Deyroyo Samuel, 23 år från Norrköping uppfyllde sitt livslånga mål efter högstadiet och sökte sig till St. Afrem Klostret i Syrien. Nyligen var han på besök på Sverige och fick tala till över 300 ungdomar och ta emot bikt.
Bikten pågick ända till morgonen, berättar han. Det här är berättelsen om en helt vanlig kille, som blev munk.
Tidigare hette han Milad Issa. Deyroyo är på syrianska och betyder munk, säger Samuel. Han fick välja namn för två år sedan i samband med att han vigdes till munk hos Patriarken i Mor Afrem klostret i Syrien. Då ingår ofta ett namnbyte. Nu har munken också blivit prästvigd, vilket innebär att han får ordna och leda egna gudstjänster.
Hans titel är numera Abuna Samuel, Fader Samuel på svenska. Jag har alltid gillat berättelsen om när Gud talar till profeten Samuel som svarade: Tala Herre, din tjänare lyssnar.
Abuna Samuel är uppväxt i Sverige i en förort till Norrköping. Han är en av de få som i glädje bar sitt Kors och valde bort den världsliga vägen till Vägen. Jag är vägen och sanningen och livet (Joh 14:6).
Som 16-årig munkelev studerade han de Heliga Kyrkofäderna och det Syrianska språket, det språk som Jesus Kristus själv talade. Det var en mycket speciell känsla i Klostret även verkar som Hans Helighet Moran Mor Ignatius Zakka I Iwas residens.
Den yngste munken hittills hos Hans Helighet Patriarken
Jag är tacksam till Gud för att Patriarken gav mig den här chansen, säger Abuna Samuel. Han tycker att det är många fördelar med att vara ung munk eller en liten munk som han själv uttrycker det. – Man har hela livet framför sig och sedan ganska lätt att prata med ungdomar på deras språk. Han berättar att han nu vill göra allt för att försöka bryta den negativa respekt som ungdomar har för präster och annan överhet inom Syrisk-ortodoxa kyrkan. – Jag har levt som dem och förstår till exempel när de pratar om fotboll. Jag tror det är viktigt, säger Fader Samuel som försöker vara en kompis till ungdomarna istället.
– Jag har valt att lära känna dem och visa mina svagheter. Det är viktigt att de ser mig som jag är och inte bara min titel. Vårt folk är mycket respektfulla mot prästerskapet, men det skapar ofta stora avstånd dem emellan.
Hur har ditt liv förändrats sedan du blev munk?
– Jag har sakta vuxit. Det handlade mycket om att jag fick vifta med den vita flaggan och ge upp allt mitt eget, ungefär som när Gud ansar grenen på vinstocken som inte ger frukt. – Jag behöver inte så mycket grejer nu. Gud fyller våra hjärtan och mättar alla behov. Just nu läser han teologi på The University of Nottingham i England. – Jag och engelskan var inte kompisar, konstaterar han. Nu går språkstudierna som på räls och på eftermiddagarna är det istället han som är lärare för sina professorer. Då undervisar jag dem i syriska. I England delar han lägenhet med sin syster Marina, 20 år, som valt att bli nunna och som läser tillsammans med honom.
– Det känns viktigt att göra det Gud kallar oss till, berättar Marina som valde att följa med sin bror hem till Sverige på besök under julen. Under besöket predikade prästmunken under flera gudstjänster, däribland en ungdomssamling för ca 300 ungdomar. Han kände att Gud talade till honom att han skulle bjuda in ungdomarna till bikt och förbön. Och visst var inbjudan mitt i prick många ställde sig i kön och ville bikta sig.
– En del vara rädda innan eftersom många skäms inför prästen. Men vi talade med varandra på ett öppet och ärligt sätt som gjorde att nervositeten försvann. Han är noga med att påpeka att prästens roll inte är att lägga bördor på människor. – Det handlar mer om att ta bördorna och lägga fram dem vid Jesu fötter. Man är bara ett verktyg för att hjälpa andra människor. För många ungdomar var det första gången som de biktade sig. – Det handlar mycket om exempelvis relationer eftersom djävulen alltid finns runt hörnet och vill snärja oss på alla möjliga sätt med synd. Om man inte bekänner sin synd så kommer han dra nytta av detta och kriga mot oss, menar prästmunken Samuel. Bikten fortsatte ända tills morgonen.
När det gäller kristenheten i Sverige har den Syrisk-ortodoxe prästmunken lagt märke till något tråkigt.
– Vi borde vara lite gladare för vår frälsare. Om kungen skulle komma hem till oss och hälsa på oss skulle vi förbereda hans besök. Vi borde vara gladare över att Jesus vill komma till landet. Han påpekar att om en person är glad kan han sprida glädje till många. Vi måste visa glädje och ge den vidare till människor, säger han. Den unge prästmunken har också ett stort intresse för kristna i andra samfund. – Jag tror vi behöver lära oss av varandra. Det är viktigt att fördjupa sig och dra nya slutsatser. Man får inte vara rädd för att föra in nya saker i Kyrkan. Själv predikade han nyligen i en koptisk kyrka i Nottingham.
Han menar att det är viktigt att ledarna går före som exempel i enhet. Vi måste närma oss varandra och visa att vi är syskon i Guds familj, alltså en enad familj. Fader Samuel tror att man kan lära sig allt möjligt, bara Gud finns med och leder. – Jag är öppen för allting, allt kan vara till en seger.
*Redaktionens anmärkning*
SOKU vill tacka fader Samuel och hans syster, nunnan Marina för att vi fick ta del av deras vackra ord under deras vistelse i Sverige. Era ord värmde och påvisade Faderns underbara kärlek för människan och vi kan bara innerligt tacka för den tid ni ägnade åt att sitta med SOKU och våra ungdomar i synnerhet. Herren har varit oss nådig som visat Sin kärlek till oss genom att skicka dessa föredömen till oss för att ge oss ovärderlig kunskap om Guds eviga kärlek och barmhärtighet.
Det passar för övrigt utmärkt till detta vackra bibelord som står skrivet i Jeremia 3:25; ”Jag skall ge er herdar efter mitt sinne, och de skall leda er med kunskap och visdom”.
Slutligen lyckönskar vi er med hela vårt hjärta i era studier och i allt ni gör. Trots att vi bor i skilda länder är vi alla förenade med varandra i anden och i våra böner till vår Herre Jesus Kristus!
Må Herren förbarma sig över oss alla i evigheters evighet… Amen.
Religionsutskottet + Mediautskottet