande.

Enligt legenden hade Fursten av Edessa, Abgar Ukam IX, som levde samtidigt som Kristus, en svår och obotlig sjukdom. I ett brev bad han Kristus om tillfriskande. Kristus skickade till fursten, genom ett ombud, sitt porträtt som kommit till genom att Frälsarens ansikte avtryckts på en linneduk (tvättduk). När Abgar såg Kristus porträtt blev han frisk.

Guds Ord når människor också genom ögonen – genom alla sinnen, vilket hela liturgin vittnar om – vi kan betrakta och ta del av det gudomligas yttringar och människors trosföreställningar eftersom det blir närvarande framför oss nu genom ikonen. Ikonerna framställer händelser och personer som har ägt rum respektive verkligen levat på jorden.

Byzantisk ikonmåleri uppträdde i det byzantiska imperiet – det kristna imperiet av den hellenistiska östern som sträcker sig mellan åren 330-1453 – som en fullt utvecklad och vitt spridd sätt att måla ca år 500. Den fanns en början i tidigt kristet måleri, inklusive det som fanns i katakomberna på 300- och 400-talen. Det är en ursprunglig, högt stiliserad konst, som tagit form från klassisk grekisk konst och hellenistisk konst från Egypten, likväl från andra konsttraditioner, speciellt från Syrien. Sammansmältningen var organisk, och var påverkad av dess skapares djupa kristna tro. Det var den kristna tron som tjänade som grundprincip vid utvecklandet av det byzantiska ikonmåleriet.

Under Justianus den stores, som härskade i det Byzantinska riket under 40 år (527-565), blomstrade det byzantiska ikonmåleriet. Det fortsatte sedan att blomstra ända till utbrottet av Ikonoklasmen 726. Detta år skickade kejsaren Leo III ut ett påbud där användandet och målandet av ikoner beskrevs som avgudadyrkan. Detta officiella fördömande av heliga ikoner, känd som ikonoklasmen, ledde till en intensiv förstörelse av ikoner och av de som målat och använt ikoner.
Ikonoklasmen fortsatte, förutom några få pauser, ända till 843. Från 843, då kyrkan segrade över ikonoklasmen, blev ikonerna återupplivad, ända till Konstantinopels fall 1453. Hela denna tid var en glansperiod för ikonen. Under den andra perioden av byzantisk ikonmåleri, blev dess främsta urbild formade, och sättet att smycka kyrkorna med ikoner blev etablerad.

Byzantisk konst som under många århundraden var mycket feltolkad och föraktad i Västeuropa, även inom de ortodoxa länderna, är nu väldigt uppskattad över hela världen. Ikoner från denna tradition är efterfrågad överallt och de ortodoxa och även många icke-ortodoxa dekorerar sina kyrkor med väggmålningar och ikonbilder med byzantisk förebild.

Biskopen avslutar sin givande föreläsning med en frågestund där vi alla får chans att ställa våra frågor som vi länge funderat på. Han är en mycket bra föreläsare och vet hur han ska fånga publikens uppmärksamhet. Det var verkligen en lärorik timma.

Inskrifterna med Kristus är alltid utmärkta genom förkortningen av ” Jesus Kristus” på grekiska IC XC (IHCOUCXPICTOC=IESOUS CHRISTOS).

För att visa att Jesus välsignar, avbildas i ikonbilden Jesus alltid med tre fingrar upp eller nedåt. Detta symboliserar den Heliga Treenigheten, Fadern, Sonen och Helig Ande. Vanligaste sättet för ortodoxa präster att välsigna är att man håller de tre fingrarna uppåt.

Arrangörer denna kväll var: SOKU Botkyrka och Botkyrka Folkhögskola i samarbete med Heliga Konstantin och Helena ortodoxa församling i Vårberg.

Läs mer om ikoner:
http://home.swipnet.se/~w-129301/sid3.html

Feride Tas