Att vi skulle få se det som vi sett och uppleva det vi upplevt kunde vi aldrig tänka oss, inte ens i vår vildaste fantasi. Vi tackar och prisar Herren för denna oförglömliga resa Han givit oss och vi tackar även er för era böner. Det tråkigaste i hela resan var faktiskt dagen då det blev dags att åka tillbaka till Sverige. I samma stund som våra bröder och systrar steg upp till morgonens gudstjänst gick vi med tunga och sorgesfulla steg ner till taxin som skulle ta oss till flygplatsen.

Vemod började växa inom oss. Det kändes tungt och motsträvigt att lämna denna kärleksfulla plats och återvända till Sverige. Vi ber till Gud att få återvända.

Med Fairuz ljuvliga stämma och alla våra vemodiga tankar som bedövade våra huvuden närmade vi oss flygplatsen. Vår vistelse hemma i Syrien hade kommit till sitt slut, det är inte så lätt att beskriva känslorna som uppstår då man börjar inse att resan tog slut alldeles för tidigt…

Nu i efterhand när man börjar vänja sig i det gamla vardagslivet känns hela vistelsen i Syrien som en vacker dröm. Det vardagsliv vi lever här i Sverige liknar inget av det vardagsliv man lever i Syrien. Här i Sverige lever flertalet under ständig stress och hinner inte ens ägna 1 timma av 24 åt Gud – vår skapare, medan man där och andra heliga platser ägnar man 23 timmar åt Gud och kanske 1 timme till annat. Börjar ni förstå skillnaden?

Än en gång tackar och prisar vi Gud för de minnen vi fick med oss – minnen som vi kommer att ge er. Vi har mer eller mindre obegränsat med material att presentera på Talmides och SOKU-Sveriges hemsida. Om Gud vill, kommer ni kunna ta del av det under en lång tid framöver.

Ett ytterst irriterande oväsen väckte plågsamt upp oss den tidiga morgonen. VAD är det för något?! aha, det var en av eleverna som gick runt och viftade febrilt med en bjällra – dags att stiga upp till morgonbönen med andra ord. Vi klädde oss och gick till kyrkan som fanns belägen en våning upp.

Utanför klostrets huvudbyggnad finns även en större kyrka (St. Petrus o Paulus) som används efter behov.

De två körerna sjöng väldigt vackert. Fyra gånger om dagen under vår vistelse kunde vi njuta av de underbara bönerna och gudstjänsterna. Morgonbönen varade i ungefär trekvart.

Ni ska träffa Sehidna Patriarken nu! Ropar en broder. Plötsligt kändes det som att man fick en knut i halsen och andetagen blev allt tyngre. Vår Heliga Fader, våran heliga kyrkas Fader vill träffa oss!! Vilken ära! Vi hade knappt vågat tänka tanken att få sitta med Hans Helighet – och nu skulle det bli verklighet…

Med nervösa steg börjar vi närma oss Sehidna Patriarkens gästrum – och samtidigt börjar vi känna hur den andliga friden och kärleken växer i luften för varje steg vi tog.

Så som ett barn blir överlyckligt av att öppna presenter, blev också vi glada över att få äran att träffa med Hans Helighet!

Vi fick välsignelse Sehidna Patriarken och satte oss ner. Vi pratade lite allmänt och sedan om vårt arbete för ungdomarna. Hans Helighet hade redan hört om det och var mycket positiv och glad för det vi gjorde. Hans Helighets ord stärkte oss inifrån och ut på ett sätt som är svårt att beskriva – om man själv inte upplevt det.

Med Hans Helighets välsignelse fortsatte vi vår resa – och vilken resa det skulle visa sig bli. Gud visade vägar, öppnade dörrar och lät oss se saker som många aldrig får se…

Ingen text eller bild kan vittna om vilken resa vi fick uppleva, men vi ska ändå göra vårt bästa för att ge er en liten smak av det hela.

På den andra dagen väcktes en tanke hos oss. Varför finns ingen bönbok på svenska? …nu finns snart en i alla fall!. Ett par dagars hårt jobb senare var den klar! Och då hade vi utöver de vanliga bönerna även översatt böner för bl.a. vid svåra situationer, vid ångerfullhet, vid uppväckelse från sömnen och bön innan det dagliga arbetet.
Många av bönerna har vi handplockat från olika bönböcker och shimo. Om Gud vill kommer ni inom snar framtid att hålla denna vackra och ovärderliga bok i er hand.

På den tredje dagen började vi göra små utflykter. Vi började med Maahlula, som är känd för dess helgon, heliga Takla. För övrigt är området känt för det språk de talar – arameiska. Där finns ett berg som är kluvet i två delar. Gud hade öppnat en väg åt heliga Takla när hon flydde från sin far (kung) och hans soldater som ville döda henne för att hon trodde på vår Herre Jesus Kristus. Mor sarkis o bakos kyrkan finns också i Maahlula.

Nästa tur blev Saydnaya, här besökte vi den plats där heliga Jungfru Maria hade uppenbarat sig för en prins som var på jakt och fick syn på en ren. Efter att ha jagat den till den plats där maria ville ha honom – längst upp på berget så uppenbarade hon sig för honom och begärde att han ska bygga en kyrka för henne.

På lördagen en vecka senare åkte till det gamla patriarkatet i Homs. Här skulle det visa sig att Gud ville visa oss otroliga saker. Vi fick med detsamma bra kontakt med den unge biskopen där – Sehidna Solanos.

Sehidna Solanos tog emot oss med öppen famn och tillbringade mycket tid tillsammans. Senare på kvällen fick vi lov att gå upp och hälsa på Sehidna Barnaba. Vi satte oss först med några av våra kärleksfulla äldre och drack gott kaffe. Sen kom det magiska ögonblicket då vi fick gå in till rummet bredvid.

Där låg närmast helgonlika Sehidna Barnaba. Vilket helgonlikt och vackert ansikte! Jo vi hade hört talas om Sehidna Barnabas leende, det är mer eller mindre ett begrepp numera. Men vilket leende det var! Sehidnas leende tog direkt en mycket speciell plats i våra hjärtan. Gud lät oss också bevara Sehidna Barnabas leende åt eftervärlden på kort.

Efter Gudtjänsten dagen efter bar vägarna åt Sedad. Denna stad finns omnämd två gånger i bibeln:
Från berget Hor skall ni dra den fram till Levo-Hamat, och den skall löpa ut vid Sedad. (4 Mos 34:8). Detta är landets gränser: I norr går gränsen från Medelhavet via Hetlon, Levo-Hamat, Sedad, (Hes 47:15).
Sedad är en orörd by mest lik våra byar i Tur Abdin. Vid första anblick kändes som att man var hemma Tur Abdin. Några ögonblick senare skulle det visa sig att vi ju var HEMMA. Gud ville att vi skulle hälsa på vårt hem i Sedad. Vi togs emot som deras egna barn och likt en son som varit bortrest en längre period och återvänt hem. Vilken upplevelse!

Gud lät oss också att delta i kvällsbönen tillsammans med lokalbefolkningen, som inte minst lämnade ovärdeliga minnen hos oss. Må Gud bevara er! Efter kvällsbönen blev det bråttom hem. En tretimmars bilfärd väntade och solen hade redan börjat lägga sig. Men Gud hade planerat annat för oss. Vår kärleksfulla och rättfärdige Abouna Afrem insisterade på att bjuda hem oss i hans enkla bostad för god mat. Abounas värme fick oss att ännu mer känna att vi var hemma. Vår chaufför verkade till en början lite irriterad över att vår vistelse i Sedad drog ut på tiden, men det gick snart över. Han förstod att vi bara följde Guds planering…

Andra platser som vi besökte och kommer att återkomma till inom snar framtid om Gud vill, är Mosa el Habbashi – ett kloster som beläget högt uppe på ett berg och är ett av våra kloster som blev övergivet till en katolsk munk som tog över den för ca 20 år sedan. Mor ellio som ligger i närheten av Mor Afrem Suryoyo klostret, är ett kloster som är byggd på den plats där Mor Elio flydde från drottningens soldater.

För att se fler bilder, klicka på talmide-ikonen som du hittar uppe vid högra hörnet.

Talmide-projektet